Draftanalys: "Zacke" kan nå mycket långt
Då så var återigen en av sommarens höjdpunkter avklarade. NHL-Draften gick av stapeln under helgen och det har varit en helg fylld med få sovtimmar. Jag var full av förväntan, då jag för första gången tänkte se hela första draftrundan, försnack inkluderat. Tidigare har jag bara kollat in de första tio valen, innan jag tröttnade...
Det var ganska självklart att ingen linköpingsspelare skulle gå i den första rundan, att ens någon svensk skulle gå i rundan var oklart. Förutom att följa Mikael Backlunds öde (högst rankade svensken) så skulle det bli intressant att se vem som skulle bli vald först av alla. De som det snackades mest om inför draften var Patrick Kane, Kyle Turris och James van Riemsdyk.
Backlund blev vald som nummer 24 av Calgary Flames med Mike Keenan i spetsen. Lars Eller blev också vald bland de första, närmare bestämt som nummer 13 av den nya Skandinavien-kolonin St. Louis Blues som förra året tingade vår egen Jonas Junland. Två andra notabla saker från första kvällen är att Alexei Cherepanov och Angelo Esposito blev valda ruggigt långt bak gentemot vad man trodde innan. Cherepanov, som rankades etta av samtliga européer, blev inte vald förrän New York Rangers klev upp på scenen som 17:e lag. Nysatsande Pittsburgh hade turen att få Esposito.
Draftade LHC-spelare
På lördagen blev tre spelare, hemmahörande i Linköpings HC, draftade av olika NHL-lag. William Quist, Patrik Zackrisson och Carl Gunnarsson gör nu att LHC har 15 draftade spelare i truppen.
6 #157 – Edmonton Oilers – William Quist
Enligt mig var detta en ganska stor skräll. Inte för att jag själv har sett William Qvist så mycket, men hela fyra spelare var före William i den interna poängstatistiken i Tingsryd J20. 21 spelare var före honom i hela J20-serien och fyra spelare i Linköpings J20-lag hade fler poäng än William, dessutom i en högre serie. Men nu ska jag sluta gnälla, för det är alltid trevligt när folk ifrån Linköping blir draftade. Men är Edmonton rätt lag att hamna i?
Jag är faktiskt lite kluven, men i går kväll sa deras GM Kevin Lowe att det var en början, en omstart då man plockade Sam Gagner, Alex Plante och Riley Nash redan i första rundan. Idag fyllde man på med Linus Omark (Luleå), Milan Kytnar (Topolcany) och så Quist. Efter några tuffa år och många klagomål efter försäljningen av Pronger börjar alltså en nystart, en nystart där Quist kan vara med - och det är bra. Men tänk om denna nystart inte lyckas (då Quist inte hunnit anlända, för han sticker inte redan i vinter), då kommer ledningen att trada till sig gamla, rutinerade rävar för att klara av det hela. Så svaret på frågan om Quist kommer få chansen i Oilers beror, enligt mig, helt på om nystarten lyckas.
6 #165 – San Jose Sharks – Patrik Zackrisson
Intensiva, hårdcheckande och poängstarka forwards är en bristvara inom ishockeyn. Men Patrik ”Zacke” Zackrisson är just en sådan spelartyp. 34 poäng i vinter i Allsvenskan och därmed var han bättre än bland annat Mikael Backlund, poängmässigt sett. Anledningen till att han hamnade så lågt i årets draft beror på inget annat än att han är ”för gammal”. Klubbarna tar hellre unga spelare (detta år de som är födda -89) som producerar fem poäng på en säsong, än lite äldre spelare (exempel Zacke som är född -87) som dessutom gör mycket mer poäng. Sorligt, men så är det.
Dessutom är jag övertygad om att Zackrisson kommer passa perfekt in i tunga och starka San Jose Sharks. Man har många stora och starka spelare som gör poäng på löpande band. Jag tänker på Joe Thornton, Jonathan Cheechoo och Patrick Marleau. Men alla har de en sak gemensamt, de saknar den riktiga speeden. Patrik skulle passa perfekt i en så kallad checking line, som ska möta motståndarnas bästa femma och försöka ge dem så små ytor som möjligt. Att han är en god poängplockare försämrar inte hans chanser direkt. Kort och gott kan man säga, Patrik Zackrisson är framtidens hockeyspelare – som lever i nuet.
7 #194 – Toronto Maple Leafs – Carl Gunnarsson
Sett till föregående säsongs prestationer är Calle Gunnarsson en av dem som jag verkligen unnar detta tillfälle. I slutet av säsongen var han nästintill felfri i sitt spel och många hävdade att det var klokt att sätta rutinerade Ivan Majesky bredvid Gunnarsson som en slags mentor för den unge Örebro-killen. Men det var nästan så att Calle imponerade mer än Ivan och tillsammans bildade de, om inte seriens bästa så, seriens topp tre-bästa defensiva backpar.
Nu hamnar han i den nya svensk-kolonin Toronto Maple Leafs, som redan har Staffan Kronwall, Anton Strålman, Alexander Steen och naturligtvis Mats Sundin i laget. Dessutom har man många duktiga offensiva försvarare, bland annat Carlo Colaiacovo och Bryan McCabe. Det finns alldeles för få defensiva försvarare och det var en av anledningarna till att Leafs missade slutspel. Carl är definitivt en tillgång på det planet och jag blir inte förvånad om han, om två-tre år bildar första backpar tillsammans med Anton Strålman.
