Krönika: Inga klyschor kan rädda Brynäs
Det har länge pratats om att nu är det kniven mot strupen för Brynäs del. Men faktum är att nu är det faktiskt Kniven-Mot-Strupen till den allra högsta grad.
Brynäs har dock länge haft allt i sina egna händer. Laget har under lång tid legat på färre matcher spelade än sina konkurrenter i bottenstriden men det är tydligt att inte man klarar av att utnyttja den fördelen.
Vi kan med all enkelhet konstatera att Brynäs har inget förtroendegivande spel. Förmågan att styra och kontrollera matcherna finns inte och de dagar som målvakten Samuel Ersson har en sämre dag… ja, gud nåde.
I teorin äger Brynäs situationen sett till antal matcher spelade och vilka motståndare man har kvar att möta, men i praktiken är man för beroende av att konkurrenterna också förlorar sina matcher.
Tränarna kan stå och poängtera de bra stunderna i varje match, spelarna kan uttala sig om att man måste älska utmaningen, att det hårda jobbet krävs, att ledarna måste leda, att det ska krigas i varje matchsituation. Supportrar kan utropa klubbhjärta, märket på bröstet, att bära oken på axlarna med stolthet... osv.
Men inga klyschor i världen kan rädda Brynäs IF.
Att efter 43 omgångar inte fått till en fungerande struktur i spelet tyder på ett rejält misslyckande i maskineriet. Förvisso kan tränarna skylla på tuffa spelscheman och många skador men samma sak gäller faktiskt andra lag också.
Ursäkten håller inte längre.
Man kan belysa statistisk data och analysera om att vissa saker faktiskt fungerar – men den processen borde vara i sitt slutskede nu. Det är nu som Brynäs borde vara som bäst, och det Brynäs som borde vara som bäst äger inte puckarna, det Brynäs vinner inga matcher.
Jag skriver inte det här för att verka dryg eller gnällig. Laget ligger näst sist i tabellen, i snitt-tabellen hamnar man på en 12e placering.
Det är bara att konstatera det; vad man än har skapat i Brynäs IF så har man fått fram ett bottenlag.
Om det är något i Peter Anderssons, Viktor Stråhles eller Micke Holmqvists ledarskap, eller helheten i ledarskapet som inte fungerar? Finns det en osämja mellan de ledande spelarna och tränarna om hur man ska spela? Finns det yttre faktorer inom organisationen som påverkar spelarna? Är det sportchefen som byggt ett för dåligt lag på papperet?
Sitter Brynäs med för mycket analyser och data som gör att spelet låser sig? Skapar man grubblerier istället för självförtroende?
Jag vet faktiskt inte. Jag tror inte ens att Brynäs själva riktigt vet exakt vad problemet grundas i... mest troligt finns det flera faktorer att ta hänsyn till vilket gör frågan mer komplex. Vi vet inte ens om klubben har klart för sig hur man ska gå vidare med den sportsliga organisationen efter den här säsongen…
Vad det än är har tiden att förändra något den här säsongen runnit ur för länge sedan.
Vi kan bara ta match efter match.
Varje poäng är livsavgörande för klubbens framtid.
Kniven mot strupen helt enkelt.
Det är allvar nu.
