Krönika: Kris i Paris eller bara lugna puckar?
En oro växer hos Brynäsfansen. Krönikören Viktor Alner menar att oron som finns är förståeligt men ändå smått överdriven.
Det var ingen rolig dag för Brynäs igår. Först får man besked om att man blir kickad ur VIP-rummet till Europa och sedan åker man på stryk mot Frölunda med 3-2.
För första gången någonsin vill jag faktiskt börja med målvakten. Robin Rahm är en av de syndabockar som man bara ska gnälla på.
Visserligen släpper han mycket returer men liktförbannat så agerar han snabbt och räddar den eventuella returen.
Ryan Gunderson blev stressad (trots att han hade god tid på sig) och slår en misslyckad passning där pucken egentligen skulle gått bakom målet men istället studsade framför en överraskad Robin Rahm. Väl agerat av målvakten så studsade pucken sådär olyckligt igen och Frölundarna var först på plats.
Många beskyller Robin Rahm i detta läge. Men hela situationen började hos momentet där Gunderson fick pucken. Samspelet mellan back-målvakt blev ett stort missförstånd. Därför bär inte Rahm ansvaret över det målet. Det var bara maximalt med oflyt helt enkelt.
Men naturligtvis, Robin Rahm har svagheter precis som alla andra målvakter.
Tommy Jonsson börjar att bli kritiserad för sin coachning. Man ändrar sällan- om aldrig en femma mitt under match, vilket många verkar kräva av Jonsson av någon märklig anledning. Däremot så går man ner på folk en tid in på den tredje perioden. Varför man inte gör det tidigare handlar helt enkelt om att det krävs så enormt med uthållighet hos spelarna om man skulle gå ner på folk redan i andra. Det skulle inte gå i längden.
Vi har inte en aning om vad Tommy Jonsson säger eller hur han agerar i båset eller i omklädningsrummet. Man behöver inte ta Time Out bara för att. Som coach kan man planera, och prata med spelarna medan matchen rullar igång. När en tränare tar Time Out, så får motståndarna det också automatiskt- därför är det inte alltid så bra beroende på situation.
Mannen som avgör den situationen bäst är tränarna. För vi fans känner inte av spelarnas dagsform, deras mentala inställning i båset och andra aspekter som är viktiga för en tränare att kunna läsa av.
Att kritisera en tränare vars lag ligger femma i serien samt överpresterat efter förväntningarna är för mig en gåta.
Kommunikation, intensitet och tålamod är tre saker jag saknade hos Brynäs igår. Mycket slarv i försvaret gav Frölunda flertal onödiga lägen- varit samma visa i flera veckors tid nu. Det är ett alldeles för stillastående Brynäs både i defensiva zonen och i mittzonen.
Det är för enkelt att anfalla mot Brynäs. Särskilt när backarna oftast backar hemåt alldeles för tidigt och för långt.
Tålamodet att samla sig och jobba med grunderna. Något som Brynäs lätt glömmer och det blir istället flertal individuella försök att prestera och då faller hela kollektivet.
Brynäs måste minst gå till semin för att ta sig en plats i Europaspelet. För Djurgården handlar det bara om att komma till SHL. I mina öron låter hela kalaset märkligt. Jag gissar och hoppas på att det blir så i slutändan, men ska vi ha en bra Europaturnering så ska samtliga deltagande lag få vara med enbart på sina sportsliga grunder.
Annars blir det ju bara hollywood av allting.
13 omgångar av 55, Brynäs ligger femma. Laget Brynäs har för tillfälligt en liten dipp. Det går inte att resa hela vägen utan dessa svackor. Jag kan förstå mångas ångest när man får tillbakablickar från i fjol. Att börja leta syndabockar, gräva i det förflutna och skapa panik och ångest redan nu är en gigantisk överreaktion. Skulle det dock fortsätta i fyra eller fem omgångar till, ja då kanske man ska fundera.
Alla som spelat ishockey vet innerst inne om att det som Brynäs gått igenom senaste veckan är så normalt det bara kan bli- alla lag har sina svackor mer eller mindre.
Bara att jobba vidare, låta kaffet koka färdigt och sedan reser man sig igen!
