Krönika: Staalmannen har landat
Kim Staal, även känd som Staalmannen, är klar för Linköpings Hockey Club. En mycket bra värvning, men är det verkligen en forward till vi behöver?
Efter en veckas semester utan varken dator eller TV är det svårt att hålla sig uppdaterad. Eftersom jag skriver för Lyon på SvenskaFans hade min mor och far fått i uppgift att hålla mig vid medvetande när det gäller den franska storklubben. När det gäller Linköping förlitade jag mig till en god vän.
På fredagseftermiddagen för en vecka sedan dimper ett sms ner i min inkorg och jag läser:
"Kim Staal klar för LHC. Han skrev på för två år."
Jag kunde inte få ut ett ord ur munnen. Jag var i chock, ett tillstånd som jag tidigare varit i, men varje gång förnekar att man kommer hamna i igen. Kim Staal är en bra värvning, en mycket bra sådan. Ett snabbt energiknippe med bra skott och god spelförståelse. Men där satt jag i Göteborg och väntade mig en försvarare. Istället så landar Staalmannen på östgötaslätten i sommar och det är med både positiva och negativa vibbar.
Värvningen kan betyda två saker.
Det ena är att man vill få in en ersättare till Tomas Surovy för att man tyckte det var nödvändigt med 16 (!) forwards - eftersom man inte förlorar något på slovaken. Det andra är att lönebudgeten förändras kraftigt och att man inte kan få in en lika bra back som det tidigare var tänkt. Man vill alltså spetsa till forwardsbesättningen så mycket som det går.
***
Att ha stor forwardsbesättning är bra - den första säsongen. Det ger konkurrens om platserna och ingen känner sig säker. Men efter en säsong så tröttnar många. Titta bara på Färjestad.
***
Välkommen Kim Staal.
