När verkligheten tränger sig på
Konungen har återvänt, masarna gnäller, LHC manglar och lindansargängen blir allt fler.
Innan serien startade tänkte jag skriva en krönika om att Leksand slutar braksist och återtåget fortsätter med destination Allsvenskan. Att Djurgården har tappat alla med en gnutta stjärnstatus och att Kvalserien för första gången på länge är en definitiv realitet. Att Mora med sin främlingslegion ligger duktigt illa till om man inte får en väldigt bra start.
Det är något jag ångrar bittert nu att jag inte gjorde. Leksands försvar trasas sönder lika enkelt som knäckebröd, Djurgårdens tilltänkta succémålvakt verkar komma ifrån Överskottsbolaget, Mora kämpar och slåss men frågan är hur långt det räcker. Som man raggar får man ligga, som man värvar blir tabelläget.
Tappade superstjärnor och i kölvattnet från skandalerna under fjolåret. Fiasko i slutspelet där det blev respass mot antagonisterna Södertälje. Då manglar LHC skiten ur alla motståndare. Snacka om revansch.
LHC har tagit intryck av förlusterna mot SSK och värvat killar som passar in i den nya tunga, riviga stilen som täljelaget så framgångsrikt använde mot östgötarna. För övrigt är jag inte det minsta förvånad över att Mikael Samuelsson gör succé i Detroit i NHL. Vi med det goda (eller hemska) minnet förstår varför.
Minns ni förresten ”omöjlige” Ratislav Stanã? Han har äntligen fått bekänna färg, överskattad som han är. Även under slutspelet släppte han ett flertal returer rakt ut men ingen i LHC gav sig in i skiten och tryckte in trissan. Verkligheten kommer ikapp oss alla.
Luleå har förresten överraskat och Mikael Renberg hyllar nye coachen Slavomir Lener för hans NHL-tänkande. De får nog ändå slåss kring slutspelsstrecket.
I Modo chockade Karol Krizan alla genom att storspela efter en minst sagt medioker försäsong. Det är synd på sätt och vis för det innebär att ett av Sveriges största målvaktslöften, Mikael Zajkowski, bänkas.
Sedan har vi det här med Leksand. Några besvikna och frustrerade Leksandsanhängare skickade mejl till allt och alla i LHC med diverse påståenden om publikens uppträdande efter att Linköping besegrat masarna utan större bekymmer i hemmapremiären i deras nya arena.
Leksand och dess fans är ungefär lika häftiga som Öster. Populära hos insnöade sportskribenter som desperat vill hålla liv i det förgångna när folk hade hår ner till knäna och jeans tajtare än ”Svennis” grepp om förbundskaptensposten för Englands fotbollslandslag. Man skulle nästan kunna tro att det handlade om kulturjournalistik och någon uråldrig bok av August Strindberg. Ni vet, ”akta, inte kritisera! Fy!”.
Söderströms återvunna form är nästan som en scen ur Sagan om Ringen. Aragorn (Uffe O´boy) har levt några säsonger som Ranger i det dolda för att sedan möta Gandalf (Roger Melin) som leder honom in på den rätta vägen (tillbaka till Linköping). Radarpolaren Elrond (Mike Helber) levererar sedan det återskapade svärdet Anduril (Uffes klubba), smidd av alverna (materialförvaltarna) som ska ena Gondor (LHC). Jag ser fram emot kröningen med Guldhjälmen i vår. Kedjekamraterna Frodo (Tim Eriksson) och Legolas (Fredrik Emwall) kommer att göra allt för att så ska bli fallet.
Och vad har hänt. Vi gör ju mål i powerplay?
