Krönika: Tålamod lönar sig
Det var ett skickligt LHC som väntade ut göteborgarna och gjorde livet surt för dem. Det var mästerlig klass på försvarsspelet. Det var LHC:s kväll.
Det var en tuff utvisning som fällde Frölunda. Med 2,5 minuter kvar skickar Johnny Oduya pucken över sargen. Mikko Luoma sätter 1-2 efter en magisk passning från Andreas Holmqvist i powerplay. Ridå.
LHC:s backspel imponerar. Där Mikko Luoma, Jyrki Välivaara och Andreas Pihl står för tuffheten bidrar Magnus Johansson och Andreas Holmqvist med spelsinnet, Thomas Johansson med rutinen.
Sistnämnde Johansson höll dock på att bli syndabock efter att ha frispelat Peter Högardh men den förstnämnde Johansson, Super-Magnus, jagade ikapp och lyckades störa honom i dragningsögonblicket.
Att göteborgarna inte skapade tillräckligt många heta chanser håller jag inte med om. Problemet stavas Fredrik Norrena. Stjärnmålvakten står rätt hela tiden och läser av spelet. Han får det att se enkelt ut. Det var mycket nära att han dabbade sig bakom målet, det ska sägas. Frölunda hade också två ramträffar.
Matchens snyggaste fotparad svarade annars Andreas Holmqvist för när han räddade med skridskon när Norrena var ur spel.
Frölunda fortsätter att förvåna mig. Efter kvitteringen trodde jag att det skulle vara full fart framåt och LHC skulle ha svårt att komma in i matchen igen efter att ha backat hem så mycket, så långt.
Men istället är det Linköping som kliver upp i banan. Istället är det östgötarna som avgör. Ställningskriget i mittzon slutade oavgjort men LHC var bättre på en sak. Powerplay. Denna ack så viktiga spelsekvens i ett slutspel kommer att avgöra hela matchserien.
Slarvet i egen zon är en annan faktor. Hade Martin Plüss fått ut pucken hade LHC inte gjort 0-1 och hade Linköping lyckats rensa i egen zon hade det inte blivit 1-1.
Det är små marginaler. Det känns som att Frölunda är skakat och nu måste de bara vinna en match i Cloetta Center. Högdramatisk fortsättning väntar.
