Krönika: Han var komplett
”Varför skjuter han aldrig?”. ”Fan, vad långsam han är”. Min fellärda kompis håller med utan att ha en aning om vad jag har sagt.
Vi befinner oss i Gävle och ser en avslagen match mellan Brynäs och Modo. Hur matchen slutade är oklart – men just här och nu är inte det relevant.
Den här texten kommer handla om Niklas Sundström, samme Sundström som lyckligt ovetande var målet för mina gnälliga synpunkter den där kvällen i Läkerol Arena för fyra år sedan. Igår klargjorde han att karriären i Modo är över. ”Nu är det slut”, som han själv uttryckte det.
Sorti ger hyllningar
Det har alltid varit så att det säkraste sättet att bli helgonförklarad och överöst med superlativ är att falla ifrån – oavsett om det rör sig om ett dödsfall eller en annan slags sorti. Plötsligt slänger sig killen som har snackat skit om dig så länge du kan minnas på telefonen för att med ostadig röst och med tårar i ögonen klargöra för lokaltidningens reporter vilken fantastisk människa du var och att det inte är mer än rätt med en staty i ditt minne på stora torget utanför ICA.
Inte tillräckligt bra
Jag vill inte skriva en sån text. Faktum är att ”Susse” inte har varit tillräckligt bra i år för att axla rollen som förstacenter i Elitserien. Varken motivationen eller farten räcker till numera. Man brukar säga att man inte ska stirra sig blind på det som varit, att man måste se till hur det ser ut just nu. Med det sagt kan man slå fast att det är ett bra läge för Sundström att lägga av nu. Samtidigt måste samma regel gälla åt andra hållet: vad har egentligen nuet för rätt att svärta ner det som tidigare varit och åstadkommits?
Han var komplett
Niklas Sundström var med elitseriemått mätt en komplett hockeyspelare. Och han hade en egenskap som stora spelare ofta har - förmågan att kompensera för sina mindre starka sidor. Det spelade ingen roll om det ofta såg ut som allmänhetens åkning när Sundström närmade sig anfallszon. Han hittade alltid spelvägar trots att motståndarna fått all tid i världen på sig att sätta upp försvarsmuren.
Vann poängligan
Två spelare vann poängligan med Sundström vid sin sida. En annan kom tvåa. Han gjorde andra spelare bättre, jävligt mycket bättre, och då behöver man inte producera i monstertakt på egen hand. Speciellt inte om man samtidigt är ett defensivt geni.
Vad jag minns
Jag minns hur Susse dominerade under guldåret 2007 och hur han räddade en hel stad i kvalserien 2010. Jag minns hur han på äkta Sundström-manér gav de randiga en salivdusch vid minsta (men givetvis oerhört tydliga) orättvisa och jag minns hur han retfullt enkelt snodde pucken från åtskilliga motståndare genom att elegant hacka sådär lite lagom på deras klubbor.
Kanske säger det allt
Som sagt kommer jag inte ihåg hur matchen i Gävle slutade. Däremot minns jag att Susse gjorde ett mål och två assist. Och det kanske trots allt säger det mesta om vad Niklas Sundström uträttade under sina år i Modo.
