Krönika: Reflektioner kring elitserieinledningen
När nu en dryg fjärdedel av årets elitserie är spelad känns det på sin plats att sammanfatta och reflektera över det vi hittills sett av Linköpings HC anno 2008/2009. Och det finns mycket som är värt att ta upp, både positivt och negativt, för jämför man papper och statistik med realitet känns inledningen synnerligen märklig.
Den generella tongången kring spelet har mestadels varit negativt. Målvakterna har varit dåliga, backspelet har stundtals varit katastrof, den väntande poängkungen Jan Hlavac verkar mest åka runt och vara nöjd med att håva in sina miljoner, snarare än att verkligen visa viljan att vinna för laget. PP har varit värdelöst och det som brukar vara Clubens adelsmärke, BP, har stundtals även det varit under all kritik. Allt detta kulminerade i den pinsamma 2-7 förlusten i CHL mot Zürich Lions, som många, bl a undertecknad, anser vara Clubens sämsta insats i Cloetta Center, någonsin! Lägg därtill riktiga bottennapp som Rögle borta (2-3) och allmänt slarvigt spel i en rad till matcher och intrycket blir att LHC rentav borde ligga utanför slutspelsplats.
Så, med detta i huvudet, tar man sig en titt på statistiken. LHC ligger tvåa i serien, samma poäng som ettan, vi tillhör de lagen som gjort flest mål i elitserien, och vi har dessutom släppt in minst mål. Detta alltså trots kontentan av ovanstående stycke.
Som jag ser det innebär detta två saker. Den ena är att vi blivit fartblinda och inte nöjer oss förrän spelarna går in och dominerar varje byte, visar 100% inställning i varje match i en serielunk som ofta känns onödigt lång. Visst kan man kräva att spelare som tjänar abnorma pengar, löner som vi som åskådare betalar, ska visa att de är stolta över att bära klubbens märke, men vilja och spel hänger inte alltid ihop och hockeyspelare, liksom alla andra människor, kan inte prestera på topp jämt. Det är en omöjlighet.
Det andra är att årets upplaga av LHC har den högsta potentialen någonsin. Med tanke på spelaromsättningen inför säsongen, en del skadebekymmer, plus att vi nu även har ny tränare, är det inte så konstigt att allt inte klaffar direkt. Att det krävs en viss acklimatiseringsperiod ska inte underskattas och om vi nu leder serien trots allt det negativa med säsongsinledningen, vad händer då när Powerplay-spelet börjar sitta, när Hento visar att han trots allt är en landslagsmålvakt, när Surovy åter är inspelad i laget, när Lener hittat rätt i kedjelaboreringen, etc?
Jag trodde det innan säsongen, och trots dåligt spel i många matcher av elitseriens början tror jag nu nästan ännu mer på en guldkantad vår i Linköping...
