Krönika: Raset!
Efter en svängig match mot Tingsryd lyckades AIK till slut att säkra sitt kontrakt i Allsvenskan på egen hand, äntligen är en i stora delar bedrövlig säsong över. Det har varit mycket upp och ner i klubben den här säsongen, för det mesta ner med dåliga resultat, sparkade tränare och ännu sämre ekonomi i centrum. Jag ska ge mig på en liten sammanfattning, min syn på det hela.
Denna text skulle ha varit ute för nästan två veckor sedan, men så hände det på långfredagen min dator rasade liksom AIK-organisationen gjort de senaste säsongerna. Jag hade tur och fick hjälp med att rädda texter samt information, men i övrigt så verkar datorn tyvärr ha gjort sitt. Det är bara att hoppas att även AIK kan få hjälp att komma på fötter igen, det verkar som det finns mycket att jobba med och det är på många plan. Ekonomi, organisation, tränare samt spelare och detta är bara några viktiga punkter, ja ni ser själva det är massor som måste lösas inför den kommande säsongen.
Till allvaret, vad allt handlar om - AIK!
Det kan säkert finnas många som har andra åsikter, tycker annorlunda än mig men det köper jag för det handlar om ett stort ämne AIK. Klubben i våra hjärtan, det gör alltid lika ont när vi ser att det går dåligt och att klubben är på väg att rasa samman då skapas mängder av åsikter och lösningar. Nu har det varit tyst en tid, men vi får verkligen hoppas att det jobbas i det tysta för att skapa något bra inför den kommande säsongen. Nu måste det vända, för sämre än detta kan det inte bli
Jag måste tyvärr konstatera att säsongens AIK är det sämsta lag som representerat klubben så länge jag har följt AIK, det har blivit några lag med åren. Jag minns det senaste SM-guldet 1984, det var en underbar känsla som jag hoppas att få uppleva igen. Det var en ordentlig vinter det året, jag klev ut på balkongen tog ett steg upp på räcket och firade med att hoppa ut i de stora snödrivorna nedanför. Jag hittar inget AIK-lag som underpresterat som detta, laget har misslyckats med det mesta och kunde bara i säsongens elfte timme rädda kontraktet i Allsvenskan även till nästa säsong.
Just nu är vi väldigt långt ifrån att få uppleva lyckokänslan från 1984 igen – men det är i de svåraste stunderna det gäller att ta sig samma, det är nu jag återigen ska få chansen att uppleva det när Gnaget vänder. Det är så mycket som har gått snett de senaste säsongerna att det skulle ta lång tid och bli riktigt dyster läsning att skriva om allt, sanningen är den att det krävs mängder av nytänkande i klubben om AIK ska kunna vända den onda spiral som klubben har hamnat i för stunden – eller igen.
Det vi fått uppleva de senaste månaderna måste ändå ta priset som det värsta och sämsta AIK-insatserna på länge. Det gör samtidigt att nu känns det på något vis som det inte kan bli värre, klubben står vid ett vägskäl. Vad vill man i framtiden? Visst allt handlar först och främst att få ihop de ekonomiska problemen, men sedan att sätta ihop ett lag med betoning på lag där spelare kan komplettera varandra. Det finns många lag i Allsvenskan som man inte trodde var mycket bättre än vårt AIK när säsongen började.
Två exempel är Karlskrona och Rögle, de båda har lyckats med allt som AIK misslyckats med under hela säsongen och har fått belöningen med varsin plats i SHL till den kommande säsongen samtidigt som AIK har fått kämpa för att försvara sin plats i Allsvenskan. Mycket handlar om harmoni, att få en grupp av spelare att jobba tillsammans och få ut max av varje spelare. Ingen av AIK-tränarna under de senaste säsongerna har fått laget att prestera i närheten av vad vi kunnat och velat hoppas.
AIK har gått ifrån att utmana Skellefteå i en härlig SM-semifinal serie till att tvingas kvala för att försvara sin plats i Allsvenskan, det måste vara ett misslyckande och ett ras som saknar motstycke i klubbens historia. Nu får vi hoppas att vi sett det sista av raset på några år, att AIK på något vis är redo att vända trenden och att klubben de kommande åren kan börja titta uppåt. Först måste det handla om att titta uppåt i den Allsvenska tabellen, sedan blir nästa steg att titta uppåt i seriesystemet för att ta tillbaka SHL-platsen.
Något som saknats de senaste säsongerna är ett tydligt ledarskap, i min värld känns det som att raset för klubben började när Roger Melin lämnade AIK. Allt som varit så bra under hans ledning bara försvann, ingen av hans efterträdare i båset har varit i närheten av att lyckas få laget att prestera i närheten av det som krävs för att lyckas. Jag hade förmånen att träffa Roger Melin vid ett flertal tillfällen, hans ledarskap passade till 100% där och då. Det är rätt enkelt att se samt förstå att detta har saknats under säsongerna efter honom, nu gäller det att hitta nya ledare men för min del vore det mest ultimata om Roger Melin ville återvända till AIK i någon roll.
Det har varit jobbigt att se klubben i mitt hjärta - AIK rasa samman på detta vis.
Visst det är klart att mycket för att inte säga allt handlar om pengar, men jag fortsätter i min enfald hävda att mycket handlar om just ledarkap. Sedan har inte lagbygget de senaste säsongerna varit imponerande, det stora misslyckandet kom den senaste säsongen när ingenting stämde redan från omgång ett. Det fanns ett problem som man även som amatör kunde se redan under försäsongen, vilka skulle vara med och avgöra matcherna. Jag saknade matchvinnare, en saknade som tyvärr besannades när seriespelet drog igång.
Jag hade en känsla av lite oro innan allt började, att det skulle bli en jobbig säsong. Men jag trodde inte i min vildaste fantasi att det skulle vara så illa som det visade sig under säsongen, allt ledde till kval för att få fortsätta i Allsvenskan nästa säsong. Det är klart att AIK fick en dålig start på säsongen, vilket inte gjorde det lättare och spelarnas självförtroende måste ganska snabbt ha brutits ner till botten. AIK bytte tränare, en kort period tog laget några segrar på raken och publiken började hoppas på en vändning. Tyvärr var det en kortvarig förbättring, spelet rasade snart samman igen och förlusterna ramlade in. AIK kämpade in i det sista, men till slut stod det klart att laget tvingades kvala för att försvara sin plats i Allsvenskan.
Tre unga spelare är tyvärr de enda som lyckats prestera under säsongen.
Robin Kovacs samt Daniel Olsson-Trkulja har varit kvar under hela säsongen, två spelare som gått från klarhet till klarhet så det är bara att hoppas de båda kan tänka sig en fortsättning i AIK. Viktor Ekarv som tyvärr försvann till Luleå tidigt under säsongen. Hoppas att det endast handlade om pengar att AIK släppte honom dit, annars är det ett svek i den större ”skolan” att bara lämna klubben på det vis han gjorde.
Övriga anfallare kan inte ens vara i närheten av att få godkänt, försvarsmässigt har det inte heller varit i närheten vad som krävs för att laget ska kunna ta en plats på den övre halvan i tabellen. Det jobbiga har varit att det är de äldre rutinerade spelarna som inte presterat, de spelare som skulle vara med och bära laget under stora delar av säsongen. Många spelare har i stället underpresterat under mängder av matcher, något som laget inte haft råd med och det krävs mängder av förändringar i truppen om det ska kunna bli några förbättringar till de kommande säsongerna.
Visst har vissa spelare höjt sig under Kvalserien och man tänker var har de varit under hela säsongen, så kommer man till insikten ja just det motståndet är inte riktigt det samma som tidigare i Allsvenskan. Dessa spelare har naturligtvis gjort sitt yttersta för AIK under hela säsongen, men inte riktigt räckt till på den nivå klubben har varit och det lyser nu igenom ytterligare i Kvalserien. Hela laget ska ha beröm för att ha gjort tio bra matcher för att rädda sin egen och klubbens heder, men det gäller att stå stilla med båda fötterna på jorden och inse att AIK inte är världsmästare trots detta.
Sanningen är att AIK inte har råd att misslyckas med lagbygget en gång till – detta är sista chansen. Till nästa säsong måste lagledningen få ihop en grupp av spelare som är redo att göra ”jobbet” tillsammans, jag kräver inte att vi ska ha de bästa spelarna i landet för det har inte AIK ekonomi till. Men vi måste kunna få se ett AIK som inger hopp om framtiden med en grupp spelare som vill framåt, samtidigt en ledarstab med tränare som lyckas utveckla sina spelare till att bli bättre med tiden.
AIK har inte heller råd att fortsätta som det varit nu
AIK går även en annan match, en ännu svårare och viktigare kamp – att få fortsätta med rekonstruktionen, att återigen rädda klubbens ekonomi. Jag är hård vad det gäller den saken, även AIK måste kunna bygga och skapa ett slagkraftigt ishockeylag med små medel återigen handlar det om ledarskap på flera plan utan den kommer det aldrig att fungera. Det viktigaste efter rekonstruktionen handlar alltså om att hitta en ledare/tränare som vill ta sig an laget och skapa det ”Nya AIK”
I år har det varit många unga spelare i laget, men med dålig eller svag ekonomi måste AIK bli ännu bättre på att ta hand om klubbens unga spelare talangerna måste på något vis bli kvar samt utvecklas i klubben om de dåliga trenderna ska kunna vändas.
Jag ska ge ett litet exempel – det finns mängder av andra spelare att nämna i dessa sammanhang.
Titta på en spelare som snart 24-årige backen Henrik Nilsson, han spelade 17 matcher i AIK redan under säsongen 2010-11 men sedan fick han inte vara kvar i klubben. Först hamnade han i Almtuna, sedan blev det två säsonger i Kallinge/Ronneby och nu har han tagit nästa steg på sin resa med spel i Karlskrona. Alla vet vad det betyder Henrik Nilsson spelar i SHL nästa säsong, en spelare som AIK tappat bort på vägen i stället för att han varit kvar i AIK och hjälpt klubben. Det finns säkerligen mängder av andra exempel på spelare klubben tappat bort, men nu måste det vara slut på dessa misstag AIK måste hitta en väg som gör att talangerna blir kvar i klubben i stället för att försvinna ut i landet.
Något annat jag funderat mycket på genom åren är följande.
AIK:s J18 lag vann SM-guld säsongen 2008-09, jag såg ett flertal matcher då. Ett otroligt bra lag vann över Frölunda i semifinalen, för att sedan vinna mot Skellefteå i finalen. Frölunda och Skellefteå är idag topplag i SHL samtidigt som AIK kämpar i Allsvenska botten, en stor del i detta är naturligtvis pengar men även att de två klubbarna varit mycket bättre på att ta hand om sina unga talanger. Det var en mängd talanger i detta AIK-lag Patrik Nemeth, Rickard Rakell och Joakim Nordström har alla tre spelat till sig platser i NHL, många av deras lagkamrater har hamnat i andra klubbar runt om i Sverige.
Eric Norin och Daniel Olsson-Trkulja är de enda två från det vinnande laget som är kvar i klubben och detta efter att de varit ute i landet innan de kom tillbaka den här säsongen, vilket naturligtvis är på tok för dåligt och ett underbetyg till klubben. En av de viktigaste detaljerna nu är att se till att talanger som Alexander Nylander samt Jesper Bratt blir kvar i AIK och inte hamnar ute i landet som många av deras tidigare klubbkamrater har gjort, för ska AIK med den problematiska ekonomin klara sig måste talangerna hållas kvar i klubben.
Som ni ser AIK har mängder av utmaningar på vägen för att klara att vända på alla tunga trender som klubben varit med om under de senaste säsongerna.
