Krönika: Oklara mål ger inga mål
Lång skadelista, ostabiltiet och besvikna fans. Brynäsredaktören Viktor Alner ger ut sin bild av den situation Brynäs har hamnat i... igen.
Rödinmaffian med Scott, Sweatt, Mustaschmannen och The Golden Gun håller inte för att bära det skadedrabbade Brynäs vars skadelista är lika lång som hos en femårings önskelista till tomten. Inte ens med Wonderbaums kvalitéer som förstärkning i defensiven klarar av att lyfta upp Gävlelaget under dessa mörka tider i Porten av Norrland.
Nu har man alltså släppt in en Warg till Läkerol Arena för att bredda laget ytterligare.
Om Fredrik Warg är den typ av forward som Brynäs behöver? Mja, mjo… kan suga på den frågan ett tag för helt ärligt så är jag liten kluven. Warg får helt enkelt visa vad han går för men jag håller en kritisk blick på spelaren.
Det känns som att Brynäs är utpumpad. Brister i kontinuitet skapar ett ineffektivt spel där både hunger och energi mattas av.
Spelarna hamnar på efterkälke vilket ger en situation där det blir mycket hakning och slashing. Onödiga utvisningar tvingar laget att spela 4 mot 5 vilket i längden tröttar ut laget, framförallt målvakten. Därför det lag som åker mer skridskor oftast får färre utvisningar.
En annan del är att vinna närkamperna. Brynäs orkar inte utmana lika hårt som man gjorde tidigare. Förlorade närkamper innebär att puckinnehavet oftast går till motståndarna. Motståndaren blir spelförande vilket tvingar Brynäs att jaga hela tiden.
I längden blir motgångarna alltför svåra och orken tar slut. Trötta spelare har enklare att dra på sig skador. Felpassningar sker för en utmattad kropp tröttar även ut vårt sätt att tänka, agera och vara med i matchen. Tanke – Känsla – Handling – Kropp, det hör ihop.
Fredrik Warg är ingen spelare som spetsar till laget – han breddar ut det. Att bredda laget kan vara tillräckligt för att få Brynäs på en stabilare bana igen förutsatt att inga fler skador förekommer samt att saknade spelare återvänder.
Ett lagbygge och sedan hålla ihop mentalitet, stabiliteten och lojaliteten i laget är ett stort mänskligt pussel som är en otrolig tuff uppgift för en tränare.
Laget går alltid före jaget. Lagets spelidé, grund och stomme får inte rubbas för det är nu kontinuiteten är oerhört viktig.
"There is no I in Team."
Man kan vrida på det åt hundra håll och kanter men jag kan inte riktigt skylla på Tommy Jonsson, Mickael Sundlöv eller Hans-Göran Karlsson. Det jag ifrågasätter är organisationens sätt att agera och tänka långsiktigt. Hur tar man hand om sin produkt i Brynäs IF?
Det känns som att riktningen är oklar trots allt. Ledningen känns mållösa för hur Brynäs ska stå mot konkurrensen i framtiden.
Om man verkligen vill bli en förening som ska ligga topp-4 i Sverige. Varför har man då en av ligans lägsta spelarbudgetar?
Om man nu vill satsa på juniorerna, varför tar man inte in juniorerna i början och tala om att de är en del av laget från första början. Det stärker en junior betydligt mer än att de enbart får chansen då en 30+ spelare går sönder och då enbart få spela 4 minuter/match. Se på Skellefteå eller årets Frölunda till exempel. Där tror man på sina juniorer mer och använder en bättre pedagogik och strategi för att öka deras självförtroende på isen.
Om man vill ha 6000+ i publiksnitt, varför marknadsför man sig inte bättre? Facebook, Twitter och Instagram räcker inte. Där nås det bara ut till en ytterst liten del av fansen. Ta bara landslagsmatchen mot Tjeckien som exempel. Flertal Gävlebor visste inte ens om att det var en landslagsmatch i Gävle. Då var det hockeyintresserade Gävlebor jag pratar om. Vart är bredden på marknadsföringen?
Vart är målet Brynäs IF och vilken väg tar ni? Det finns faktiskt skyldigheter gentemot fansen. En publik kommer inte av sig själv och den sportliga ostabiliteten talar för att något inte stämmer.
