Krönika: Kan Juniorkronorna bli en del av en exklusiv skara?
Sverige kommer till Junior-VM som regerande mästare efter en mäktig final för ett knappt år sedan. Men är man verkligen tillräckligt bra för att försvara sitt guld?
Det har bara hänt vid ett tillfälle att en nation – stormakterna Kanada och Ryssland exkluderade ur diskussionen – har lyckats erövra två raka JVM-guld. 2000 och 2001 stod Tjeckien för den bedriften. Nu går Sverige in som regerande mästare och kan alltså bli en del av en exklusiv skara vid ett nytt guld.
Men är man verkligen tillräckligt bra för att försvara sitt guld?
---
Lagdel för lagdel och individ för individ så känns den här upplagan av Juniorkronorna sämre än den för ett år sedan. Joel Lassinantti imponerade förvisso stort mot Kanada i genrepet, men varken han, Niklas Lundström eller Oscar Dansk känns på förhand som en målvakt med förmågan att bära sitt lag till guld.
För försvarsbesättningen skulle givetvis förutsättningarna varit helt annorlunda om Jonas Brodin och Oscar Klefbom inte vore skadade. De två klarar av att bära sina lagkamrater ute på isen, offensivt såväl som defensivt. Nu ställs istället allt hopp till Hampus Lindholm.
Den tidigare Rögle-backen plockades något förvånande väldigt tidigt i sommarens draft, och framtiden är ljus – men i Juniorkronornas försvar är han något för ensam. Mikael Wikstrand kan möjligtvis backa upp honom i offensiven, men i övrigt blir det upp till Lindholm att maxprestera dag ut och dag in.
Förutsättningarna har givetvis ändrats i och med dagens nyhet (som kom efter krönikan) om att Hampus Lindholm riskerar att missa JVM på grund av skada. Det skulle exponera bristerna i det svenska försvaret ännu mer.
---
Sveriges största hopp ligger istället hos forwards. Man saknar förvisso Johan Larsson, katalysatorn och kaptenen från ifjol, och Mika Zibanejad, finalhjälte ifjol och förväntad bärande spelare i år. Larsson är helt enkelt för gammal medan Zibanejad är skadad, med vad som nu förefaller ha bekräftats som en hjärnskakning.
Max Friberg hade inte åstadkommit mycket inför JVM för ett år sedan, och har inte direkt skrämt upp några motståndare efteråt heller – men hans nio mål i turneringen för ett år sedan talar sitt tydliga språk. Likt Larsson är han nu för gammal, och någon annan spelare måste nu få en liknande formtopp.
Sebastian Collberg och Filip Forsberg är två spelare som förväntas bära det svenska lagbygget. Forsberg visade framfötterna i genrepet, medan Collberg blixtrade till då och då. Även namn som Rickard Rakell, Victor Rask, William Karlsson och Elias Lindholm behöver kliva fram.
Det är sex spelare som har förmågan att vara drivande krafter hos en guldkandidat – och ska man upprepa guldet från ifjol är det sex spelare som måste bära laget i match efter match.
---
Boone Jenner fick alltså tre matchers avstängning – halva turneringen, om Kanada vinner sin grupp. Ett något för hårt straff för en tackling som egentligen ”bara” var sen. Tacklingen är inte ful i övrigt, han hoppar inte, han siktar inte på huvudet, han kommer inte i överjävlig fart. Det är en ”korrekt” tackling som utdelas något för sent (och ja, givetvis är den inte korrekt per definition då den utdelas för sent) och som givetvis får väldigt tråkiga konsekvenser för Jesper Pettersson.
Tre matchers avstängning för tackling som enbart delas ut en halv sekund för sent. IIHF har satt ribban. Vilken bestraffning blir det exempelvis för tacklingar i ryggen? Hur hårt kommer man låta hammaren falla på riktiga överfall (jag delar alltså inte kvällstidningarnas uppfattning om att Jenners tackling var ett ”överfall”).
Innebär bestraffningen av Jenner att man nu måste dela ut riktigt kännbara straff för i princip varje omdiskuterad situation som uppstår? Och är det i så fall positivt eller negativt?
---
För ett år sedan överpresterade sig Juniorkronorna till ett guld. Flertalet spelare lyckades på något märkligt sätt pricka in en formtopp lagom till JVM. Jag ser inte att man klarar av den bedriften två år i rad. Jag har gärna fel så det bara sjunger om det, men nog finns det lite för många hål i lagbygget nu när varken Brodin, Klefbom eller Zibanejad medverkar?
---
Vilka vinner då? Det står mellan fyra nationer. Givetvis är Kanada och Ryssland storfavoriter. Strax där bakom befinner sig Sverige, till stor del tack vare att man är regerande mästare, och som någon form av outsider hittar vi Finland. I periferin hittar vi Tjeckien.
Tjeckerna har en viss spetskompetens i bland annat Martin Frk och vi vet av erfarenhet att tjeckiska lag inte behöver vara stjärnspäckade för att vara framgångsrika. I Finland är supertalangen Mikael Granlund numera för gammal och det kommer sannolikt resultera i ett av två möjliga scenarion: antingen faller man sönder och samman utan sin ledare, eller så kliver äntligen övriga spelare fram och tar finnarna långt. De har en intressant målskytt i Joel Armia, som i händelse av en Max Friberg-formtopp kan bli guld värd.
Stormakterna Kanada och Ryssland har en spetskompetens som inga andra lag kan mäta sig med. Ryan Nugent-Hopkins, Jonathan Huberdeau och Dougie Hamilton i Kanada, samt Nail Yakupov och Mikhail Grigorenko i Ryssland är turneringens största stjärnor. Alla fem kan bära sitt lag och med rätt omgivning kan de bjuda på en fest av sällan skådat slag.
Kanada gick inte för full maskin i genrepet mot Sverige, men ändå såg man lagets klass här och där. De har turneringens bästa bredd och har skicklighet mellan stolparna. Malcolm Subban är i normala fall den klart bästa målvakten, men har vacklat lite mot slutet. Jordan Binnington å sin sida var säkerheten själv mot Sverige och har övertygat mot slutet. Oavsett vem av Subban och Binnington som får förtroendet som förstamålvakt, så går Kanada in i turneringen med en målvakt man bör kunna lita på.
I vanlig ordning lär det dröja några matcher in i turneringen innan man får en bra överblick av det ryska laget. Spetsen känner vi alla till, men hur är egentligen deras ”secondary scoring”, det vill säga de producerande spelarna bakom stjärnorna? Även här är målvaktssituationen intressant, och både Andrei Vasilevski och Andrei Makarov kan ta ryssarna långt.
---
De största stjärnorna känner de flesta till, men det finns många intressanta namn att hålla koll på.
Tomas Hertl i Tjeckien är kanske inget namn som gemene man känner till, men hans offensiva kunskaper kan ställa till det för många motståndare. 17-årige Alexander Barkov, Finland, går en spännande framtid till mötes och är redan nu ett offensivt hot i SM-Liiga. Lagkamraten och defensivspecialisten Olli Määttä kan det också vara värt att hålla ett öga på.
Lettland får inte med sin största stjärna, Zemgus Girgensons, men Teodors Blugers är ett namn värt att följa. Schweizarnas Tanner Richard matar fram assist efter assist i OHL och bör inte göra bort sig i JVM. För Tysklands del sätts en stor del av hoppet till Tobias Rieder, men skadeproblem kan ställa till det för honom.
Richard Mraz bör kunna göra en del poäng i det slovakiska laget och hos USA kan den djupt troende Rocco Grimaldi bli en viktig kugge. I Kanada och Ryssland lär mest fokus ligga på superstjärnorna, men håll gärna ett extra öga på de kanadensiska ungtupparna Jonathan Drouin och Nathan MacKinnon, samt försvararen Yaroslav Dyblenko i det ryska laget.
---
Mitt tips? Jag väljer något så tråkigt som Kanada. Turneringens bästa bredd och spets avgör… så länge som Subban/Binnington inte floppar.
