Krönika: Vikten av förväntningar
"Dagen då Hento blev värvad gick jag ut och sa att om Hento har över 91.5% efter 15 omgångar ska jag stå med en dumstrut på ståplats i en hel period." Skriver Fredrik Ahlberg i sin Krönika.
Det har gått 6 matcher för cluben och hittills kan nog gemene man och kvinna påstå att det har gått förhållandevis bra. En förlust, en uddamålsförlust i bagaget. Vi har slagit de förväntade topplagen på bortaplan och spelat en rolig hockey, trots att man har mer att önska i försvaret. Måste även passa på att hylla Carl Gunnarsson som i de inledande matcherna har varit grym! Fortsätt så Calle! Det hade i alla fall inte jag några förväntningar på inför säsongen.
Att våga förvänta sig en bra säsong är något som vi i Linköping har haft svårt att unna oss, (två raka silver skulle knäcka vem som helst) som om vi vore rädda för att det skulle svida mer om det skulle gå åt helvete. Det kallas även med andra ord en slags gardering, en gardering för att slippa få sitt clubhjärta krossat. När Mårtensson och Weinhandl var klara för KHL och det stod klart att Mange kanske inte skulle komma hem i år så gick många ut med ordet ”Mellanår”. Att vi bygger upp ekonomin och tar en sjätteplats och i bästa fall en semifinal. Flertalet började även sukta lite smått kåta på säsongen 09/10 när alla 3 stjärnor skulle komma tillbaka. Mårtensson/Weinhandl, Johansson och kanske Norrena. Lägg där till att Hlinka stannar kvar.
Hemlin stack snart ut sin haka och predikade att ett mellanår absolut inte fanns på kartan och att man skulle gå för minst final i år igen. Jag kan nog tänka mig att många satt med morgonkaffet och läste tidningen samtidigt som de tänkte ”Lögnare den där Hemlin”.
Hlinka kom och Hlavac kom och förväntningarna började hopa sig igen. Efter 3 omgångar var det nog ingen som kunde tvivla på att Hemlins vision och lovord inte var annat än sanna.
För att komma med en instickare kan nog ingen ha undgått mitt stora vad. Dagen då Hento blev värvad gick jag ut och sa att om Hento har över 91.5% efter 15 omgångar ska jag stå med en dumstrut på ståplats i en hel period. Alltså i den 16:e omgången hemma mot HV. Där kan man även kalla det för en gardering över att man absolut inte ska ha några förväntningar för att slippa bli besviken. Antingen får man vara lycklig för att vi fått en bra målvakt eller så får jag vara lycklig för att slippa skämma ut mig. Win-Win situiation. Ni känner säkert igen er.
Serien har börjat bra för cluben och snart har man avverkat den så kallade ”första rundan” när man har mött alla elva lag en gång och får se om man råkar ha lite knepigt eller lekande lätt mot ett visst lag. Imorgon möter LHC Djurgården och mina förväntningar är ändå höga. Finns det några där ute i Clubenland som vågar tro på den här säsongen, ja i det tysta åtminstone?
