Krönika: Inte vackert, men viktigt
Det påminde om matchen mot Almtuna. En gedigen insats trots allt. Nu börjar det kännas att det drar ihop sig!
Det var kanske inte den vackraste match man sett. Men samtidigt får vi påminna oss själva ungefär sjuttiofem gånger att det är en träningsmatch. Brynäs inledde som nykomlingar till SHL. Det syntes att det var OS-målvakten Bernhard Starkbaums första match för säsongen. Förtvivlad såg jag ett spel som liknande ”djungelhockey” dvs inget form av positionslära över huvudtaget.
Men återigen, det är en träningsmatch och coacherna prövar olika formationer för att hitta det där lilla extra. Det var några spelare som saknades i Brynäs, spelare som erbjuder ytterligare spetskompetens i laget. Viktigt att komma ihåg!
Under träningar och träningsmatcher måste vi flytta fram tvillingarna Pathrik Westerholm samt Ponthus Westerholm. De som tvivlade på dessa två får nog äta upp sina ord lagom till julbordet i december. Jacob Blomqvist som hamnade i protokollet mot Örebro visar på fin kvalité även han.
Vill dock inte betygsätta spelarna på något vis. Det är så tidigt på säsongen att det vore ojuste. Spelarna får komma in i spelet, kamraterna och formationerna innan vi sätter igång. Lagom till seriepremiären med andra ord.
Känslan är fortfarande god efter tre träningsmatcher (internmatchen då inräknad). Saknar dock ett komplett Brynäslag. Brynäs kör med sina juniorer på gott och ont. Självfallet måste juniorerna få visa upp sig men skulle vilja se ett komplett Brynäs snart. Jag hoppas att Tommy Jonsson inte tänker splittra på bland annat Bill Sweatt, Jesper Ollas och Jonas Nordquist. Eller har Jonsson en idé som vi andra inte har? Jag blir nyfiken och väntar som ett litet barn på att se hur formationerna blir i slutändan.
Åter till matchen, Brynäs lyckades samla sig i den andra perioden och spelet blev avsevärt stabilare. Matchen påminde litegrann om Almtunamatchen, åtminstone i Brynäs spel. Började slarvigt för att göra något häftigt i andra och sedan spela ganska stabilt i tredje. Nåväl, det är tidigt. Jag köper de enkla misstagen, de slarviga passningarna och ett lojt uppspel. Det ser likadant ut i övriga lag, no big deal. Inget vackert spel, men oerhört viktigt och roligt ändå.
En viktig lärdom att ta med sig från den här segern är hur Brynäs lyckades vända på spelet från underläge till vinst. En känsla viktigt att bära med sig till framtiden.
De nya zonerna har förändrat spelet en del. Det blir ett mer nedtryckt spel i försvarszonen för att sedan kunna kontra likt handbollen fast dock ändå inte. Den lilla mittzonen utgör någon form av andrum utan mening. Till en början kände jag agg mot zonerna, sedan något positivt för att vända till agg en gång till. Jag vet inte, jag är kluven. Får nog ge det lite mer tid, det kan bli bra, det kan faktiskt bli jättebra.
Men visst känns det skönt ändå att det börjar dra ihop sig? Snart är man på plats i Gavlerinken med korv i ena handen och en påse bilar i den andra för att sedan på något gediget sätt samtidigt kunna hålla i kaffemuggen. Under matchens gång få höra det grova gävlemålet endast folk från bukten förstår som mumlar över spelet på isen och höra den äldre generationen beklaga sig och tala om 70-talets glada dagar som om det vore en stormaktstid vi bör läsa om i historieböckerna.
Med andra ord, precis som det alltid varit och ska vara under en hockeymatch i Gävle.
- Och jag längtar dit.