Analys: Tungt för LHC just nu
Dålig effektivitet, för få spelare som producerar framåt och allmän hönsgård i försvaret. Dessutom allt sämre boxplay och två målvakter som inte imponerar. Klart det är tungt då.
Jag hade egentligen tänkt att skriva en uppföljning på min artikel om underhållningsvärde, men den får vänta. Det känns betydligt mer aktuellt med en supporters perspektiv på Linköpings problem just nu.
Effektivitetsproblem
LHC gör alldeles för lite mål sett till antalet skott. 1313 skott har gett 117 mål. Resultatet är skrämmande 8,91% i utdelning (eller 11,2 skott/mål) vilket förstås är alldeles för dåligt. Bara Skellefteå och Södertälje är sämre.
Detta är direkt knutet till att på tok för få spelare producerar framåt. Visserligen innehas platserna ett och två i poängligan av Linköpings Tony Mårtensson och Mattias Weinhandl med 53 (15+38) respektive 42 (22+20) poäng, men sedan ser det betydligt tunnare ut. Ingen ytterligare spelare i LHC kvalar in på topp 25 i Elitseriens poängliga. Bland backarna återfinns Daniel Fernholm på fjärde plats i backarnas poängliga med 21 poäng, och Jonas Junland 22:a plats med 12 poäng. Dessa två har spelat större delen av säsongen i förstakedjan, tillsammans med Mårtensson och Weinhandl. Tredje länken i anfallet är Musse Håkanson. Och tendensen har varit tydlig. Visserligen har Tomas Surovy, Jocke Eriksson och Niklas Persson blänkt till i enstaka matcher, men det är alldeles för liten spridning på produktionen i LHC, och det märks. Tydligt.
Defensiven
Förlusterna av Mikko Luoma, Andreas Holmqvist och Magnus Johansson är ytterst märkbara. Och konstigt vore det annars. Det är spelare av hög klass som försvunnit. Framför allt saknas backar som kan slå öppnande passningar och fylla på i anfallet samt backar som med bra puckhantering kan styra spelet i numerära överlägen och skjuta direktskott från blålinjen.
Är det något LHC skulle behöva innan transferfönstret stänger så är det just en sådan back. Marknaden sägs vara "död", men det har den knappast varit hela säsongen. Mest troligt har man tagit ett felbeslut då man inte satsade pengar på en offensiv back tidigare.
I defensiven borde LHC stå sig starkt. Dels med målvakterna Stana och Fransson, och dels med tunga defensiva backresurser. Dessvärre märks det tydligt att det ofta går på tok för långsamt. Backarna blir stressade eller uppsnurrade vilket leder till felpass och tvingar fram utvisningar. Vilket straffar sig rejält denna säsong. Tidigare år har LHC varit vassa i boxplay men denna säsong är trenden starkt vikande. I skrivande stund dödar Linköping endast 80% av de numerära underlägena. Vilket förstås inte är enbart backarnas fel, men att det går för sakta och är för omständigt i egen zon slår förstås även igenom på spelet i box.
Stana kunde inte göra sig själv rättvisa i slutet på förra året, och ersattes i flera matcher av Fransson som visade ett stabilt spel. Dessvärre har båda våra målvakter darrat betänkligt på slutet. Och även om de inte alltid fått den hjälp de borde fått på slutet, så kan man förvänta sig en betydligt bättre nivå. Främst av Stana, men även av Jonas Fransson. Jag tror dessutom inte på att kasta målvakterna fram och tillbaka. Man ska ha en uttalad förstamålvakt, det är vad som brukar funka mest. Där har Janne Karlsson något att fundera på.
Tränaren lämnar
Och apropå Janne Karlsson så är LHC seriens sämsta lag sedan man meddelade att Janne lämnar efter denna säsong. Vad beror det på? Det kan knappast vara bristande engagemang hos tränaren? Sånt finns väl ändå inte på denna nivå? Har spelarna fullt förtroende för sin tränare?
Dessutom tillåter jag mig fundera på om allt i övrigt är som det ska i LHC-lägret. Under flertalet matcher på senare tid så vet jag att många i publiken noterat att ett antal spelare sett ut att helt sakna glädje och engagemang. Och när man som supporter får känslan av att spelarna hellre skulle vilja vara någon annan stans än på isen, då blir man orolig. Spelglädje samt offervilja är två ingredienser som är helt nödvändiga om man ska vinna matcher i dagens elitserie.
Och det var just det här med att vinna. Sen 18:e december förra året så har LHC vunnit 3 (av 12) matcher under ordinarie tid. Två gånger mot Modo på bortaplan då man båda gångerna gjort riktigt bra matcher, samt en match mot Timrå på hemmaplan då insatsen knappast var helgjuten, men den gången räckte det till seger. 3 av 12 är inte godkänt för ett lag med ambitioner att vara bäst. Särskilt inte i ljuset av två riktigt tunga förluster i de tre senaste matcherna. 0-5 mot Luleå, och 0-6 mot Djurgården. Det är katastrofala resultat, och det är uppenbart att något måste göras omgående för att få Linköping på rätt köl.
Denna vecka blir oerhört viktig. Hemmamatcher mot Färjestad och Frölunda, och bortamatch mot Mora. På hemmaplan måste LHC visa upp något helt annat än det man bjudit hemmapubliken på under den senaste månaden. När man sedan reser upp till Mora så måste inställningen vara att man måste kämpa för att vinna. Även mot de "sämre" lagen i denna mycket jämna serie.
Det finns inga genvägar. Inte till segrar. Inte till slutspel. Och därför förväntar man sig som supporter en helt annan attityd, vilja och inställning framöver. Det är fullt möjligt att ledningen i LHC behöver genomföra förändringar för att vända denna trend. I så fall är det hög tid att göra detta nu.
