Krönika: Isen smälter i Linköping
Dagen efter - dags att samla tankarna efter den gångna säsongen.
Säsongen 2005/2006 är i det närmaste slut. J20-laget spelar ikväll SM-final 2 borta mot Frölunda och även om jag är grymt imponerad av grabbarna känns det som att en kopia av gårdagen inte går att undvika - Frölunda går segrande ur striden igen.
Jag vill här passa på att officiellt skicka ett stort grattis till Frölunda och större delen av deras supporterskara, samtidigt som jag bifogar lyckönskningar inför finalserien. Den underbara arenan Frölundaborg kommer att bli en ointaglig fästning för Färjestad och jag är övertygad om att göteborgarna får dubbla SM-guld i år igen. Den känslomässiga finalen har för mig utspelat sig i semifinalmötet mellan LHC och Frölunda - med ett värdigt segrande lag.
***
I staden Linköping smälter isen. Utomhusbanan ligger kal och även ishallarnas kyla drar sig tillbaka för sommarvilan.
Linköping som förening ska sträcka på ryggen och stolt blicka tillbaka på den gångna säsongen. Trots vissa fadäser är föreningen nu etablerad och någorlunda accepterad som en av de fyra stora. Allt mer respekt vinns runt om i landet, även om det fortfarande finns en stor mängd surkart som sitter och surar på sin kammare, svär över uppstickarna och drömmer om forna glansdagar.
Låt dem sitta och sura, vi lever i nuet och ser på framtiden med tillförsikt. Framtiden finns bland annat i Linköping. Organisationen blir bättre och bättre på de flesta håll och även de idrottsliga framgångarna avlöser varandra.
Men, allting är självklart inte perfekt. Det finns en hel del att jobba med på olika håll, det ska man inte glömma bort av fartblindheten. Både ledning, supportrar, lag och övriga inblandade har ett hårt arbete framför sig - ett inspirerande sådant. Ett långsiktigt arbete som krävs för att nå toppen och stanna kvar där.
***
Ett antal spelare lämnar laget efter denna säsong. Ett stort tack vill jag rikta till alla er som lämnar, ni har varit del av någonting mycket stort och har bidragit med mycket till staden, människorna och livet. Även Sture Lood blickar säkerligen ned från sin himmel och ler mot LHC och alla inblandade. TACK!
***
Det finns så mycket jag skulle vilja få fram, men det är helt enkelt inte möjligt att kanalisera alla tankar och känslor än. Jag får säkerligen anledning att återkomma framöver, men som avslutning denna gång vill jag åter igen poängtera att jag känner en stor stolthet över Linköping HC.
Väl mött i höst igen med nya friska tag!
