Krönika: Kappvändarnas tid nalkas
Att Brynäs är som bäst när de är tippade att förlora är ingen nyhet. Historien har visat det ett antal gånger. Även denna säsong var Brynäs ett tippat bottenlag hos experterna, men också av de svenska fansen. Många har blivit tvungna att vända på kappan när vindarna tagit fart i Brynässeglen.
Expressens Magnus Nyström var först ut, senast var det Johan Svenssons (Mr.Madhawk) tur. Där emellan har C-mores hockeyexperter ställt up sig på rad och häpnat över Brynäs spel, glömt de tidigare orden om bottenlag, för dålig spetskompetens och för liten bredd. Istället har det blivit hyllningar om ett starkt kollektiv med en härförare vid namn Rödin och en nogrann Thomas "Bulan" Berglund.
Brynäs är en anrik förening som under de senaste åren har åkt upp och ner i de sportsliga framgången likt en berg- och dalbana. För visst har framgångarna inte varit lika jämna som för Luleå eller Frölunda de senaste åren. Brynäs misslyckades dessutom med det som Skellefteå lyckades med. Det har inte varit en jämn resa, vare sig ekonomiskt eller sportsligt. Brynäs har trampat snett, ramlat omkull och varit med om frittfall till nära kvalserien. Men på ett eller annat sätt har föreningen rest sig igen.
Lite så har det sett ut de senaste 10 åren. Men det slutar inte där, historien har upprepat sig i över 20 år bakåt. Brynäs var dömda förlorare 1993, de var inte tippade att vinna 1999, och de skulle åka ur serien 2012. Ser vi ännu länge bakåt på historien, då tvärgatornas lag skulle slåss mot de stora, fick Brynäs sällan stå som favoriter. Hur skulle det unga laget från tvärgatorna kunna mäta sig med giganter som GGIK, Södertälje eller Djurgården?
Det är samma röster idag. Hur kan det unga, alldeles för lätta Brynäs mäta sig med lag som Frölunda, Skellefteå och ett toppat Luleå?
Men likt 60- och 70-talet, är Brynäs idag åter ett hårt och tufft arbetande kollektiv. Ett kollektiv som inte lämnar något åt slumpen. Ett Brynäs som hatar att förlora och som sliter men också agerar sådär extra gnälligt när det är på väg att bli en förlust.
Ärligt talat, med allt vi läser om den gamla stridslystna Brynäsandan finns där spår i dagens Brynäs. Skillnaden är att spelarna inte heter Lennart Johansson, Lars-Göran Nilsson eller Tord Lundström, och tränaren heter inte Hebba Pettersson eller Tommy Sandlin. Istället är det Anton Rödin, Greg Scott och Nick Johnson som är härförare med direktiv från Thomas Berglund i båset.
Kappvändarnas tid börjar åter nalkas. Jag var skeptisk till detta Brynäs - och sanningen är att det fortfarande finns oro. Tänk om... tänk om Brynäs bästa spelare blir skadad? Jag delar den oron med många. Varje gång en spelare som Anton Rödin fallit på isen med tecken på att det gör ont har folk tappat andan. Bara att nämna paniken som uppstod efter den fula tacklingen av tjecken nu i veckan...
Brynäs ligger fyra i tabellen, tvåa i flest antal gjorda mål och på de två månader som spelats har vardera av Brynäs Anton Rödin och Greg Scott blivit utvald till månadens spelare.
Vi var många som var skeptiska till detta Brynäs. Nu vänder vi kapporna efter vinden och Brynäs ses som ett av de där topplagen. Det är inget att skämmas för. Vi hade fel, Bulan hade rätt.
Ibland är det bara så.