Krönika: När ska VM bli roligt?
VM är skadat i grunderna. Hur ökar vi underhållningsnivån?
Kaapo Kakko, Nikita Kucherov, William Nylander, Nikita Gusev, Evgeny Dadonov och Alex DeBrincat. Många underhållande spelare har varit framträdande.
Finlands skräll mot Kanada. Slovakiens bomb mot USA. Tjeckiens premiärseger mot Sverige. Flera av de stora nationerna har snubblat till. Det har varit täta och dramatiska matcher mellan USA-Finland och Slovakien-Kanada.
Schweiz 9-0-seger mot Italien. USA körde över Frankrike. Sverige och Kanada vann med 8-0 mot Italien respektive Storbritannien. Tre Kronor tryckte till Norge med 9-1. Det har varit målkalas och uppvisningar.
John Klingberg, Zach Werenski, Pierre-Luc Dubois, Philipp Grubauer och förmodligen Gabriel Landeskog. Det väller fortfarande in högklassiga spelare under mästerskapets gång.
Det låter som om man borde kunna haussa upp VM, men trots all hype här ovan har underhållningsnivån varit obefintlig.
För någon som inte bryr sig det minsta om hur det går för Sverige – ofta är det mer underhållande när det går illa, ty man vill ju se världen brinna – har det här mästerskapet varit ett sömnpiller.
8-0 och 9-1 borde ge sköna vibbar om vägvinnande spel, högklassiga prestationer och sanslös underhållning. Matcherna har varit en pina att ta sig igenom. Det är avslaget. Det går på halvfart. Någon spelare blixtrar till i några enstaka situationer. Det är odrägligt ointressant.
Ryssland har bjudit upp. Men konstigt vore väl annat med tanke på deras otroliga forwardsbesättning. I övrigt kan jag inte tagga till det minsta på VM.
Det upprepas väl varje mästerskap, men något måste göras. I sin enfaldighet trodde man ju att en senarelagd turnering i kombination med många skrällar i NHL – vilket leder till, vad det känns som, osedvanligt många storstjärnor i VM från turneringens början – för en gångs skull skulle resultera i underhållning. Man borde veta bättre.
VM är skadat i grunderna. Visst kan man snurra in sig själv i argumenten om hur korkat det är att spela VM samtidigt som Stanley Cup-slutspelet pågår eller att man inte kan ta VM på allvar så länge som en avsevärd del av stjärnorna fortfarande nobbar mästerskapet. Men det är ändå argument som är så gamla och självklara att de inte borde behöva lyftas.
Så vad kan man göra? Personligen tror jag inte på att slänga ut de små nationerna. Italien, Frankrike, Storbritannien och Sydkorea – för att nämna några slagpåsar – behöver ha ett A-VM att sträva efter. Man behöver mäta sig med de bästa för att utvecklas. Vi får inte heller glömma att några av dagens blåbärsnationer faktiskt var med och grundade IIHF en gång i tiden. Det är en inte helt obetydlig del i det här sammanhanget. De – likt alla mindre nationer som är en del av IIHF – har all rätt att slåss för att ta sig till finrummet utan att behöva kriga sig igenom en trång flaskhals.
Storbritannien är klassisk hockeymark. De har en stor del i hockeyns historia – vilket Viktor Alner berättar lite mer om här. Visst kan inte enbart leva på gamla meriter, men om vi håller våra egna mytomspunna berättelser så högt borde vi göra samma sak om de brittiska motsvarigheterna. I begynnelsen var man trots allt en stormakt.
Att göra VM till ett mästerskap enbart för eliten är inte heller rätt väg att gå. Det kan eliten ha World Cup till. Och det blev ju på alla sätt ett fiasko 2016.
Det självklara förslaget för att motverka det urvattnade och tröttkörda konceptet som VM har blivit är givetvis att inte spela det varje år. Kanske ska man spela det var fjärde år och varva med OS? Eller blir det för problematiskt om NHL-spelarna inte ansluter till OS? Vartannat år är kanske mer rimligt. Men att IIHF skulle införa ett sådant schema känns ur ett rent ekonomiskt perspektiv väldigt osannolikt.
Ska man ta tillbaka mellanrundan igen? Att slippa den totalt ointressanta transportsträckan som dagens gruppspel är vore nog mycket gynnsamt. Ska slutspelet utökas till matchserier istället för enskilda utslagsmatcher?
Samma åsikter, förslag och texter lyfts fram varje VM. Det borde vara ett tydligt tecken på att VM, som sagt, är skadat i grunderna. När inte ens alla hockeynördarna kan gå igång på ett hockeymästerskap – som ändå har vissa lovande inslag, om vi går tillbaka till inledningen här ovan – måste något desperat göras.
Vad kan man göra för att öka underhållningsnivån och när ska VM bli roligt?
