Krönika: Hoppas svalan kommer i flock...
Det brukar sägas att en svala inte gör någon sommar. Linköpings match igår mot Södertälje var säsongens i särklass bästa, inte bara på grund av motståndets uppenbara oförmåga. Igår stämde allt och LHC spelade som under gamla goda, anfallsglada år.
Att tjeckerna skulle spetsa laget offensivt när de anlände på artistkontrakt var definitivt ingen vild gissning eller högoddsare, men att de skulle få med sig resten av laget såpass mycket var desto mer överraskande. Samtliga spelare höjde sig flera snäpp och spelade mer inspirerat än någon gång tidigare under Slavomir Lener.
Igår fanns inte bara effektivitet och ett oinspirerat Södertälje på andra sidan isen. Igår fanns farten genom mittzon, igår fanns stenhårda passningar på bladen i uppspelen, igår fanns snurret i anfallszon. Alla saker som är precis det som saknats i LHC under början av säsongen. Men den viktigaste av de alla var ändå att igår fanns glädjen. Igår såg man på varenda spelare att de njöt av att spela hockey. Det har inte synts tidigare, trots att en del segrar trillat in. Den glädjen man som nostalgiker längtar sig tillbaka till, under år då white lions ramsa ”en LHC-attack” hade en innebörd som alla kände till. Igår var den grymma offensiven tillbaka och Södertälje såg livrädda ut varje gång LHC startade ett uppspel.
Jaroslav Hlinka och Jan Hlavac är värda all heder för sin insats. Trots tre matcher på fyra dagar för de båda kliver de in och bidrar tillsammans med tre mål och en kreativitet i offensiven som vi ännu saknat i år. Jan Hlavac 4-1 är redan nu kandidat till årets mål enligt mig och Ryan Glenn hade både hunnit lägga rostad lök och Bostongurka på korven när Janne lirkade upp pucken i krysset.
Mitt i allt ros vill jag inte heller glömma att lyfta fram Fredrik Norrena. Han har fått kritik i media än så länge i år för att inte ha levt upp till förväntningarna. Helt felaktigt enligt mig. Det känns som att kritikerna enbart stirrar sig blinda på statistiken. De som sett matcherna vet hu bra han varit. Ta bara gårdagens match mot Södertälje. 1 insläppt mål på 12 skott ger ingen mördande bra statistik, men minst 4 av dessa skott är givna mål som Norrena gör riktiga idioträddningar på. Så har det varit i många matcher i år. Jag vill påstå att Norrenas medelmåttiga statistik nästan helt beror på försvarsspelet hittills i år, inte på finnens egna prestationer, då han faktiskt räddat/hållit nere siffrorna för Cluben i många matcher redan.
Innan jag blir påhoppad för mina oerhört positiva tongångar vill jag påpeka: Det är lätt att ösa superlativ på superlativ om grabbarna i lagets insats i gårdagens match men som rubrikens metafor antyder ska man förstås inte dra några för stora växlar av en match mot ett oerhört tamt Södertälje mitt i serielunken. Det jag mest vill ha sagt är att det är så här det ser ut när LHC spelar som man ska, när man får ut det man ska av alla och om man kan lyckas behålla glädjen och kreativiteten lär resten av säsongen bli betydligt roligare för alla LHC-supportrar än vad den varit hittills.
Tack LHC för gårdagens uppvisning! Måtte det inte varit en ensam svala, nu när hockeyälskarnas sommar precis börjat!
