Lång intervju med "Grossa"
FOTO: Bildbyrån

Lång intervju med "Grossa"

Nicklas Grossmann förlängde nyligen sitt kontrakt med SSK och går in på sitt fjärde år som fystränare i klubben. I veckor innan och efter ispremiären ska han drilla SSK:s A-lag, J20 och J18 i den viktiga träning som ska bygga upp alla spelare att vara starka en hel säsong och vara som bäst i slutet av den. Vi gjorde en längre intervju med honom om hans uppdrag i SSK och om hans hockeykarriär i stort. "Mitt jobb är att skapa så många tillgängliga spelare för tränarna så ofta som möjligt”

Vem är Nicklas Grossman utanför hockeyn, vad sysselsätter du dig med när du vill koppla bort den för en stund? 
-Familjefar till två döttrar, har en amerikansk fru.
Gillar att vara på havet, fiske. Vara med familjen, allmänt att vara ute i naturen och samla energi. Det är väl de sakerna plus hockeyn man ägnar sig åt.

Ingen golf?
-Nja, det blev en del golf när man var yngre och inte hade familj. Det tar ganska mycket tid, det har inte blivit så mycket golf de senaste åren.

SSK brukar väl anordna den här sponsorgolfen varje år, brukar du inte vara med där?
-Jag har varit med någon gång, men samma där. Sedan har man en gammal knackig rygg som inte älskar en massa hastiga rotationer. Haha, får väl skylla på det helt enkelt.

Var det din rygg också som hindrade dig från att spela vidare?
-Ja, tyvärr. Hade en del problem med ryggen där på slutet av karriären, gav det ett ordentligt försök. Det hade kanske gått att spela men när man har spelat på en viss nivå och vet vad man är kapabel till och kroppen inte riktigt lyssnar på det, då blir det otroligt frustrerande.

-Det var inte riktigt bra med ryggen, jag gav det många månader med rehab och försökte komma tillbaka. Jag hade min fysik att luta mig tillbaka på i mitt spel och fungerar inte den så gör jag ingen nytta där ute. Det var där beslutet landade, jag kunde inte göra mitt helt enkelt. Inget lätt beslut men ryggen tog beslutet åt mig kan man säga.

En ny försäsong för spelarna i SSK:s A-lag är i gång och precis som de senaste tre åren så är det ”Grossa” som drillar gruppen i uppbyggnadsfasen, han berättar om upplägget, hur och vad han jobbar med.

-Jag är huvudansvarig för planering, schemaläggning och att skriva träningsprogram för A-laget, J20 och J18, så det blir en del timmar framför datorn.
Just nu är vi inne i vår tredje vecka med fysträning för SSK:s gäng, inne i en grundperiod som ser ganska lik ut för alla lag, J18 hela vägen upp till A-laget. Försöker lägga en bred bas så att man blir stryktålig senare.

-Vi jobbar ganska brett med killarna för att skapa en tålighet i muskler och kroppen generellt för att kunna träna hårdare längre fram.

Finns det individuella träningsupplägg för spelarna samtidigt som ni bygger gruppdynamiken? 
-Det blir ju självklart individuellt i vissa former. Nu är jag själv här och planerar över 70 spelare, det är svårt, eller blir orealistiskt att ge alla ett individuellt fysprogram för tio veckor.

-Man gör det så bra man kan, det blir alltid små justeringar i allt från val av övningar i gymmet till olika intervallträning, i löp och cykel, eller andra träningsmaskiner beroende på kapacitet, ålder, skadehistorik och mål med träning och så vidare.

-Vi gör en besiktning på spelarna, precis som man besiktar bilen, tittar på var det finns svaga punkter, gamla skador och så använder vi det med att bygga en del av programmet till killarna. Allt ifrån uppbyggnadsträning till rehabträning, stärka sådant som är svagt, att alltid hitta den svaga länken och göra den lite starkare.

-Även när vi börjar närmar oss is så blir det också där en individuell del av träningen, herrlaget kommer att få lite mer individuellt då det är min huvudsyssla, även om man önskar att man kunde göra det med juniorerna mer, som sagt det blir orealistiskt. Där blir det lite mer kollektiv träning.

Och att ha en ledarroll, i det här fallet ansvar över fys och kondition under vår och sommarhalvåret blir ett väldigt viktigt steg i det som ska bygga upp spelarna för att klara av en ny och förhoppningsvis lång säsong. Där blir såklart samarbetet med andra nyckelpersoner också extra viktigt, en sådan är Adam Isik, SSK:s fysioterapeut.

-Exakt, det är de som sköter allt det där. Otroligt kompetent herre med ett riktigt bra team bakom sig, har varit i klubben i åtta år nu tror jag. Så kontinuiteten finns där och han har som sagt ett helt team bakom sig med ortopeder och läkare.

-Jag tycker för att vara på hockeyallsvensk nivå så är standarden hög. Vi vill vara proffsiga i allt vi gör och det här är en stor del av det, att kunna ta hand om killarna på bästa sätt och försöka hjälpa dem med det de behöver.

SSK är ju en klubb med höga ambitioner och då behöver alla delar i verksamheten ligga på en hög nivå.
-Vi kan alltid bli bättre på allting, det är det som är så roligt. Man försöker hitta saker som vi har gjort dåligt och försöker förbättra det, precis som spelarna och coacherna säger i intervjuer. Vi gör precis samma sak, vi tittar tillbaka på förra säsongen vad vi kunde gjort bättre men även på det som var bra. Försöker slipa på det och samarbetet ännu mer.

-Mycket kommunikation dagligen angående spelare, allt från småskador och annat som dyker upp, planering och träningsprogram. Det är det som är charmen, det är så levande hela tiden.

Om ni tittar på förra säsongen, finns där områden där ni kommer tänka annorlunda, att ni till exempel sett vissa segment i matcherna där ni kan få ut mer av laget och med underlag av det ändra på upplägget i vissa delar av träningen?
-Målet med mitt och fysioteamets jobb är att skapa så många tillgängliga spelare för tränarna så ofta som möjligt. Att ha ett så helt och friskt lag i så många matcher som möjligt under säsongen är prio ett. Prio två är att bibehålla minst det man har byggt upp under sommaren om vi pratar om fysisk status, helst även förbättra.

-Då kan du gå in i ett slutspel och känna att du ligger i toppskiktet om vi pratar fystester och prestation, att man känner fysiskt att man är bättre än när man börjar säsongen. Därmed tror jag att man mentalt får ett självförtroende som man kan använda sig av ute på isen. Det är lite så vi tänker generellt.

Efter säsongen 21/22 kom det in nytt blod på tränarsidan i olika positioner inom organisationen. Med nya röster och andra tankesätt så kan det såklart bli en kontrast mot det som varit tidigare. Oavsett vilka personer som är på vilka positioner så är utgångsläget att alla alltid gör sitt yttersta för att klubben ska lyckas så bra som möjligt inom alla områden.

-Ja, nu har ju en del av ledarstaben bytts ut, allt ifrån sportchef till coacher, det är ju olika människor. Det var verkligen inget fel på killarna som var här i Bemström, Bozic och de innan dem.
Alla vill SSK:s bästa och göra allt man kan. Men nu har det kommit nytt blod in, de har ett nytt tankesätt, det har varit en förändring såklart.

-Det har varit kul att lära känna de här nya killarna, om man får kalla dem nya fortfarande. Jag tycker vi redan har hittat ett arbetssätt som har fungerat ganska bra. Det är högt i tak i tränarrummet varje dag och i den dagliga verksamheten, vi har kul ihop och vill hela tiden bli bättre, vi pushar varandra.

-Om man pratar om spelarna och man jämför med föregående säsong (2021-2022), det är samma där, det var ett kanongäng vi hade, personligheter, som fick kvala. Nu gick det inte bra på isen det året på grund av många olika faktorer.

-Men jag tycker att en liten skillnad man har sett till förra året att de nya killarna som kommit in bar med sig en helt annan erfarenhet från tidigare. Allt från att ha spelat viktiga matcher i bra ligor utomlands till att lyckats tagit upp lag i SHL. Erfarenhet trumfar ganska mycket, inte allt men mycket.

Skiljer det sig något i hur träningen ser ut under uppbyggnaden vad gäller målvakter kontra utespelare? 
-Där finns det lite olika teser runt om i hockeyvärlden antar jag. Själv tycker jag att målvakt och utespelare nästan är två olika sporter om man tittar på fysisk kapacitet och vad man behöver göra där ute.

-Däremot tycker jag ändå att träningsmässigt behöver man likasinnade egenskaper för att kunna prestera och försöker tänka att en målvakt kommer att träna som oss till 80 procent likt ungefär. Sedan kanske det kommer att bli 20-30 procent mer målvaktsspecifikt. Då pratar vi allt ifrån hockeyspecifika rörelser, höftarbete, målvakterna jobbar ju väldigt mycket med höfter och knän, det gäller att vara stark där som målvakt för att hålla sig skadefri.

-Det är tanken, att man behöver en stabil grund att stå på, den fasen vi är inne i nu så blir det ganska likt som utespelarna. Man behöver ha uthållighet, vara stark, smidig. Sedan när vi börjar skifta till en annan fas så kommer målvakterna att få vissa pass som blir lite annorlunda.

Där är ju såklart kommunikationen med målvaktstränare Calle Brattenberger en viktig del precis som du har en nära dialog med fysteamet.
-Calle har varit i klubben åtta år tror jag, kontinuiteten finns ju där och Calle är jätteduktig, väldigt lojal och är lyhörd. Lyssnar mycket och tar in och säger till när han tycker att någonting är fel eller rätt. Han blir ju bollplanket till målvakterna självklart, jobbar med dem axel mot axel dagligen, vet hur de mår, ser på dem om de har en bra eller dålig dag, vet oftast vad de behöver.

-Där finns ju också kommunikationen dagligen angående målvakterna vad de behöver ”just” den dagen för att kunna prestera. Även där finns en grov plan men den justeras på hela tiden för att optimera killarnas prestation.

Läs även: Den unga backen drömmer om en återkomst till SSK

Efter en hård träningsperiod i samlad trupp så får spelarna i SSK under sommaren några veckors semester från gemensam träning. Men då blir det ju ”frihet” under ansvar, varje spelare får ett träningsschema som ska följas och det går inte att fuska med. Det kommer märkas tydligt när spelarna kommer tillbaka igen om vissa fuskat lite med den biten. 

-Ja, det gör det. Nu har vi fystester, vi testar dem både innan och efter. Det är knappt att de behöver göra de testerna för det syns efter en vecka på is om man har slarvat eller inte. Tillbaka till det jag sa tidigare, som spelare att göra jobbet när ingen kollar dig skapar självförtroende. Inte bara för sig själv utan för sina lagkamrater och visa att jag är redo för säsongen.

-Det skapar ett ansvar tycker jag. Sedan förutsätter jag att killarna följer den plan som vi lägger upp åt dem när de lämnar för ledighet. Vi vill att de vilar och återhämtar sig, det är en stor del av träningen då vi tränar ner dem rätt ordentligt i tio veckor.
Sedan vill vi att de tränar i gång själva för att göra sig redo för augusti och september som är två tuffa månader med mycket mängd och volym.

-Jag har inte ofta sett några spelare som kommer tillbaka i riktigt dålig form utan det kan vara några få som man får trycka på lite extra och vara noggrannare med och hjälpa till lite extra.

När en spelare skriver kontrakt med sin arbetsgivare så förutsätter man att det kommer med en viss skyldighet och egenansvar att sköta sin träning och vara förbered när laget går på is, hur går dina tankar där?
-Jo, så är det ju. Kropparna är ju killarnas verktyg, de är anställda och har en plikt att utföra och försöka prestera på topp, vara professionella. Det innebär ju egentligen dygnet runt tänk i att prestera. Med allt ifrån sömn, kost och vad man gör för val i livet och det förväntar vi oss av spelarna när man skriver på ett kontrakt med Södertälje Sportklubb.

-Det är så det fungerar i den här branschen, kan vara en ganska så rå bransch ibland och det får många erfara på ett negativt sätt. Det gäller att försöka göra det bästa av det man har, det finns många bra exempel och det finns många dåliga.
Vi försöker bara hjälpa killarna hela tiden att bli bättre, ge dem tips och verktyg. Men i slutändan är det spelarna själva som måste göra jobbet.

Foto: Johanna Lundberg/Bildbyrån
Foto: Johanna Lundberg/Bildbyrån

Nicklas Grossman har flera års erfarenhet från spel på hög nivå, varav 12 år i NHL, det finns en viss skillnad mellan träning och förberedelser där jämfört med hur upplägget i Sverige och SSK ser ut. ”Grossa” ger ett par tydliga exempel.

-Det finns två saker som sticker ut, den ena är att i NHL har man inte 12-månaderskontrakt utan kontrakt skrivs från första seriematchen till sista seriematchen. Det är allt ifrån 10:e oktober till 10.e april.
Sedan är det obetalt så att säga, eget ansvar som gäller för att dyka upp där den 10:e september och vara redo för 82 matcher plus - minus 20 matcher. Det blir mycket mer eget ansvar, ta hand om kroppen och göra det man behöver göra för att komma förberedd.

-Sedan är resorna mycket fler och längre, dels för att det är ett mycket större land, dels för att det spelas mycket fler matcher. Det är en faktor som spelar in och skiljer sig ganska markant från svensk hockey. Själva träningen i sig skiljer inte så mycket utan man får nog vara mer noggrann när man spelar och reser så mycket med att vila. Det går liksom inte att köra gasen i botten dygnet runt, för då är man slut halvvägs.  

-Det är väl de två sakerna som skiljer sig mest, jag skulle ändå säga att svenska spelare är vältränade hela vägen från SHL till hockeyallsvenskan, även ligor under ifrån. Vi tränar bra i Sverige och om man jämför med NHL så tror jag inte det skiljer sig så mycket i ren fysisk status, det är ett bra tecken.

Nicklas spelade back under sin aktiva karriär, nu har han ansvar över fysträningen och uppbyggnaden för spelarna under hela perioden innan laget går på is. Med all den kunskap och erfarenhet som Grossmann har skaffat sig genom spel på hög nivå så är det ganska givet att han har en del råd, tips och åsikter att dela med sig av till tränartrojkan om lagets spel. Speciellt om back och försvarsspelet.

-Vi har varit tydliga, som jag sa, vi har ganska högt i tak i tränarrummet. För min del har jag varit tydlig mot coacherna att jag självklart finns här som en resurs.
Vill de något och vill bolla grejer är jag gärna med och bollar ideér och tänker och tycker, vi håller inte alltid med varandra men det är så det ska vara.

 -Det får komma från tränarna, de är anställda för att coacha laget och sätta spelsystem och så vidare. Jag är anställd för att hålla i fysträningen och hålla killarna starka och hela. Där tror jag det är viktigt att veta sin roll. Men vi hjälps ju åt med allt möjligt om vi kan, för att göra det så bra som möjligt och optimera det vi har att jobba med.

Min tanke och resonemang är att du med din breda erfarenhet från spel på högsta nivå borde ha en del kloka råd och tips att komma med.
-Absolut, åter igen, det är högt i tak. Om det är något jag ser i spelet när jag sitter och tittar på matcher så försöker jag lyfta det, sedan är det inte alltid Magnus och Zacke håller med och det är bara att respektera. Då har man ändå sagt vad man tycker och vi alla vill ju lagets och klubbens bästa och då gör man allt för att det ska bli så.
 


Nicklas Grossman
Född 22:a Januari 1985
Familj: Fru och två döttrar
Moderklubb: Gnesta IK
Klubbar som spelare: Södertälje Sportklubb, Iowa Stars (AHL), Dallas Stars, Philadelphia Flyers, Arizona Coyotes. Calgary Flames, Örebro HK
Aktuell: Förlängde som SSK:s fystränare med ytterligare 2 år i april 2023

Nicklas har ju som sagt många års erfarenhet av spel i världens bästa liga. Han tillhörde under sina tolv säsonger i Nordamerika fyra olika klubbar och har spelat med många bra spelare där genom åren. Det finns ändå några spelare som han tycker har utmärkt sig att spela i samma backpar med.

-Det finns några stycken som sticker ut, jag fick spela ganska kontinuerligt med de backarna jag spelade ihop med, man fick spela ihop under många år. Det blev inte jättemånga backpartners ändå under tolv år, både kul och bra.

-Den första som sticker ut är Mattias Norström som kom till Dallas i slutet på sin karriär. Han blev en form av mentor till mig både på och utanför rinken. Han lärde mig väldigt mycket på de få år vi spelade tillsammans. Han uppskattade jag väldigt mycket att spela med.

-En annan kille är fransk-kanadensaren Stéphane Robidas som jag spelade med i Dallas. Vi måste ha spelat fyra år i backpar tillsammans. Samma där, lärde mig otroligt mycket, hur det är att vara professionell, komma till jobbet varje dag, göra skitgörat.
Han var inte den flashigaste spelaren men hade en lång fin karriär.

-Sedan fick jag spela en halv säsong med Sergei Zubov, även om vi kanske inte klickade som bäst på isen så var det ganska häftigt att spela med en sådan rysk backlegendar. Det var ganska enkelt för mig, det var bara att ge honom pucken så skötte han resten.

NHL består ju såklart av väldigt många skickliga spelare. Som back kan man säkert uppleva att vissa spelare i motståndarlagen är jobbigare och skickligare än andra att spela emot. En erfarenhet som även Grossmann kan relatera till:

-Samma där, det är några som sticker ut. En kille som säkert många säger samma sak om är Pavel Datsyuk i Detroit Redwings. Mötte honom ofta när han var i sin prime, han gjorde sådana saker som ingen annan gjorde. Var en otroligt smart hockeyspelare, svår att få tag i, han hade det mesta.
Han gjorde sådant som ingen annan hade kommit på ännu, så att han låg lite före tiden nästan i allt, defensivt, offensivt, i gjorda poäng, offensiva tacklingar. Otroligt skicklig spelare.

-Sedan är det ju killarna som har varit bra som fortfarande spelar, Sidney Crosby, Alexander Ovechkin, Jaromir Jagr. De här killarna spelar ju fortfarande och alla de är ju exceptionella på det de gör. Just därför är de svåra att spela mot. De är bra på allt, så de får man ha ett extra öga på när man är ute på isen.

-Har du någon speciell höjdpunkt från din karriär som du alltid kommer att bära med dig?
-Det är några som sticker ut. Tidigt i karriären i Dallas så kom vi långt i slutspelet, fick spela en conferencefinal mot Detroit efter att ha slagit ut Anaheim och San José, det var häftigt. Var väl nästan lite för ung och ovetande för hur nära man verkligen var en Stanley Cuppokal.
Det var så nära man kom, en conferencefinal, det var häftigt, vi var ett bra lag och hade kunnat gå hela vägen men det är små marginaler.

-Sedan spelade jag två VM med landslaget, ett brons och ett silver som. Det kommer jag också att komma ihåg.

-Att kunna komma tillbaka till SSK, dels under lockouten, blev väl bara 4-5 matcher. Att komma tillbaka och få den uppskattningen mitt i karriären när man själv kanske spelade sin bästa hockey, det var väldigt häftigt.

-Sedan framför allt att få komma hem och avsluta karriären i Södertälje, att få vara lagkapten de åren innan man blev tvungen att lägga skridskorna på hyllan. Det blev väldigt speciellt, otroligt kul att spela hockey där man ”svarvats” som hockeyspelare via hockeygymnasiet, under juniortiden i SSK och även en kort tid i A-laget innan man stack till nordamerika.

-Att få komma tillbaka och avsluta i SSK blev väldigt speciellt för mig.

-Är där någon ledare/tränare som betytt lite extra för dig och din utveckling som hockeyspelare?
-Det känns ju alltid taskigt på något sätt att inte nämna alla man har haft, för alla har ju hjälpt en på något sätt. Men några känner man att de fick en att ta kliv att bli en bättre hockeyspelare.
När man började i Gnesta så hade vi en tränare som hette ”Lillen” Jakobsson, han var en otroligt passionerad tränare, helt ideellt som var där varje kväll trots arbete vid sidan av. Det var där som mitt hockeyintresse tog fart, utan honom så vet man inte hur det hade blivit.

-Sedan gick jag vidare till lite andra lag och när jag kom till SSK så fick jag ha Per Nygårds som jag faktiskt jobbar med nu, han jobbar med utvecklingsdelen och HG. Per betydde jättemycket för mig i junioråldern och även Mats Hallin som var sportchef då. Mats hade också stor betydelse där, han puttade mig över atlanten när man tvekade över om man skulle åka eller inte, utan den pushen hade man kanske aldrig åkt.

-Det är många sådana små moment under karriären som med lite hjälp och guidning på vägen hjälpt mig att ta de besluten som blev ganska bra till slut. Sådana personer uppskattar man ju och tackar än i dag. Jag kommer ihåg man hade en HG-tränare, Christer Höglund som jag tror håller på fortfarande med scouting inom hockeyn. Han betydde mycket också under gymnasietiden, så att det är några namn som sticker ut. Jag har glömt flera stycken.

Hade du någon förebild som inspirerade dig som ung spelare?
-Tillgängligheten med internet fanns ju inte på det sättet som idag när jag växte upp. Det var svårt att titta på NHL-matcher men man satt ju och kollade på gamla VHS-band med NHL:s ”greatest hits” och fick motivation ifrån det.

-Jag kommer ihåg man hade några spelare i NHL som man tittade på, Scott Stevens, Chris Pronger, sådana killar som spelade en stor hockey, fysiskt, de var liksom tuffa att möta och det var ju min spelstil redan som ung. Då tyckte jag att det var kul att titta på hur de spelade hockey och sedan blev det ju äldre jag blev att jag insåg att man hade blivit en viss typ av spelare.

-Som jag nämnde tidigare, Mattias Norström, blev mallen nästan av den jag skulle bli. Defensivt jobbig att möta och fick ju sedan spela med honom och det betydde ju ännu mer att det var en spelare som man sett upp till och följt på video och försökt sno saker ifrån och så fick man spela i samma backpar som honom.

-Några exempel på spelare som man försökt sno saker av genom åren och lägga till i egen verktygslåda.

 

Daniel Hanssondanielhansson1@outlook.com @danne19022023-05-19 05:00:00
Author

Fler artiklar om Södertälje

Gunnarsson: En styrka att ta poäng när allt inte klaffar