Krönika: Succé på försäsongen - men dra inte för stora växlar
Försäsongen är avslutad för Brynäs del. Nu lurar SHL-premiären runt hörnet. Men hur summerar man egentligen Brynäs försäsong på bästa sätt?
På totalt åtta matcher har Brynäs gått vinnande ur sju av dem.
Imponerande, absolut.
Men dra inte för stora växlar.
Det finns en hel del att diskutera hur Brynäs uppträtt under försäsongen. Man har som sagt radat upp vinster, men samtidigt ska man komma ihåg att majoriteten av matcherna har bestått av motstånd från Hockeyallsvenskan.
Det kanske låter tråkigt att säga så. Men det är så det är - ur ett realistiskt perspektiv.
Å andra sidan tror jag att de flesta räknade med att Brynäs skulle vinna Skoda Trophy i Södertälje. De vann mot samtliga motstånd där Södertälje egentligen kanske var det svåraste motståndet. Brynäs vann utan att imponera särskilt mycket, det får man ta som positivt ändå.
Tänk om Brynäs hade förlorat mot dessa allsvenska motstånd.
Hur hade tongången gått då?
Nu ska vi också ha i åtanke att Leksand faktiskt är ett SHL-lag. Ett nyblivet sådant. Vad jag såg på plats i Scaniarinken under helgen från Leksand så här långt, så uppträder de som ett allsvenskt motstånd - för de har knappast imponerat särskilt mycket. De slutade faktiskt sist i Skoda Trophy.
Brynäs vann hela Skoda Trophy. De åkte dit, gjorde sin uppgift och vann.
Brynäs har en intakt och ledande förstakedja där Rödin, Scott och Descheneau kommer briljera i SHL under den här säsongen, men sen då?
Vi har sett blandade resultat från de båda centrarna Ölund och Sallinen. Den förstnämnda har varit någorlunda hetare och det känns på förhand som att Ölund faktiskt har betydligt mer att ge. Annars har hans kedja med Forslund och Zetterberg bredvid sig - varit en frisk fläkt. Det finns potential där. Lägg också till att Ölund fick en defensiv roll i Pittsburghs farmarlag ifjol.
Tomi Sallinen har enbart gjort en assist på samtliga matcher och har knappast imponerat bredvid Danielsson och Asklöf. Sallinen är ett stort frågetecken enligt mig, trots att jag var positivt inställd till den förlängningen. Detsamma gäller Asklöf som ser alldeles för tunn ut. Jag hade personligen lånat ut honom till HA och ersatt med Brodecki. Något som säkerligen var tanken under helgen i Södertälje. Dessvärre satt Brodecki på läktaren i söndags mot Leksand efter att han haft feber.
Danielsson däremot är en stor besvikelse. Han om någon borde producera betydligt mer framåt med tanke på hans erfarenhet och poängproduktion de senaste åren. Förmodligen beror det främst på vem som spelar center bredvid honom, eller har åldern helt enkelt kommit ikapp honom?
I övrigt finns Blomqvist tillsammans med Rohdin och Mannberg. En kedja som kanske får betraktas som en jobbig och defensiv sådan (?). Rohdin imponerade i inledningen på försäsongen men har bleknat bort ju längre försäsongen gick.
Brynäs powerplay går alldeles för långsamt och måste bättras avsevärt. Nu fick man ju dock in ett powerplay-mål senast mot Leksand som Danielsson tryckte in. Men överlag behöver Brynäs träna ordentligt på powerplay. Däremot i boxplay har man sett stabilare ut.
Mjae, Brynäs andra- och tredjekedja måste steppa upp och börja producera poäng.
Under försäsongen har det funnits ett tydligt mönster i Brynäs. Man har inlett första perioden otroligt svagt och ofast släppt in det första målet i matchen. Därefter dröjer det till tredje och sista perioden innan man ens vaknar till liv.
Sitter det möjligtvis mentalt?
Innan matchen mot AIK under Skoda Trophy hade man talat om att gå ut och göra en riktigt bra första period. Det gjorde man också med bravur. Men i matchen mot Leksand var det som bortblåst på nytt.
Jag vet faktiskt inte om Brynäs spelade en enda match där man gjorde tre riktigt bra perioder på raken.
Målvakterna Ersson och Eriksson känns som Brynäs mest stabila målvaktspar på många år. De känns trygga tillsammans och det smittar av sig på hela laget. Båda två har stått för flertalet svettiga räddningar när det stundtals har slarvats i egen zon. Jag förväntar mig att de kommer stå ungefär lika många matcher var under säsongen.
Backarna har sett imponerande ut ändå. Inte minst Jonathan Sigalet som kom tvåa i Brynäs interna poängliga på 10 poäng (2+8). Sigalet är en spelare som hela tiden ställer höga krav på sin omgivning. Han ryter ifrån och kommunicerar otroligt mycket ute på isen. Det hördes över hela arenan när han skrek (i positiv bemärkelse) på sin backkollega Josef Ingman, som också överraskat positivt så här långt.
Matchens lirare mot Leksand blev Lukas Kilström, som kommer bli betydelsefull för Brynäs den här säsongen när han går in på sin sjunde raka säsong. Jag ser gärna att “Kilas” fortsätter spela i Brynäs tills karriären tar slut.
I topp fyra hittar vi Greg Scott, Jonathan Sigalet, Anton Rödin och Jaedon Descheneau. Förstakedjan består av spelare som kan avgöra matcher på egen hand.
Anton Rödin kom hem och skrev på en kontrakt på fem år. Valet på vem som skulle bli kapten skedde av naturliga skäl. Rödin är en otroligt engagerad och driven hockeyspelare med stort hjärta för Brynäs. Ute på isen kan Rödin tända till ordentligt, säga ifrån - och verkligen väcka laget när det behövs som mest. Han är en ledare som Brynäs saknat.
Nog för att Brynäs har enorma förväntningar på sig år efter år.
Men i år känns det som att förväntningarna är högre än någonsin. Kanske beror det på att man har en treårsplan och en tioårsplan med ambitionerna om att bli ett av SHL:s ledande lag i Sverige.
Kanske är detta början på vägen dit.
