Dålig effektivitet och en pajas från cirkusen
LHC tog andra raka hemmasegern när Färjestad betvingades. Det var oväntat många mål i en dålig match där den randige clownen hade huvudrollen.
Problemen för LHC fortsätter. Trots hyfsat spel i powerplay i slutet av matchen var inledningen katastrofal. Så många chanser får inte missas om man vill gå långt i ett slutspel. Jag hade precis efterlyst målskyttar i LHC när den sluge räven Tony Mårtensson klev fram och satte tre puckar. Det tillsammans med Jonas Franssons oväntade storspel lovar gott inför framtiden.
Magnus Johansson fortsätter att glänsa i moderföreningen men han är stundtals ganska ensam offensivt bland backarna. Mikko Luoma blixtrar till ibland (han kan skjuta hårt) men finländaren har defensiva brister. Vid 0-1 fick han klubban avslagen och protesterade. Kanske hade han fått med sig material från de trasiga klubbornas år då han spelade i Malmö ifjol.
Två formsvaga lag utan självförtroende gjorde upp i Cloetta Center i en match där domaren var i fokus. Linköping var nära att upprepa två-bra-perioder-och-minst-en-dålig systemet men räddades av mannen i randigt i slutakten.
Domarutbytet spåddes ge nytt blod till Elitserien och främja dömandet. Den finske domaren Aleksei Rantala var under all kritik och lyckades med att göra en travesti på konsekvens. Först visades två LHC:are plötsligt ut samtidigt. I tredje perioden återgäldade han hemmalaget genom att göra samma sak mot två FBK:are. Antingen var det hemmalaget som skulle ut eller bortalaget. En riktig hollywoodproduktion av Rantala.
Färjestad är långt ifrån de forna glansdagarna. Spelmässigt handlade det om Statist BK i de två första perioderna. Ingenstans fanns skridskoåkningen, geisten, tempot eller pumpandet i anfallszon som varit värmlänningarnas signum. Något är väldigt fel i föreningen och det visades i mitten av tredje perioden. LHC började krokna och ställningen var 3-3 då Per Ledin drar på sig 2+10 i anfallszon. 30 sekunder senare drar Thomas Rhodin väldigt onödigt ner en LHC:are. Linköping gör mål i powerplay. Ridå.
Delar av Linköpings supporters skämde ut sig igen. Ramsor som ”zig-zack-ziganarpack” och annat trams sjöngs. Den stora frågan är vem det var riktat till. Värmlandsfolket kallade klacken för ”ett apberg”. Jag vet inte om jag håller med. Apor brukar hålla låda hela matchen igenom. Det var svårt att tänka sig att det var nästan 8000 åskådare i hallen med tanke på hur pinsamt tyst det var stundtals. Stämningen byggdes bort med minskningen av ståplats och idag var det så långt från Stångebro-andan man kunde komma.
