I skrivande stund är klockan 21.12. Det är fredagskväll. Hade man varit något år yngre, så hade man förmodligen varit ute och festat någonstans. Men tiderna förändras. Att vara ute och svira en kväll, för att sedan vakna bakfull har inte samma lockande status som att sitta hemma och ta det lugnt och därmed vakna pigg och utsövd utan det minsta uns av bakfylleångest i kropp eller sinne. Eller är det hockeyläget som gör en mindre taggad, rent allmänt? Nää…
Jag funderar starkt på att sitta uppe och invänta NHL-matchen mellan Columbus och Colorado. En stor legend gör comeback i natt, nämligen Peter “Foppa” Forsberg. Många har hånskrattat åt denna karl. “Varför ska han göra bort sig ännu en gång, han lär ju bli skadad illa kvickt igen” säger man. Men svaret är enkelt. Han älskar att spela. Han har ett stort hjärta som klappar för hockeyn. Matchen går på Viasat Hockey denna natt, klockan 01.00 svensk tid. Får se om ens slitna arbetarkropp tyar sitta uppe till dess.
Vi grönvita har inte sett vårt TAIF ha såhär svårt på 15-20 år, sportsligt sett. Det tar emot att se ens kära Tingsryd ligga i botten av tabellen. Man har alltid vant sig vid att se dem i toppen. Men vi alla vet ju hur denna säsongen har sett ut, på försäsongen skruvades förväntningarna upp, med all rätt - truppen såg väldigt bra ut på papperet. Serieinledningen började rätt hyfsat också. Nåväl, förlust i premiärmatchen mot lillasyster Växjö, men den riktiga premiären, som vi kallade den, hemma mot Västerås var ju magisk. Den största matchen i Dackehallen på 8½ år. TAIF låg under med 2-3 inför tredje, men vände och vann med 6-3. En sådan stämning och lycka som fanns på läktaren i slutminutrarna i den matchen är sådan man bara kan finna som TAIF-supporter i Dackehallen.
Fler tillfällen än den matchen att glädjas ordentligt som grönvit har man dessvärre inte fått. Då och då har vi visserligen stuckit upp och besegrat ett och annat lag. Vem minns inte nollningen av Växjö hemma? Men nu står vi här, 2 tränarbyten senare och några spelare rikare. Huruvida vi hade klarat oss med si och så många juniorer och fjolårsspelare till i laget får vi aldrig veta. Nu står vi där vi står, och det spelarmaterialet vi har kan definitivt rädda oss från nedflyttning. Vi kan om vi vill. Med tanke på hur många års lidande i division 1 vi fick stå ut med innan vi den 11 april 2010 stod klara för allsvenskan, är det med stor fruktan man känner att kvalserien kommer allt närmare…
Tänk om de lagen underifrån har sån ryslig fart och fläkt att de spelar byxorna av oss? Tänk om vi slutar trea i kvalserien? Tänk om Vita Hästen slår oss hemma i sista avgörande matchen? Tänk om, tänk om, tänk om… Usch, skräckscenarion är det värsta som finns. Men vi ska avsluta grundserien först innan vi ser om det blir kvalserie eller ej. Sist vi spelade i kvalserien gick det ju bra. På tal om kvalserien.Nu har Christian Jacobsson anslutit till truppen. Välkommen, CJ! Han kan vara till stor användning. En man med hans målsinne och erfarenhet är aldrig fel i ett lag med oförtjänt dålig utdelning.
Vi besegrade nästan Borås häromdagen, men 3 någorlunda säkra poäng blev snopet nog bara 1. Men spelmässigt var det ett litet steg framåt. Med lite mer stabilitet och lite mer flyt i målskyttet så kan vi kanske skrapa ihop några poäng till. Och hur mörkt det än må vara, så får man tänka igenom läget och inse att det inte blir bättre av att sura, tjura eller gnälla och klaga. Knyt näven i fickan och sjung ännu högre! Många har frågat hur vi i Gröna Brigaden orkar sjunga och heja på Tingsryd trots det bistra tabelläget och de dåliga resultaten. Vi har legat under med 0-4, 0-6, 1-8, 2-7, 0-7 och så vidare, men ändå fortsatt att sjunga. Svaret är enkelt. Det är av samma anledning jag har på mig en TAIF-mössa varje dag på arbetet. Det är våra gemensamma känslor för Tingsryds AIF. Det är samma anledning som varför Foppa inatt ska göra comeback, kärleken till hockeyn. Hur det än går, så är jag alltid en stolt TAIFare. Jag är stolt över vår förening.
Det är nog inte många som protesterar om jag säger att TAIF inte varit i Allsvenskan utan Gröna Brigaden. Vi hjälpte dem i många tuffa matcher i den smala passagen som tillslut kröntes av ett allsvenskt avancemang förra säsongen. Men det är historia nu. Nu ser vi till att heja kvar TAIF i allsvenskan också. Där vi hör hemma! Och om det finns någon rättvisa här i världen så klarar vi oss kvar i Allsvenskan. Vi har haft tillräckligt med otur denna säsongen. Nu vänder vi på detta, och besegrar oturen!
