Matchkrönika: Onödigt spännande
LHC utökade ledningen i matchserien till 2-0, men det satt långt inne i match nummer två. Onödigt långt inne, eftersom laget förde spelet under stora delar av matchen och "borde" ha avgjort långt tidigare.
Det var med en stor tillfredsställelse jag stod kvar lite extra vid rinkside efter matchen mot Luleå den här torsdagskvällen. För bara några veckor sedan fasade vi inför tanken på att kanske få tvingas spela Kvalserien. Vilket oerhört fiasko det skulle ha blivit.
Men nu blev det inte så. I stället var det segerns sötma som spreds i mina ådror efter att Thomas Vlasak avgjort i förlängningen. Men i ärlighetens namn var det inte Vlasaks mål - det var Tony Mårtenssons mål. Hans fullkomligt geniala passning fram till Vlasak (i stället för att skjuta på mål) gled som en glödhet kniv genom smör. Ingen i motståndarlaget hade ens tänkt tanken att den passningen fanns, de täckte nämligen skott.
Jag stod i det läget cirka två meter bakom Tony och såg pucken smita förbi alla, utom Vlasak. Jag kände adrenalinet från LHC:s spelarbås och hörde glädjevrålen. Vilken underbar känsla!
***
Både Linköping och Luleå inledde matchen bäst, åtminstone tills Robin Lindqvist olyckligt åkte på en smäll som gjorde att han tappade medvetandet för en stund. Efter mycket varsam hantering fördes han ut på bår under rungande applåder från linköpingspubliken. Skrbek och Renberg hjälpte till att föra ut båren och lagkapten Renberg passade till och med på att applådera upp mot hemmaklacken som tack för agerandet.
"Äckel-LHC" brukar det låta från vissa så kallade luleåsupportrar. Kanske kan vi slippa det larvet nu?
För sakens skull ska jag också rapportera att Robin mår under omständigheterna bra. Han fördes till sjukhuset, men har "bara" hjärnskakning och liknande. Detsamma gäller även LHC:s Calle Gunnarsson som klev av isen han också, men på egna ben. Han fick en lättare hjärnskakning och kan sannolikt spela redan på lördag igen.
***
Luleå saknade Lubos Bartecko, men vilket lag skulle inte göra det? Han fanns med på uppvärmningen, men sedan var det stopp. Det funkade helt enkelt inte, och även om Johan Harju är en lovande spelare är han ingen Bartecko. Trots det var Surovy och Renberg helt okej. Ungdomarna med Omark och Isaksson i spetsen var annars åter igen det stora glädjeämnet för Luleås del. Där finns en framtid.
***
Innan presskonferensen efter matchen hann börja spatserade Aftonbladets Lasse Anrell omkring och sjöng på en LHC-ramsa om "Cluben". Har han blivit frälst på gamla dar, månntro? Det ska bli intressant att se vad han har att säga om matchen i morgon.
***
Dålig publiksiffra ikväll, bara drygt 7000 personer - men de lät desto mer. Stundtals var det riktigt bra drag både från stå- och sittplats. Det finns hopp om framtiden även där.
På bortastå fanns ett gäng bortasupportrar som lät förvånansvärt bra och mycket stundtals. Men, två saker måste poängteras:
1. Ramsan om "domarskandal" nöttes ut till förbannelse. Snudd på varje utvisning för Luleå eller utebliven utvisning för LHC var omedelbart en "skandal". Pfft.
2. "Klockan slår, klockan slår, Lule gjorde mål..."? Ringer det en bekant klocka någonstans i trakterna kring Stockholms Stadion? Nog för att det snos ramsor till höger och vänster runt om i Sverige, men någonstans måste man ändå dra gränsen.
***
Luleå spelade som sagt smart, men var ändå utspelade långa stunder. Ett Linköping som fortsätter att spela hockey på det här sättet och dessutom får upp effektiviteten kan bli riktigt farliga framöver, oavsett motstånd.
***
2-0 i matcher mot ett relativt tamt Luleå som ingen annan vågade möta. Det är trots allt ganska bra.
