En legendarisk överkörning
Dalmasen Niklas Persson lämnade Leksand efter elva säsonger för hårdsatsande Linköping. Det beslutet ångrar han knappast. Ikväll var han isens gigant i Cloetta Center i första finalen och är på väg att leda LHC till SM-guld. Modo föll som timmerstockar. Hårt.
Parkeringen var smockfull och påminde om en finlandsfärja. Alla biljetter var slutsålda sedan länge och 152 ackrediterade journalister är svenskt rekord, landslaget inräknat. När LHC gjorde entré i den historiska finalmatchen höll arenan på att vibrera sönder av publiktrycket. Ståplats och sittplats gav allt och så mäktigt tryck har det aldrig varit i Cloetta Center. När Fredrik Emvall sedan styrde in numera legendariska 1-0 lyfte betongtaket med spackel, isolering, stålrör och hela rasket.
Modos fans hade inte en suck på läktaren även om det är ganska charmigt att höra ramsor som ”jajamensan fattas bara” av ett gäng norrlänningar som hejar fram sina timmermän.
***
Inledningen kändes annars lite smått darrig med många spelare som trillade, spelade fel och såg allmänt nervösa ut. Men en person behöll kylan. Mannen bakom första målet och mannen bakom mycket i LHC den här säsongen var isens gigant. Ösmosonen Niklas ”Pajen” Persson lämnade trygga Dalarna och sitt Leksand som han representerat i elva säsonger för Linköping och framtiden. I andra perioden kommer han fri, rivs ner och ordnar ett power play för LHC. Sen får han pucken efter en tekning, vänder bort sin back, stormar mot mål och skickar in 2-0 längs med isen. Krizan hade tappat sin klubba bakom mål.
Persson har varit suverän hela säsongen och burit LHC på sina axlar när det gått som tyngst. I LHC känner han sig som hemma och den speedige pucktrollaren skakar om motståndarförsvaren gång på gång. Istället för kvalserie och ett pendlande mellan Elitserien och Allsvenskan spelar den spelskicklige centern nu sin första SM-finalserie. Viljan är stenhård ute på isen och den fick Tobias Viklund känna på vid sargen när han blev överkörd av Persson.
***
Den slovakiska kampen vann Rastislav Stana. Karol Krizan hade det tufft med LHC:s styrningar och ”Pajens” 2-0 måste han rädda i en SM-final. Mycket av Stanas utpekade svaghet, oförmågan att hålla klubban i isen, såg jag inte mycket av i Cloetta Center. Det gjorde inte heller Robert Döme som rundade kassen och försökte lägga pucken under slovaken, utan framgång. Och jätteräddningen på Andreas Salomonssons skott när han hade öppet mål var det världsklass på. Modoiten skulle bara raka in pucken men Stana fick dit benskyddet på något märkligt sätt. Stana svarade annars för slutspelets prakttavla när Hans Jonsson skickar in en studsande puck i princip från egen zon som letar sig in bakom honom. Den pucken måste sätta sig i psyket hos slovaken.
***
Men Andreas Holmqvist gjorde att alla glömde bort vad som hände 17 sekunder tidigare. Efter hans patenterade skottfint åkte han snabbt fram mot målet, drog en Modospelare som bokade flyg och semester till Thailand, bjöd ännu en back på korv och senap uppe på läktaren innan han skickade in 4-1 bakom Karol Krizan. Vackrare än så blir det inte. Hockeykonst på otroligt hög nivå.
5-1 lyste dom sköna gröna siffrorna på jumbotronen efter att Linköping vunnit sin första SM-final. Med en minut kvar ställde sig hela hallen upp och applåderade. 15 sekunder från slutet bröt det stora jublet ut från den guldtörstande publiken. Stort. Riktigt stort. Drömstart för LHC i finalspelet där man fullständigt körde över Modo i första matchen. En skräll i Örnsköldsvik och sen kan den här finalserien vara avgjord.
