Matchkrönika: Tuffheten måste tillbaka
LHC sänkte FBK men det var tack vare en vass förstakedja. Hela laget kan mer men det var ändå flera skär i rätt riktning.
Segern mot Mora kunde sammanfattas med ett ord. Andrum. Turerna fram och tillbaka mellan Norrland och Linköping kan ha en bidragande orsak till den klena starten. Spelprogrammets utformning för LHC:s del med match i Örnsköldsvik, Stockholm, Linköping och sedan Skellefteå har knappast varit optimal, för att uttrycka det milt. Men laget borde ändå prestera så svaret ligger någon annan stans.
I lagets första slutspel slogs man ut av Timrå som spelade väldigt fysiskt och med stor frenesi. Spelskickliga, lätta LHC blev stora, starka, elaka LHC. Men sedan kom de nya bedömningsreglerna. Linköping har hamnat i ett slags moment 22 där man inte riktigt vet hur man ska bete sig på isen. Man måste våga tuffa till sig, även på bortaplan, genom att utnyttja den fysik som finns i laget. Det är inte förbjudet att tacklas bara för att domaren tar fler utvisningar i hakningssituationer. Det visade förra årets bad boy Patric Blomdahl när han mosade ett före detta kaffepaket i sargen utan att det renderade i något straff. Det var det spelet som tog LHC till semifinal i slutspelet och som fick motståndarna att gråta ut i pressen.
LHC fick en drömstart på matchen och när Tim Eriksson drog på sig två FBK-försvarare som tacklade honom, kunde Uffe enkelt vandra fram mot darrige Henriksson och sätta ledningspucken. 2-0 kom genom ett billigt mål efter ett fladdrigt skott av Joakim Eriksson som en darrig Henriksson borde ha tagit. Men sedan blev det hafs, för nätt, för små marginaler. Passningsspelet och skridskoåkningen måste bli bättre. Laget ligger för tätt och motståndarna kan överbelasta LHC:s defensiv. Slafshockey, helt enkelt. Man har värmlänningarna i ett gastkramande grepp men de bjuds in i matchen igen.
Den stora massan sviker
Hemmastödet är superviktigt men det är synd att klacken sällan får med sig sittplatspubliken för att skapa den massiva, öronbedövande, vibrerande stämningen som får bortalaget att ångra att de kom till Linköping så fort spelarbussen parkerat utanför Cloetta center. Men viktigast är de på isen. Kritiserade Paul Healy undrade jag var han hade tagit vägen. Tittade i matchprogrammet eftersom jag inte kom ihåg vilket nummer han har. Så stort intryck har han gjort så här långt. Laget totalt har fått kritik inledningsvis och det ska de ha. Det ska ställas krav på ett LHC som har ett så namnkunnigt lag i en av landets största städer. Tekningsstatistiken är annars skön läsning. Inför matchen mot Färjestad hade man fyra tekare på topp sex i serien. Eoner ifrån fjolårets fiasko i de hyperviktiga cirklarna.
Hockey är en rolig sport. Vid ställningen 2-1 fick FBK ett friläge som slarvades bort, LHC vänder spelet och Lindström är sopren med Henriksson. Inget mål åt något av hållen men det svänger fort. Man kunde nästan se svettdropparna falla från Gunnar Perssons panna vid bortalagets jättechans. Apropå Johan ”liket” Lindström är det kul och spännande att se hans enorma kliv från en temporär målsuccé ifjol och bråk om kontrakt till en fast plats i förstafemman. Han agerar med stort självförtroende och speed under fötterna. Klapp-klapp spelet med Tony Mårtensson innan han skickade in 3-2 bakom en chanslös Henriksson var fantastiskt vackert. Förstafemman är oerhört viktig för LHC och utan den står det mesta stilla. Precis efter att jag avslutat meningen stänker Joakim Eriksson (2+1 i matchen dessutom) in 5-2. Assisterad av Paul Healy. Skam den som ger sig.
Framtidsmannen Fransson
Fransson inledde starkt men fick inse att han var mänsklig när pucken smet under honom och tog sig de där retsanna centimeterna precis över mållinjen. Men han visade ändå att han är en framtidsman – och att räkna med i nuet. Väldigt följsamt agerande visar på stort spelsinne hos den unge puckstopparen. Det går samtidigt inte att undvika att imponeras av Magnus Johansson som gång på gång håller sig stående på skridskorna med pucken under kontroll. Trots ständiga tuffa tacklingar av avsevärt större spelare än honom själv. I andra halvan av period nummer två tuffade LHC till sig och visade i alla fall lite av vad man kan.
Återkomsten för Melin till den forma hemmaborgen kunde ha slutat roligare. Men hans lag visste i alla fall hur man skulle utnyttja de numerära överlägena då båda målen kom i power play. Hemmalagets spel i box play är stundtals ljusår ifrån Melins stenhårt drillade defensiv. Ju längre matchen lider desto svårare känns det att kritisera ett LHC som slår Färjestad med 6-3. Kurvan pekar uppåt. Snart är det dags för första bortasegern.
