Mora - Leksand
2 - 4

Leksand återuppstod i Smidjegrav

Leksand lämnade finliret hemma. Och med ett blåställ av grövsta kvalitet fick man ner på farten på ett konfunderat Mora. Det – tillsammans med en frälsare som vaknat till liv – låg bakom återuppståndelsen till 4–2-segern.

Matchen började som den förra avslutades. Mora tog på ett oroväckande sätt tag i taktpinnen. Klyschan säger att inga matcher vinns i utvisningsbåset. Men just den här gången var det undantaget som bekräftade regeln. För efter att Leksand med ett mestadels ramstarkt boxplay städat undan fyra raka besök i snickerboa vände matchen. Leksandsspelarna växte ett par centimeter. Och Moraspelarna såg plötsligt mer allsvenska ut. Äntligen ett blåvitt momentum.

Och det var just Special teams som kom att spela en avgörande roll. När Johan Porsberger satte ettan som bröt Mora-Engstrands nollespel (vilken bomb!) fick vi en tro. Med Ritolas 1–3-mål var läget rentav religiöst. Äntligen vaknade den tilltänkte frälsaren. Spelmässigt bör det finnas än mer att hämta. Men idag var attityden en annan. Och kanske allra mest förkroppsligad genom just Ritola. Ta bara höghastighetsåkningen för att undvika en icing i slutskedet. Den såg man inte komma förra matchen, direkt.

Att prata om hemmadomare är förstås bara fånigt (av flera skäl). Men Mora borde nog, även med rödvita glasögon på, blivit straffade vid tacklingsituationerna. Knocken på Ytterell är svårbedömd. Men Fabian Gunnarsson måste visa större varsamhet. Nu rusade han ut ur båset med samma hastighet som Usain Bolt sprintar ur startblocken för att slutligen dundra över Leksandsbacken. Bara intentionen är straffbar i det fallet. Två minuter känns rimligt. Robin Johanssons försök till att komma med i Guinness Rekordbok med ”det djupaste borrhålet orsakat av klubbknopp i människokind” (på Ben Youds) var ingen vacker syn. Att Disciplinnämnden släpper den händelsen helt – bara för att ge Lauridsen fem matchers avstängning känns…inkonsekvent.

Mora är skickliga. Och det går undan i spelvändningarna. Leksand måste – för att citera Timo Lahtinen – fortsätta att spela ”äckligt disciplinerat”. Ur varje litet Leksandsfelpass vid offensiva blå stormar en hel röd armé fram. Det är bara att inse: Leksand kommer inte att slå Mora på uppenbar kvalitéskillnad. Det kommer att bli tal om krigarvinster. Och det kan mycket väl bli tre till.

Det duger till och med Laget som aldrig dög till.

Matchens tre stjärnor:

***
Atte Engren
Räddade Leksand när Mora trummade på i förstaperioden. Hade Moringarna fått en ledning där hade sannolikt matchutgången blivit en annan.

**
Mattias Ritola
Å, så viktigt! Han har varit frustrerad. Vi har slitit vårt hår. Men nu visade Ritola glimtar av sin klass. Förutom målet till 1–3 visade han på fina intentioner när han mer effektivt än tidigare vände bort motståndare och behöll pucken i offensiv zon. Två mål bör ge självförtroende.

*
Ben Youds
Slår inte många felpass. Och när våra uppspel fortfarande har mycket i övrigt att önska står Youds för stadga med sin precision. Följde med fint vid flygande anfall några gånger. Serverade också Porsberger med en läcker skottpass till 1-0.

Matchens stjärnfall:
Jesper Ollas
Föll inte ur ramen. Men visst kan vi förvänta oss lite mer? I förra matchen gick han bräschen stundtals. Men nu blev det inte mycket av värde. River och sliter. Men har helt uppenbart tappat för mycket i skridskoklipp för att vara effektiv framåt.