Krönika: Slutspel - Ren och skär lycka
Slutspel är ren börda för de flesta. Matcher och kamper som får människor att kräkas av bara spänningen och att förstå allvaret bakom det hela. Och så ska det vara. Hat eller kärlek. Liv eller död. Inget annat räknas när man väl spelar ett SM-slutspel i ishockey. Det är ren och skär lycka!
Slutspel är ren börda för de flesta.
Orakade killar med klyschor och tendenser att visa vad vidskepelsernas sanna ansikte. Detta gäller båda könen. Alla har tendenser att få ”fnatt” när slutspel vankas.
Matcher och kamper som får människor att kräkas av bara spänningen och att förstå allvaret bakom det hela.
Hur allvarligt är då egentligen slutspelet?
Jo, det är på liv och död.
För rätt som det är har laget redan bokat Thailandsresor och fruarna packar medan man väntar på resultaten.
Undrar vart Johan Davidsson åker på semester?
Per Ledin? Han kommer troligen att försöka undvika arrestering då han illustrerar sig själv som ”The Dark Knight” på Jönköpings gator.
Daniel Widing får leta bostad, och Mads Hansen är inte längre en ”Tiger”.
Kul för Ulf Samuelsson som får börja prata engelska igen. Hans annars klockrena uttryck vid intervjuer framstod som ”underliga uttalanden” av okunniga journalister.
Och så ska det vara.
Hat eller kärlek.
Liv eller död.
Inget annat räknas när man väl spelar ett SM-slutspel i ishockey.
Nu kanske man undrar varför det tilltalar som det gör?
Känslan av glädje som ges när ens lag vinner den första matchen och serien är igång. Eller den förtvivlan som väcks när förlusten kommer och man mår bara allmänt dåligt.
Det som tilltalar är givetvis dedikationen.
Viljan att kunna ta vad man vill ha.
Målet vi alla fans, spelare och ledare strävar efter i slutändan.
Att få se ens lagkapten resa Le Mat mot skyn när allting är över.
Dem som står på andra sidan är dem som mår allra värst.
Ni som inte gillar ishockey kommer aldrig att förstå.
Ni som älskar ishockey vet precis vad jag menar.
Även om man inte varit där.
Men slutspel är slutspel, där adrenalinet flödar och man skapar känslor som enbart existerar vid sådana tillfällen.
Man vet precis vart man befinner sig.
Det är i slutet på början, början på slutet.
Nämnvärt är det ändå stora profiler som vi ser leda sina lag framåt i slutspelet.
Bud Holloway i Skellefteå, Rickard Wallin i Färjestad samt Johannes Salmonsson i Linköping har alla givit sitt lag den gnista av självförtroende som man behöver för att tända upp lågan som man hoppas brinna vidare ända in i finalen.
Slutspel är en börda för de flesta.
Men för andra är det ren och skär lycka!
