Krönika: Såhär bör alla matcher vara
Annandagshockeyn i Gävle hamnade inom ramen för publikfest.
Annandagsmatchen är stor i bandy sägs det. Annandagshockeyn slår det i hästlängder om jag får säga mitt. En kväll som denna finns det för få av i svensk hockey. Även om vi har god kvalité på de flesta lag i serien så är inte alla matcher lika känslosamma och euforiska.
Ibland önskar man att varje match vore en hockeyfest som ikväll när Brynäs - Linköping stångades på isen inför över 7000 åskådare i Gävle. Det kanske inte var den bästa av de bästa matcher alla gånger. Det var emellanåt hög intensitet, mycket känslor även om det också slarvades och många skott gick utanför målramarna. Ser ingen idé med att gå in på detaljer när övertända spelare med julskinkan mellan tänderna ska tampas om tre poäng. Det här var hockeykärlek ändå.
Liksom alla andra arenor runt om i Sverige är en välfylld Gavlerinken en mysig arena - och som jag fick mysa ikväll.
Det är såhär det ska vara. En hejarklack som ger sig fan på att låta högst och vackrast och en publik, med eller utan klapp-klapp, spelar med stämningen. Jag vet inte om det serverades glögg i entrén men Gävlepubliken levde upp till den hockeytradition och arv som finns i bukten.
Sebastian Enterfeldt känner sig inte 100% rent muskulärt. Det tar tid innan den forna styrkan kommer tillbaka. Utan statistik framför mig skulle jag gissa på att Enterfeldt var ikväll bland de spelare i Brynäs som delade ut flest tacklingar. Även om det knappt bjöds på några tacklinger över huvudtaget i den andra perioden...
Enterfeldt liksom många andra syntes inte alla gånger men grovjobbare och skuggspelare får ibland leva med det. Kanske är det därför grovjobbarna fascinerar mig mer än målgörarna. Att discplinerat acceptera sin roll som slitvarg och låta andra glänsa är för mig bevis på karaktär och lojalitet hos en hockeyspelare. Laget före jaget.
Anton Rödin fick som vanligt göra mål, eller ja... det var mer olyckligt för Niklas Fogström som råkade styra in pucken med skridskon.
För att inte tala om Bernhard Starkbaum som spelar sådär bara Starkbaum kan göra. Ger publiken hjärtattacker men sedan räddar pucken på det vis han gör och står där kaxigt och flippar upp den med plockhandsken till domaren.
3-1 till Brynäs är en välförtjänt seger. Härlig avslut på julen och en skön start efter uppehållet. All respekt för Bulan boys & CO, men den här segern tillägnar jag Gävlepubliken. Det var stort, det var vackert och Brynäs vann stormatchen.
Hört rykten om att det blir näst intill fullsatt när Djurgården kommer på onsdag. Hoppas det blir samma upplevelse då, för såhär borde alla matcher vara.
