Krönika: Våga säga ifrån
När ska Sveriges ishockeyförbund öppna ögonen? CHL och ett utbyte mellan klubbar i Europa är hockeyns framtid på den här sidan Atlanten. Detta till trots vägrar förbundet lyssna på klubbarnas vädjan om att slippa skicka spelare till betydelselösa träningsturneringar som genererar låga publiksiffror och inte mycket intresse i övrigt.
Det talas hela tiden om elitserieishockey som en produkt av underhållning, där ishockeyförbundet borde vara mån om elitseriens välmående då det är där igenom svenska spelare går och utvecklas. Effekten av EHT blir istället bara problem för klubbarna som tappar publik och pengar på att detta underhållningsvärde sjunker när lagens stjärnor tvingas slita ut sig i ointressanta träningslandskamper som aldrig kunnat, och aldrig kommer kunna skapa ett lika stort intresse som elitserien.
En landskamp i dess full mening borde också vara en kamp mellan det bästa två länder har. Nog för att detta försvårats med NHL:s långa och tuffa schema, men är inte VM tillräckligt på ett år? Det så folkkära Tre Kronor har blivit omsprunget av fotbollslandslaget i ljusets hastighet när det gäller popularitet. Detta tror jag är en frukt av alla dessa EHT-turneringar. Att vara med i landslaget är inte längre att vara bäst i landet, som i forna tider.
Jag hoppas innerligt, både för LHC:s och för Svensk ishockeys skull att Cluben och övriga elitföreningar vågar stå upp mot förbundet och låta bli att skicka iväg spelare på den här typen av turneringar. Det skulle både gynna klubbarna, som får större förutsättningar att bli bättre och kunna hänga med i europeisk hockeys utveckling, men även Tre Kronor, vars marknadsvärde bara sjunker för varje år och meningslös träningsturnering som går.
