Krönika: Värnar dagens Brynäs om sin identitet?
Många profiler har lämnat Brynäs under en väldigt kort period. Det behöver inte betyda någonting, men visst finns där en gnagande oroskänsla, menar krönikören.
De som känner mig vet att jag värnar mycket om historia. Det arbete som tagit oss dit vi är idag. Inte minst när det handlar om idrott. När jag talar om historia och idrott talar jag om de värden, profiler, erfarenheter och kunskap som varje idrottsförening besitter och ska i mitt tycke värna om.
I Brynäs Idrottsförening har det genom åren funnits mängder med profiler och klubben har länge värnat om sin hockeyfilosofi och värdering i sporten. I lilla Gästrikland finns det en gedigen hockeykunskap som har byggts på flera generationer både i talangskapande men också spelet på elitnivå.
En gammal förening, som också är flaggskeppet i distriktet bör värna om detta och anamma de kunskaper och erfarenheter som finns, både inom föreningen men också i distriktet och i staden de spelar.
Missförstå mig inte fel nu. I organisationen finns där ett professionellt hanterande av hur man sköter om en SHL-klubb. Det finns ett driv och klubben har visioner, även om man är lite dålig på att lyfta fram detta till fansen emellanåt. Kompetensen finns inom Brynäs, men det är inte heller det som gnager min oro.
På bara ett år har följande ledare och profiler i Brynäs lämnat
Niklas Gällstedt
Ove Molin
Micke Sundlöv
Tommy Jonsson
Samtidigt kan man också undra, vart tar Andreas Dackell vägen?
Jag säger inte att samtliga namn på den här listan ska ha varit kvar på sin post. Det är inte det vad den här texten handlar om. Tommy Jonsson fick lämna av förklarliga skäl och vill givetvis fortsätta sin karriär som huvudtränare.
Att Micke Sundlöv efter decennier i Brynäs IF, plötsligt avgår som sportchef, påstår sig vara klar inom det yrket för att sedan en säsong senare signa för Karlskrona som sporchef. Plötsligt fick Karlskrona Sveriges mest erfarne sportchef. Sedan får man tycka vad man vill om Sundlöv kring det arbetet men vi har mycket att tacka honom för, mer än vad somliga tycks förstå. Ove Molin som har varit i Brynäs sedan 1991 har nu även han lämnat klubben för just Karlskrona.
Någon sade till mig att skulle vi slå ihop alla de år av erfarenheter som dessa profiler, dessa kulturbärare har gemensamt. Har Brynäs inom loppet av ett år förlorat över 100 års erfarenhet och kunskap.
Att Brynäs mest lojala profiler, som har varit med och format det Brynäs och satt stora avtryck i föreningens historia lämnar under en sådan kort period är för mig oroväckande. Vad kommer att hända med den kunskap och erfarenhet som är förlorat, vem eller vilka ska axla dessa mantlar i organisationen?
Att Tommy Jonsson nämner i en intervju att det finns ansvariga inom Brynäs som inte gått ut med hela sanningen, att Micke Sundlöv plötsligt återvänder som sportchef, att denna flykt från Brynäs IF blir så plötslig...
Det känns inte bra.
Det handlar inte om att jag vill ha dessa namn i A-laget, det handlar om att behålla den kunskap och erfarenhet inom själva föreningen, organisationen.
När alla kulturbärare och profiler lämnar, vilken väg ska Brynäs ta då, nu? ”Bulan-hockey” säger många. Absolut! Jag tror också väl på den typen av ishockey och jag längtar till att se det i riktig action en hel säsong!
Men ni vet liksom jag att idrotten, särskilt ishockeyn har förändrats. Idag styr pengarna oftast mer än hjärtat. Bulan och Bengtzén kommer, i min tro, att göra succé i Brynäs och de som arbetar i föreningen idag kommer att rätta till de ekonomiska förlusterna och vi har, tror jag en åtminstone något ljusare framtid. Men vad händer då Bulan far vidare om kanske tre år? Vilken identitet ska Brynäs placera sig i då?
I vilken anda ska ungdomarna och juniorerna spela hockey med? Kulturbäraren är borta, legenden har försvunnit, historikern kan vara se på. Kunskapen i sporten ishockey finns, men vad finns det mer av?
Kalla mig inte bakåtsträvare, jag har också talat för att Brynäs behöver en förändring som friska vindar utifrån som kan få lite fart på skutan. Men jag tror inte att dessa stora förändringar som skett på profil- och ledarsidan på bara en säsong är en hållbar lösning. Jag tror inte på den här principen.
När svenska hockeyförbundet insåg att vi behöver en förändring i svensk hockey tittade man på Nordamerika. Hur spelar Kanada? Man tog lärdomar av nordamerikanerna, men man började inte spela nordamerikansk hockey för det. Utan man förde in delar av det nordamerikanska tänket i det svenska hockeyfilosofin. Resultatet blev juniorkronor som tampas om VM-guld och medaljer varje år och ett landslag som är rankad etta i världen 2014.
En sådan typ av förändring tror jag på. En blanding av det nya ihop med det gamla. Då finns identiteten kvar i föreningens subkultur och då skapas också en riktig anda som man både kan känna igen sig i, men också förstå att det sker en utveckling som ska ta oss ett steg till.
Vem vet, kanske är det bara tillfälligheterna som gjort att dessa profiler lämnat näst intill samtidigt. Att samtliga namn ville ta ett kliv till i sin karriär och fanns sig ingen plats i Brynäs i dagsläget, eller finns det något annat som döljer sig bakom?
Jag ställer mig bara fundersamt och fortsätter att fundera. Kanske kan det här trots allt ändå bli något stort och bra i slutändan?
