Krönika: När prestigen tar över går självinsikten ur
Det pågår en renovering på Sätraåsen. De styrande i Brynäs försöker att finmåla fasaden igen – ”vi ska återvinna förtroendet”, som heter på styrelsespråk.
Josef Boumedienne försvarar Per-Johan Johansson, styrelseledamoten vars stora ansvarsområde är sporten, i Sportbladet. På sociala medier tycks det ha gett ett visst genomslag eftersom att allt Boumedienne säger är rätt och riktigt numera – en sådan status har Boumedienne fått i Brynäskretsar, till viss mån också med all rätt...
Den medlem som med ett uns av en mer kritisk reflekterande förmåga kan dock stå kvar med frågan; hur kan en ledamot med sportsligt ansvar få nytt förtroende efter den kaosartade sportschefsprocessen? Efter att klubben spelat kvalspel två år efter en lanserad treårsplan om SM-guld? Efter att vi saknat en total sportslig styrning under flera månaders tid?
Att den sittande styrelsen agerar och sliter sitt yttersta för Brynäs IF idag, vilket med all säkerhet Per-Johan Johansson gör, känns mer som desperata panikåtgärder i spelet att vinna tillbaka medlemmarnas förtroende. De har ju inte direkt haft något annat val än att kliva fram då alla andra personer övergett deras styrning.
De enda som kan jubla i dagens situation är Gunnar Ekman och Jennie Brobeck från det unga konsultföretaget River Jump. En bättre storkund än Brynäs IF hade de väl knappast våga drömma om när deras bolag lanserades 2020 – att nu dessutom få till sig de största positionerna ger dem fullt mandat till att sätta sin egen analys till praktik.
Från ingenstans dyker styrelseledamoten Ulrika Spåls upp i media, såväl i lokalpressen i Gävle som på bästa sändningstid i sportspegeln på SVT. Lösa uppgifter säger att det är hon som valberedningen tagit fram som förslag till ordförandeposten – vilket också kan förklara den plötsliga framryckningen.
Enligt henne själv är den kompetens hon besitter just vad Brynäs IF behöver just nu. Frågan är bara vart den kompetensen var i vintras och under den krisande våren vi precis genomlidit?
Kanske var tanken med intervjun med henne som publicerades på Gefle Dagblad att ge en förtroendegivande bild där styrelsen vill förmedla att de vet vad de håller på med. Istället gav det ett intryck av högmodighet och arrogans.
Den sittande styrelsen försvarar sina positioner med argumentet att de en gång blev valda av medlemmarna på grund av deras kompetenser.
Givetvis är den sittande styrelsen valda av medlemmarna. Kompetens finns också hos vardera enskild individ i den sittande styrelsen. Men frågan de inte vill besvara är vad har konsekvenserna blivit av den sittande styrelsens förmåga att styra det här skeppet?
Det har funnits en öppen och tydlig kritik redan från i höstas – och ändå har man tillåtit det gå så långt som man gjort idag.
Ulrika Spåls vill utåt hävda att hon har förtroende att sitta kvar. Jag vet inte om hon enbart har blickat mot hennes närmaste när hon ställt sig den frågan. För jag ser något helt annat.
En stor grupp medlemmar – de som anser att Brynäs IF kan bättre – har kraftsamlat sig och skapat en alternativ styrelse. En alternativ styrelse med personer som har kunskap och inblick i föreningen, de och personerna bakom som tagit fram denna styrelse har decennier av erfarenhet från klubben – såväl tidigare styrelseledamöter, valberedningar som tjänstemän och spelare. Vidare står där också personer med gedigen erfarenhet av att sköta stora organisationer och vinnande företag. Det finns både sportsligt kunnande och entreprenörskap mm.
Det är inte en samling gröngölingar vi pratar om.
I samtal med fans, supportrar som medlemmar har jag nog aldrig upplevt en sådan tydlig markering mot styrelsen i Brynäs IF – och jag har aldrig tidigare upplevt att så många så öppet kräver en sittande styrelses avgång.
Som en del i fasadmålningen har Brynäs IF agerat med ord som transparens och därför bjudit in föreningens medlemmar till ett möte torsdagen den 3 juni.
Önskvärt hade varit om någon från styrelsen, eller för all del någon representant från valberedningen, tog sig tiden att möta sina egna medlemmar genom detta i grunden goda initiativ. Istället väljer föreningen att skicka fram de tjänstemän som finns kvar för att informera om det pågående arbetet.
...Förtroendet ska återvinnas till varje pris...
Det börjar bli begripligt att årsmötet den 22 juni kan bli ett historiskt stökigt sådant.
