Krönika: "Sumpa blaskkaffet och i med det riviga"
Inledningen var som upplagd för en bra kväll i Gävle. Det blev förlust ändå.
Gävlelaget inledde igår mot Malmö som ett riktigt topplag i SHL. Man pressade framåt, spelade med stort självförtroende och vågade tro på varandra. Malmö blev ifrånåkta, tillbakapressade och det var klasskillnad.
Men trots det, tack vare ett enda slarv i egen zon, stod det 1–1 efter första perioden. Spelet talade snarare för att Brynäs skulle haft ledningen med 3–0. Men Malmö gjorde det bra. För bra.
För det här var ett gyllene läge för Brynäs att återfå förtroendet i Gävle. Det såg så ut också. Publiken njöt av vad de så, de klappade av förtjusning av det spel Brynäs visade upp. Nu kände de igen sitt Brynäs igen, äntligen, Bulan boys är tillbaka!
Men spelet fortsatte och matchen gick över alltmer åt att Malmö såg sin chans att utmana. Den andra perioden gick, sedan den tredje, och ju längre in i matchen det gick, desto mer virrigt blev spelet för Brynäs.
Det hjälpte inte med att Daniel Paille kvitterar in 2–2 och gör sedan 3–2 för att Brynäs ska kunna återta hanteringen av matchen. Paille har vuxit sig till en publikfavorit på isen.
Ifrågasatt av så många experter, en avdankad amerikan var det tal om.
Tji fick dem!
Paille är en fröjd att se på isen men tyvärr följer inte laget med. Som igår, när Paille trots allt gav Brynäs en åter ledningt var det istället Malmö som drog på en växel. Vid Andreas Thuressons kvittering till 3–3 fanns det inget bränsle kvar i Gävle.
Det här var inte David Rautios bästa match, men inte heller hans sämsta. Det går den här gången inte att lägga förlusten på målvakten. Men det går inte att inte känna den där osäkerheten kring spelet i egen zon. Hur mycket litar Brynässpelarna på sina målvakter?
Kan spelarna lita på att målvakten tar det där skottet, att han har koll på den där andra killen när motståndarna kommer i en mot två-situation?
Det känns inte som det...
Förståeligt att det inte blir av men drömma får man. Dock frustrerande att Gävlefostrade Anders Lindbäck står utan lag samtidigt som Brynäs har "målvaktskris". De flesta brynäsare står eniga i frågan; Brynäs målvakspar håller inte måttet för att vara topplag i SHL.
Det gör Lindbäck, jag säger inte mer än så.
Bortsett från målvaktsfrågan. När Brynäs får föra spelet, och äga pucken - då tillhör Brynäs Sveriges bästa lag. Det visade dem igår, och vi har sett det stundtals under tidigare omgångar. Men det är för ofta som Brynäs tillåter motståndaren få styra matchtempot.
Då faller spelsystemet.
Då faller Brynäs.
Nej, det är ingen kris. Det handlar snarare om konstruktiv kritik utifrån den förväntan, och all den potential som finns i det här laget. Brynäs har så många skickliga utespelare i laget men får inte till det. Det ska vara höga krav på Brynäs. Jag tror på det här laget!
Låt mig dock ställa frågan, har Ryan Gunderson underpresterat? Han gör inga dåliga matcher. Men han är här för att göra poäng och i det läget blir Gunderson osynlig. Jag tror inte att det kommer att fortsätta så. Gunderson är en rutinerad back som ska göra poäng. Tålamod brukar lösa de svåraste knutar.
En annan spelare som inte kommit fram är Jonathan Granström. Vanligtvis brukar han krypa under skinnet på motståndarna och står upp i varje fight för sina medspelare. Den Granström ser vi inte mycket av i nuläget.
Det är istället Simon Bertilsson, just det, den där skadedrabbade backen med nästan 50 % frånvaro de senaste säsongerna. Han drar sig inte för närkamperna, han tar smällarna som de kommer. Och han offrar sig likt ingen annan för att täcka motståndarnas puckar mot mål. Det är en hockeyspelare alla vill ha i sitt lag. Just nu Brynäs i särklass bästa defensiva back. Fortsätt så Bertilsson... men skada dig inte!
Nu väntas ett formstarkt Färjestad på tisdag borta i Löfbergs lila. ”Kaffekriget” kallas det med glimten i ögat.
Sumpa blaskkaffet nu Brynäs och i med det riviga!
