Krönika: Cluben ångar på
Att vi kommit in i en serielunk är en underdrift sett till de två hemmamatcherna mot Timrå och MoDo. Det var inte ens kul att gå på hockey då. Det varierar ju självklart från match till match men snart kommer ju jul och nyårs hockeyn, då brukar det bli fart på saker och ting igen. 14 lag, 52 omgångar, smack up i krysset!
Halva serien har gått nu och lite antaganden är fanimej på sin plats. INGEN tränare och hittills fått foten och den förste som får gå brukar komma åtminstone innan 20 omgångar är spelade. Min teori på varför ingen har fått lämna ännu är att serien är så jäkla jämn. Man kan sitta där på kanslierna och tugga på att om vinner två matcher på raken nu klättrar vi fem placeringar. Otroligt hur man kan resonera utefter ett tabelläge och inte se till om man är nöjd med det spelet som visar sig på plan. Jag sneglar åt stockholmstrakterna! Ska vi gå mot den första säsongen på århundranden där inte en enda tränare får kicken? Absolut ingen omöjlighet så länge serien fortsätter vara så här jämn, eller hur Djurgårn?
För Cluben då? Ja, jag måste bara lyfta upp vår Calle Gunnarsson som har den 4:e mesta speltid i laget och den back som hittils har fått vara inne flest minuter på plan, despite all that så har han bäst plus/minus i hela laget! Han ligger +10. En liten Mange J kanske? Otroligt häftigt och framför allt kul att en spelare som har fostrats på juniornivå i LHC kan gå in och göra så pass bra ifrån sig efter blott två och en halv säsong. Det är inte vardagsmat i Cluben. Detsamma gäller Patrik Zackrisson som just nu ligger 3:a i poängligan på 7+12. Framåt de unga! (Gör båda de minst en poäng var ikväll mot brynäs så bjuder jag på bärsen.)
Det går ju inte att undgå från diskussionen angående vår målvaktssituation heller, speciellt inte nu som det ryktas riktigt starkt från alla håll att Norrena ska vara klar Cluben inom snar framtid. Jag vet ärligt talat inte om det är så underbart som alla vill få det till. Utan att ha varit bakom gardinerna och de låsta dörrarna har man ju fått intrycket av att Norrena kan sura, gnälla och vara allmänt svårkontrollerad för tränarna. Med Melin i båset gick det ju an, Roger är ju vek och kompromissvillig. Men hur skulle tongångarna låta med en viljestark Lener och en flippad Norrena? En flippad Norrena som skulle kunna döda backarna, det kunde de dåvarande backarna tåla, men våra nuvarande... jag vet inte. Det är ju trots allt bara Pihl som hittills tidigare har lirat med Norrena. Sen kan man SJÄLVKLART se det så att det blir en bra kommunikation mellan han och Aalto+Saravo. Vi får se, en sak är säker:
"Jag kan stå på läktarn och sälja popcorn, så länge vi vinner" - Fredrik Norrena, Kvartsfinalen 2006.
Jag har hört att popcornen inte smakar mumma i Columbus.
