Resereportage från SM-final 2
Fredagen den 6:e april 2007 spelade Linköpings HC sin första SM-final på bortaplan. Resmålet hette Örnsköldsvik och LHCFans representant fanns på plats på spelarplanet upp till drabbningen i Swedbank Arena.
Ett sent avhopp gjorde att undertecknad fick chansen att följa med spelarplanet upp till Örnsköldsvik inför SM-final nummer 2. Tillsammans med ett antal andra sponsorer/supportrar och representanter för LHC (förutom spelare och ledare i laget, givetvis) gav jag mig hastigt och minst sagt lustigt av norrut.
Här nedan följer ett kombinerat bildspel och resereportage från äventyret i fråga.
Anders Mäki med flera tar sig från bussen till flygplanet.
Bussen hämtade upp oss vid kansliet och förde oss till flygplatsen, där det var en snabb omlastning som gällde. Allt eftersom resan fortsatte lärde vi resenärer känna varandra lite bättre och det var en lite varierande skara människor, både till ålder och personligheter. En bra mix, skulle det visa sig.
Niklas Persson, Johan Lindström och Martin Öhrstedt.
Vi lämnade staden Linköping...
...och hamnade mitt ute i den norrländska ödemarken?
Flygplatspersonalen i Övik bar de mindre vackra färgerna...
Efter en och en halv timmes flygresa var vi till slut framme i Örnsköldsvik, eller åtminstone några mil utanför. Det blåsiga vädret orsakade en del illamåenden hos vissa resenärer, men alla kom helskinnade fram till både flygplatsen och arenan.
Bussresan från flygplatsen till arenan gick enligt planerna.
Entrén till Swedbank Arena pryds givetvis av namnet.
Väl på plats fanns det ett par timmar att göra lite vad man kände för, åtminstone för oss icke-spelare. Några passade på att träffa släkt och vänner, vissa gick en sväng på stan och det sällskap jag följde med hamnade på en pub i den minst sagt välplacerade arenan. Väl där intogs mat och dryck för den som önskade, samtidigt som det var dags för diskussioner av olika slag. Lite vanligt socialt umgänge helt enkelt, dessutom med utsikt över vattnet.
En glad skara resenärer laddar inför match.
Innanmätet i arenan ser ut ungefär som förväntat.
På plats precis som vanligt, tillresta trogna ur White Lions.
Själva matchen drog igång vid 18-tiden och det var med hjärtat i halsgropen som både Modo- och LHC-supportrar lämnade sina platser efter en minst sagt spännande avslutning. Hemmalaget vann som bekant med 3-2, men det var trots det inte alltför deppigt i LHC-lägret.
Efter matchen bjöds det på mat både för oss och spelarna.
Dags att börja röra sig hemåt igen. Här är arenans foajé.
Bussen till flygplatsen färdades genom kompakt mörker.
Dags att återvända till vårt chartrade plan för hemresan.
En vy över Örnsköldsviks Flygplats i mörkret.
Hemresan flöt på som den skulle och skönt nog hade även vinden mojnat. Flygtiden var den här gången ungefär 80 minuter innan vi landade tryggt hemma i Stora Stolta där de flesta skiljdes åt utanför Stångebro - där resan startat ungefär 11 timmar tidigare.
Hem, ljuva hem...
Det var en liten inblick i hur det kan gå till att följa med Linköpings HC på bortaresa. Jag vill givetvis passa på att tacka LHC för den chans jag fick att följa med och även tacka mina medresenärer för trevligt sällskap och givande diskussioner. Jag ser fram emot fortsatta kontakter och upplevelser tillsammans, varför inte vid ett eventuellt guldfirande..?
Den som lever får se. Jag lever på hoppet.
