Krönika: Kaffet kokar inte utav sig självt, Brynäs
Det var tänkt att detta skulle bli en hyllningskrönika mellan två klassiska lag just för att det är ett derby som spelats men när det ena laget bjuder upp till dans och det andra laget tackar nej så blir det svårt att hålla sig till festplanerna.
När en spelare gör mål och knappt jublar blir man som åskådare fundersam. När ännu en spelare från samma lag gör mål och inte rör en min i blicken blir man som åskådare väldigt nervös.
Jag talar naturligtvis om både Robin Jacobsson och Jesper Ollas.
Men faktum är att jag inte såg någon utav spelarna i Brynäs le på hela kvällen. Är det inte roligt med hockey längre, med Gävledala-derbyt och ha siktet mot toppen av tabellen? Bernhard Starkbaum såg rättare sagt mer frustrerad ut och jag undrar inte om han höjde rösten åt Sebastian Enterfeldt där i andra perioden.
Inställningen var inte på topp hos Brynäs ikväll.
Leksand spelade med energi och glöd ute på isen. Kanske att Brynäs rent tekniskt var det skickligare laget men Leksands spelidé och strategi var klart stabilare. Leksingarna visste hur sina rivaler skall tas och de förtjänade verkligen att vinna den här matchen.
Att Honken fick så mycket skit trots att man vann mot Örebro senaste är för mig ett stort frågetecken. Frågan är hur mycket Bernhard Starkbaum får? Jag tror knappast på liknande scenario.
Både Starkbaum och Honken i sina respektive matcher fick släppa in två mål de inte kunde göra så mycket åt och ett mål de kanske kunde tagit.
Det är inte målvakternas fel- det är backarna som gång på gång tappar sina positioner. Det var precis liknande spelfrekvenser mot Leksand som mot Örebro och detta är- och har varit Brynäs svaghet över hela säsongen.
Visst, vi ska ha lite överseende med mycket skador och brist på kontinuiteten i laget. Ikväll saknade jag verkligen Kilström och Bertilsson.
Men oavsett vilken man spelar med ute på isen så måste kommunikationen fungera. Brynäs har för dålig timing, spelar alldeles för tamt framför eget mål och framförallt grunderna i det som kallas för positionslära med finare hockeyspråk måste prioriteras bättre.
Djupare detaljer kan man gröta i hur mycket som helst men det som är A och O i alla former som kräver en typ av prestation är inställningen. Leksand hade den rätta energin och visste precis hur man skulle agera i försvarszonen för att stoppa Gävlelaget.
Dalmasarna jobbade från tydliga grunder där man från försvarszon systematisk och disciplinerad skapar ett uppspel tillsammans i hela femman medan Brynäs ville livnära sig på offensiven och slänga upp sina slarviga långpass över banan.
Leksand vann denna kväll helt rättvist, skulle nog ha blivit 4–2 om inte domaren gjorde sin miss där i tredje då trots att Starkbaum missade pucken så blåste man av
.
Mänskliga faktorn är idrottarens värsta eller bästa vän ibland. Brynäs hade chansen att avancera sig upp i tabellen men man gick inte in för det och då straffar det sig.
Med ny energi och mer krigaranda så blickar vi framåt- det krävs mer än bara vatten för att få kaffet att koka. Nu har två dåliga matcher spelats och en fin chans att rycka upp sig väntar emot AIK på lördag i Läkerol Arena.
