Krönika: Ett hårt knytnävsslag i magen...
En helt vanlig Gävledala-anda efter regelboken - hos publiken. Bland spelarna? Stäng matchen och ner i arkiv. Vi glömmer det vi såg.
Leksand hade ingenting att förlora när de kom till Gävle. Jesper Ollas och Co visste precis vad som väntade, det var ingenting nytt, inget som stack ut. Det var ett klassiskt derby mot Brynäs som 172 omgångar tidigare.
Medan publiken hejar på, och lyfter fram den nostalgiska andan är det för dagens spelare en match av 52 med en ovanligt aktiv publik som lever sig in i matchen lite sådär extra mycket. För spelet, ärligt talat, talade ingenting. Det var avsaknad av känslor, det var ingen spelare som ville det där lilla extra på isen. Hade det inte varit 7909 härliga åskådare på läktaren skulle matchen gå raka vägen till arkiv och bli bortglömd därefter.
Brynäs hade pressen att vinna, och även om matchbilden talade till Bulan boys fann Leksand tålamodet. För matchen var målsnålt, och det skulle dröja innan det vanliga offensiva Brynäs fick hemmapubliken att resa sig.
Med ett stillsamt anfall över blålinjen fick Tomas Zaborsky pucken som gick direkt till bladet på Pathrik Westerholm som satte det där 1–0-målet. Det var Pathriks första mål för säsongen, och Zaborsky som kom till Gävle för att producera fick äntligen sitt namn på protokollen.
Men Leksand likt en gammal väderkvarn på någon åker i Dalarna malde på och tuggade sig igenom matchen. Om inte Daniel Bertovs kvittering i slutperioden fick någon brynäsare att sucka besviket, så fick Ben Youds, som också låg bakom kvittering, in ett 2–1.
En vändning från masarna, kanske en av de tyngre vändningarna sedan -75 då det jäkla bortdömda målet fällde Brynäs. Det här skulle Blomqvist och hans mannar bara ta hem, det stod ju skrivet i Gavlerinkens betongväggar sedan vinsten borta mot Skellefteå.
Istället blev det vanliga mot-Brynäs-vänder-man-trender.
För ikväll var det Leksands kväll.
Det skulle med alla marginaler bara vara så.
Brynäs stånkade, stakade och slet sig framåt och Bulan valde med kylig mage att bevara Felix Sandström i kassen en längre tid – kanske lite för länge. Klockan tickade för fort och när det aktiva valet kom, och Sandström skulle tas in i båset, för Brynäs hade press – då fick Sondre Olden pucken där han absolut inte skulle ha den. Med en enkel backhand var saken klar.
En revansch för Olden och ett hårt knytnävslag i magen på ett skakat Brynäsbås. Ridån sänktes och kvar fanns de glada leksingarna.
3–1 till Leksand var ett faktum, och Brynäs kan bara slicka sina sår till på lördag. Publiken kokade, Gavlerinken kokade, kaffet kokade, men Brynäslaget var mer avslaget än vad 7909 fans förtjänar att se.
Det 173:e derbyt gick till Leksand. Grattis.
