Krönika: SSK visar karaktär men spelet lämnar en del att önska
Två segrar hittills denna vecka och man har tagit fyra av sex möjliga poäng. Spelmässigt har SSK inte övertygat men man vinner och är kvar i striden om topplaceringarna. Dock behöver laget hitta fler positiva tendenser i spelet innan det roliga börjar.
Utan någon briljans vann SSK mot Almtuna i Scaniarinken. Gästerna stängde ner SSK bra och man hade svårt att få till tryck i anfallszon men man hittade en väg att vinna ändå. Jacob Dahlström tryckte in 2-1 i början på tredje och trots att Almtuna kvitterade i powerplay så avgjorde den så majestätiske Linus Videll i förlängningsspelet, när SSK fick en gyllene möjlighet till ett långt fem mot tre spel.
Det är inte första gången SSK står för en liten trevande insats spelmässigt. Egentligen får jag titta tillbaka till Löven borta 18 januari alternativt MoDo hemma 11 januari för att hitta insatser jag är nöjd med spelmässigt. Visst, det går inte att klaga på 6-1 hemma mot Västerås men jag kan inte säga att siffrorna speglade matchbilden. Ändå har laget vunnit en hel del och ligger trea i formtabellen sett till senaste tio matcherna. Det är en styrka, som alla vet, att plocka poäng när spelet knackar. Det tyder på karaktär.
Nåväl, igår väntade Västerås på bortaplan och spelade inledningsvis var… helt bedrövligt. 1-0 för hemmalaget kom bara dryga 35 sekunder in och fyra blågula spelare stirrar puck när Oliver Bohm tar och åker in några meter från sin blålinje och får ett väldigt fint skottläge. Bättre sortering i egen zon har man skådat. Bara någon minut senare gör även Lukas Zetterberg 2-0 på ett halvt friläge. Väldigt passivt SSK-försvar på bägge målen. Ingen verkade ha klart för sig vem som skulle göra vad. SSK förlorade även närkamper och såg allmänt väldigt slöa ut. Som att man inte var beredda på att Västerås skulle vara desperata, trots att de inte har många poäng ner till en negativ kvalplats.
SSK arbetade sig dock in i perioden och genom ett powerplay kom reduceringen. Seriens bästa spelare i form av Linus Videll hittade Nikola Pasic med en passning som öppnade upp boxen. Pasic försökte lägga in pucken till Christopher Liljewall för styrning men turligt nog kanske träffade pucken skridskorna på SSKs lagkapten. Ian Blomquist i Västeråsmålet blev ställd och Liljewall satte dit pucken med en fin dragning.
Första 10-15 minuterna var under all kritik men även om det blev lite bättre mot slutet tycker jag att vi ska vara glada att det bara stod 2-1. Västerås kom ut starkt även i andra och kunde göra 3-1 nästan åtta minuter in efter ett långt anfall. SSK hade lite mer puck i mittenakten och vann ändå skotten med 12-18 men känslan var att det fortfarande fattades heta målchanser och längre anfall.
Skulle inte kalla upphämtningen för en stöld dock, som jag såg att LT beskrev det. För i tredje var faktiskt SSK klart bättre. Mycket kanske tack vare energin man fick av en tidig reducering från Linus Videll. Det blev några längre anfall och det skapades heta lägen. Det dröjde till det att endast 28 sekunder återstod innan kvitteringen kom när Daniel Norbe trycket in pucken från blå, efter en fin skymning av Christopher Liljewall och ett riktigt skönt vrål hördes ifrån bortasektionen. Sedan kunde SSK gå segrande ur straffläggningen efter cirka ett halvt sekel innan Videll till slut avgjorde. Vem annars?
På söndag väntar Tingsryd på hemmaplan, jag hoppas att det inte blir en lite halvtrött stämning på läktaren som det tenderar att bli på gratismatcher utan att hela klacksektionen sjunger sig hesa. Det var ingen imponerande match mot Västerås heller, även om antalet avslut tyder på att SSK var det spelförande laget. Därför vore det oerhört skönt om vi kunde göra en riktig bra insats inför ett fullsatt Scaniarinken. För hur starkt den är att vinna matcher när allt inte klaffar, så kommer inte det här spelet som vi ser just nu hålla speciellt länge i ett slutspel.
Vi har dock nio matcher på oss att hitta tillbaka till den höga nivån som vi hade tidigare. Vi börjar imorgon, vi ses i Templet, sjung högt!
Om ni hör en sång…
