Leksand - Mora
4 - 2

Leksand räddade första matchbollen

Än är det inte slut. Efter en rejäl kraftsamling – där Leksand bytte ut ängsla mot beslutsamhet – tog de blåvita en helt nödvändig seger.

Det var inte bara tröjorna som var utbytta och nytvättade. Laget på isen verkade också, för att citera en Perra i kvalform, ha tvättat skallen. Med tre nya kedjekonstellationer och en gammal kvalhjälte tillbaka i kassen var det också, de facto, mycket nytt. Och det hände genast grejer.

Helt plötsligt såg Leksand snabba ut. Passningarna satt på bladet. Forechecken satt där den skulle. Backarna höll fortet på defensiva blå. Och Leksand fick – kors i Tegeras tak – spelvändningar. Inte Mora. För första gången i matchserien var Leksand kort sagt det bättre laget. Det såg man inte komma.

Idrott är inte alltid lätt att förstå. Psykologin bakom den ännu svårare. Hade kapten Ollas omskrivna brandtal verkligen fått sån effekt? Var kedjornas kemi helt plötsligt så rätt? Var Gnagets passning för att sälja plåtar till nästa säsong en sån tändvätska? Kanske.

Men vad som lär ha varit än viktigare: laget var totalt uträknat. Dödsdömt. Leksand hade helt plötsligt betydligt mindre att förlora. Och de axlar som tidigare varit i nivåhöjd med de högsta axelvaddarna från 1985 sjönk en aning. I takt med målrassel framåt gånger tre lossnade ett par nervknutar till. Och vilken Knut(s) sen!

Om de två första perioderna var spelmässiga glädjeperioder var tredje akten rätt och slätt kamp. En kamp för överlevnad. Men sällan har väl dånet från Norra Stå passat bättre. Det var krigare vi fick se. En sån vacker offervilja. Det var Fröggaklass rakt igenom. När János Hári, av alla, samlar blåmärken vet man att segern är inom räckhåll.

Det hjälpte inte ens att domaren försökte ställa till det. Ollas utvisning var i bästa fall ett hån. Icingavblåsningen när Wikman satte femman var mest ett rån. Nu löste det ju sig tack och lov ändå.

Men som Hjälte-Jon konstaterade efteråt: vi har inte vunnit något än.
Men med Leksands Extreme Make Over är det inte Game Over. Det kan till och med bli Game 7.

Matchens stjärnor:

***
Henrik Haukeland
Efter en månad utan matchspel var han tillbaka i hetluften. Och vilken match sen! Till skillnad från den fladdrige kollegan Atte utstrålar ”Hauke” ett lugn som verkar sprida sig genom hela backuppsättningen. Stod länge på huvudet när Mora pressade massivt i sista perioden.

**
Jon Knuts
Det våras för Knuts. Säsongen har varit urusel som helhet men här i kvalspelet har han sett allt bättre ut. Två baljor och klanderfritt jobb därutöver.

*
Johan Olofsson
Målet i förra matchen verkar ha gett en självförtroende-boost. Magisk framspelning till Ritola. Driver mot kassen och utgör ett hot.

Matchens stjärnfall:
Skadorna
Ett redan skadeskjutet Leksand har inte råd med fler frånfall. Speciellt inte på backsidan. Om Bertovs ömma fot hindrar honom på lördag ser det oroväckande tunt ut i Leksands bakre led.