Krönika: Tack för allt och på återseende?
Under säsongen 2010/11 spelade AIK sin första säsong i Elitserien sedan säsongen 2000/01. AIK var nederlagstippade och skulle åka ur. Kvalserien nästa. Sämre än ”Vilda Väsby”. Alla i som hört talas om hockey vet vad som hände efter ”experternas” glåpord och ”tips”.
Nu ska jag inte inleda detta med att skicka en stor känga till alla ”experter” och ”vetare” inom detta långsmala land. Jag kommer heller inte att citera diverse utspel dessa hade. Vidare kommer jag inte ”ge svar på tal” eller låta vissa spelare göra det. Vi kan bara konstatera att dessa som livnär sig på att beräkna hur lag och serier ska och ”kommer ” att sluta hade en åsikt medan laget AIK hade en annan.
Det är väldigt lätt, och det är därför jag inleder på detta vis, att alla spelare, ledare, ledning, sponsorer och speciellt supportrar slår sig för bröstet och får en glad kyss av AIK hybrisen. ”Kom och ta oss” skanderade fotbollen 2010. Det gick som det gick. Jo alla tog dem, nästan i alla fall. För att låna vidare resonemang från fotbollen (som varit i fokus mest) var det Rikard Norling som verkligen tryckte på ödmjukhet. Detta var säsongen 2005, i Superettan, och något som han och AIK höll fast vid hela vägen fram till vintermånaderna efter guldet 2009.
AIK hockey, med (Roger) Melin och (Gunnar) Persson i spetsen, har hela säsongen varit ödmjuka. Berättat att man måste se på längre sikt och ge spelarna tid att acklimatisera sig. Detta koncept måste bibehållas även nästa säsong. För AIK har inte den fetaste plånboken. AIK har inte de mest erfarna spelarna (något som många brukar dra paralleller till bästa spelare). AIK kommer inte kunna värva ”hem” spelare från andra lag och andra divisioner till någon vidare bredd. AIK måste bygga vidare på sin ödmjukhet. Sitt hjärta.
Spelare som Daniel Bång, Christian Sandberg, Dick Tärnström och David Engblom (för att nämna, enligt mitt tycke, de med störst hjärta för klubben) är sjukt viktiga. Två förstnämnda som skulle platsa i vilket lag som helst med finansiella muskler i Sverige. Men ändå valde de att stanna i Sveriges mest hatade klubb för att de hade hjärta. Dick (Tärnström) och Kung David Engblom har den rutin som behövs för att fostra spelare som Daniel Bång och Christian Sandberg. Dick och David har varit med länge - de vet- de behövs.
Jag personligen (men jag tror att många andra hänger på) vill rikta ett Stort Tack till AIK Hockey för denna underbara säsong. Jag hoppas att ödmjukhet blir ett ledord även nästa säsong och att vi får uppleva samma fartfyllda och underhållande hockey även då. Dock, om jag får önska, så kan väl grabbarna avgöra lite tidigare så de slipper bli så j*vla spännande i sista matchen i grundserien.
