Gästkrönika: Supporter i exil
Kan man vara en nätsupporter? Det frågar sig gästskribenten Christian Lindström, som följer sitt lag på distans från andra sidan jordklotet.
För många människor idag är Internet en del av vardagen. Det går att hitta elektroniska diskussionsforum för snart sagt varje ämne som kan vara av intresse. Biobiljetter, resor, böcker filmer... Allt går att handla på nätet idag och oavsett var man befinner sig är det enkelt att följa nyheter hemifrån via Internet. Alla betydande nyhetskanaler och tidningsmedia finns representerade och det blir alltmer sant att världen blir mindre.
När jag i somras fick chansen att åka utomlands och arbeta fanns det förstås inte så mycket att tveka om. En sådan chans får man kanske aldrig igen. Men konstigt kändes det när jag i september förra året stod på läktaren i gamla hederliga Stångebro ishall och såg träningsmatchen LHC-TPS Åbo. Då insåg jag nämligen att halvåret utomlands inte bara skulle innebära att sakna sambo, vänner och familj. Jag skulle också bli tvungen att avstå det som varit en stor del av mitt liv i många år, ishockey och Linköping Hockey Club.
När serien började var jag redan på plats i Fjärran Östern, och det är här Internet kommer in i bilden. Kan man vara en "nätsupporter"?
Låt mig slå fast en sak: Internet lär aldrig ersätta en live-upplevelse, självklart inte. Men jag noterar ändå att det finns några saker som gör att man faktiskt kan leva sig in ganska bra i en hockeymatch, även om man befinner sig 1000 mil ifrån arenan.
Då tidsskillnaden till Sverige är stor är det över midnatt här borta när vardagsmatcherna börjar och det gör det förstås svårt att följa dessa live. En lördag går det dock utmärkt och det främsta verktyget är förstås den numera välkända webradion. Visst, det blir fördröjningar emellanåt, men ändå... Det är en otroligt häftig känsla att kunna höra svenska röster rapportera om händelser som pågår samtidigt, fast på andra sidan jordklotet.
Som vanligt är det dock skillnader i kvalitet på kommentatorerna i de olika arenorna, även om det överlag blivit bättre de senaste säsongerna. Lite mindre enögda kommentatorer skulle dock vara önskvärt. Jag kan också sakna kommentarer utöver själva spelet, till exempel lite analyser av olika situationer. I de lägena saknar jag Canal+ och Calle Johanssons klockrena utläggninar om de olika situationerna.
Textmässigt finns det enormt mycket information att tillgå på nätet. Mina främsta källor är förstås lagens egna hemsidor, men också, givetvis, SvenskaFans.com samt hockeyligan.se. Detta framför allt inför matcherna. En liten rolighet är att det är ytterst sällan man ser någon skribent tippa emot sitt eget lag, även om det förstås händer. Vi supportrar slutar aldrig hoppas...
Under pågående match finns det liverapportering på swehockey.se och för den som inte känner till det så rapporteras utvisningar och mål i realtid. I pauserna får man antal skott, räddningsprocent och förstås aktuell ställning. Vissa arenor rapporterar också vad matchklockan visar för tid vid utvalda avbrott, utöver målen och utvisningarna. Ett utmärkt sätt att hänga med i matchen faktiskt.
Efter matcherna är det framför allt roligt att läsa på båda lagens hemsidor, eftersom skribenterna brukar ha ganska olika uppfattningar om matcherna. Ibland undrar man om de sett samma match...
Här på SvenskaDans är det lite samma sak. Det brukar vara två väldigt olika vinklingar av matcherna, men det är förstås naturligt. De allra flesta av oss supportrar är ju faktiskt mer eller mindre enögda. Det ligger i sakens natur, då det ju handlar om laget närmast hjärtat. Tidningarnas analyser är oftast bra, men lite för korta för min smak.
Ljud och text i all ära, men hur är det med bild? Det är ju trots allt skillnad på att se Tim Eriksson göra bort Tommy Sjödin i direktsändning och inte bara höra någon berätta om det. Tyvärr så är nog en livesändning över Internet bara att glömma i dagsläget. Och någon antenn som tar in Canal + har jag inte hittat. Men det finns ljuspunkter. Framför allt vill jag här berömma Aftonbladet, vars skriverier jag många gånger retat mig på. I år har dock Sportbladets internetredaktion satsat på highlights från samtliga matcher som spelas i Elitserien. Jackpot! Bara timmar efter matcherna slutat finns bilder tillgängliga. Målen, dragningarna, räddningarna, råkurren. När jag vaknar på morgonen efter en match blir första anhalten datorn, och en titt på matchen. Kvaliteten skulle nog inte kvala in till världsmästerskapen precis, men den är tillräckligt bra för att det ska infinna sig lite "hockeykänsla".
Nu vill jag återknyta till min inledning, där jag nämnde diskussionsforum. Det finns en uppsjö av svenska forum för diskussioner kring Elitserien. Nästan varje lag har idag ett forum där fans kan debattera, tjafsa och ge sin syn på saker och ting. Mitt naturliga första val är förstås LHC:s och White Lions forum HockeyBulletin. Emellanåt går diskussionerna så höga att man riktigt kan känna adrenalient vibrera ut från dataskärmen och då känns det som att man faktiskt är mitt i hockeysäsongen, trots att man är så långt bort.
Men ingenting, och då menar jag verkligen ingenting, av allt detta slår förstås känslan av att kliva in i Cloetta Center och se våra blåa lejon skrinna in på isen för ännu en match. Det där magpirret när pucken släpps och matchen börjar hittar jag aldrig riktigt fram till här. Därför var det med en känsla av äventyr som jag under min julsemester i Sverige tog mig till arenan för att se matchen LHC-Brynäs. Då hade jag inte sett en tävlingsmatch live på hela säsongen.
Nu hade jag ju turen att få se säsongens kölhalning, då LHC fullständigt mosade Brynäs. Det gjorde inte upplevelsen sämre precis. Att dessutom kunna slinka ner till stampuben för en öl ihop med andra LHC-are var inte heller dumt. Sådant räknas också eftersom det är en del av den totala upplevelsen kring matcherna.
Som slutkläm kan jag bara konstatera att ja, det går utmärkt att följa matcherna via nätet, och man blir precis lika upprörd över konstiga domslut och baklängesmål som man blir när man är på plats. Men, den där riktiga, pirrande, känslan finns aldrig riktigt där. Inte heller upplever man samma fantastiska känsla som när 8000 människor jublar över ännu ett LHC-mål. I brist på annat så funkar det dock att vara nätsupporter. Men hockey kommer alltid vara bättre live, det är en sak som är säker.
PS. Nästa gång jag har möjligheten att se en tävlingsmatch kommer semifinalerna att ha börjat. Fortsätt nu att stötta LHC så att säsongen inte hinner ta slut innan jag är hemma... DS.
