Svenskt och ungt, men inte mycket till sisu
"Det var med tårar i ögonen som jag lämnade samma sida två minuter senare" skriver Rasmus Hallgren om beskedet att Sami Torkki lämnar Linköpings HC. I denna krönika funderar han på lagets framtid.
Precis som vilken morgon som helst gick jag in på Aftonbladet och såg att Sami Torkki inte fick något nytt kontrakt med LHC. Det var med tårar i ögonen som jag lämnade samma sida två minuter senare och insåg att min - och säkert många andras - publikfavorit Sami Torkki inte kommer ha på sig lejontröjan någon mer gång i Cloetta Center.
Han kom till Linköping från hemstaden och moderklubben Lukko Rauma inför säsongen 2005/2006. Det tog honom drygt fyra månader innan han blev historisk. Han hade nämligen, som första finländare, fått en egen "officiell" fanclub av supportrar till ett lag i Elitserien.
Det var inte så svårt att förstå varför. Hans fräna och riviga spelstil förbryllade många motståndare och som det står på fanclubens hemsida: ”Att Sami Torkki skulle få en fanclub var ganska självklart. Han har ett enormt hjärta, gör alltid sitt bästa och kan hitta på de mest oanade tokiga sakerna.”
Men i vissa situationer betyder pengar och bättre spelarmaterial mer än hjärta och klubbkänsla. I detta fall tycker jag därför att ledningen gjorde helt rätt. Sami var skadebenägen och producerade långt ifrån så många poäng som i Finland. En kort titt i statistiken visar det tydligt. De två sista säsongerna i Lukko gjorde finländaren smått otroliga 68 poäng, i Linköping blev det bara 32 på samma antal säsonger.
Men ett hockeylag består av olika spelartyper och Sami är en sådan som ska smälla på i alla lägen och göra livet surt för motståndarna. En spelartyp som vi verkligen saknar den kommande säsongen. Förra året hade vi Blomdahl, Samuelsson, Torkki och till viss del Håkanson. Nu är de två mellersta borta och vilka andra ska nu axla rollerna?
Patrik Zackrisson och Mattias Carlsson är visserligen snabba och intensiva i sin skridskoåkning, men ingen av dem har den där riktiga tacklingsgåvan som få spelare är utrustade med.
Den enda jag kan komma på nu är Martin ”Baggen” Laumann-Ylvén, en spelare som med största säkerhet lär bli utlånad. Vi har dock en finländare kvar i truppen, fast Ville Vahalahti har inte den där finska sisun utan är väldigt ”svensk” i sin spelstil och producerar massvis med poäng.
En sak ska du veta, Sami. Var du än spelar så förblir du alltid min hjälte.
***
Förlängningarna av Gunnarssons och Junlands kontrakt var väldigt välkomna. Dessa två spelare kommer att ha ledande roller i laget inom två år.
***
Precis som många andra fantiserar jag och målar upp olika bilder av hur laget kommer vara formerat nästa säsong. Här kommer hur som helst mina formationer till nästa säsong. Notera att jag i dessa förutsätter att Fernholm eller motsvarande klassback plus Surovy skriver på.
Målvakter
Stana (Engstrand)
Första femman
Håkanson – Mårtensson – Weinhandl
Johansson – Fernholm / Klassback
Andra femman
Surovy – J. Eriksson – Vahalahti
Gunnarsson – Majesky
Tredje femman
T. Eriksson – Persson – Emvall
Junland – Pihl
Fjärde femman
Carlsson – Zackrisson – Blomdahl
Fransson – Ekbom
Utlånade
Fransson, Laumann-Ylvén, Lauritzen, Lindström, Olausson
