Sperrle nollade Rögle
Linköping hemmabesegrade Rögle med komfortabla 3-0 i en match där LHC var det klart bättre laget, men Rögle kontrade vasst. Ett stabilt försvarsspel och ett ovanligt vasst anfallsspel lade grunden för Linköpings seger.
Eklund - bra som alltid
Drygt 4000 personer hade samlats i Stångebro ishall för att bevittna Linköpings andra raka hemmaseger i Kvalserien. Det var klart varmare än vanligt i hallen, antagligen beroende på att utomhustemperaturen var högre än vanligt, vilket innebar att isen fryste lite sämre. Ingen större fara på taket, dock.
Före match var det ett jäkla liv på Rögle-klacken AIA, som gissningsvis var ungefär ett hundratal personer. Inte för att jag hörde vad de gapade, men gapade gjorde de. De blev dock tystare ju längre matchen led...
Offensiv start för Linköping
Rögle vann första tekningen, men LHC satte direkt press och vann tillbaka pucken. Casparsson, som kom till LHC från Rögle för fem säsonger sedan, tog sig förbi ett par motståndare innan han hakades och drogs omkull. LHC-powerplay efter drygt 30 sekunder, men spelet var dessvärre bedrövligt, den gången.
Det här var Linköpings match, från början till slut. Rögle kom i stort sett ingen vart i spelet fem mot fem när de stötte på ett samlat och organiserat LHC-försvar. Ett par vassa halvkontringar skapades i den första perioden och efter halva densamma fick Rögle ett läge fem mot fyra, denna gång Casparsson på botbänken. Rögle började vasst i powerplay, men när vänsterbacken vid blålinjen attackerades av Ahxner fipplade han med pucken. Han hade inte räknat med Ahxners groteskt långa klubba, som gjorde att Mathias kunde peta ut pucken ur zon och själv kontra. Ovanligt snabbt och bra tog han sig in i anfallszonen, där han väntade på Bülow som kom i full karriär. Bülow å sin sida gled någon meter framåt innan han snyggt passade diagonalt över till Woodcroft, som bara hade att stöta in pucken bakom en i övrigt duktig Wennström i Röglekassen.
LHC skapade under resten av perioden en mängd chanser att öka på sin ledning, men marginalerna ville inte vara med. Franzéns stolpskott i powerplay, följt av en retur där en Rögle-back slog pucken på egen målvakt och precis utanför, var inte det som var närmast. Eklund fick i en annan situation pucken mellan benen på Wennström i en tillkrånglad situation, varefter pucken gled längsmed mållinjen... 1-0 var minst sagt i underkant. 3-0 eller 4-0 hade speglat matchen bättre. Härligt att få se ett bra spelande LHC!
"Daniel Sperrle show"
Det jag minns bäst från den andra perioden är en viss spelare, Daniel Sperrle. I Sandbergs frånvaro pga sjukdom blev Sperrle given förstamålvakt, och som han spelade! Under den andra perioden avvärjde han inte mindre än fyra(!) frilägen för Rögle, helt på egen hand. Det var frapperande att se hur enkelt lägena skapades, men fascinerande att se Sperrles kyla. Enda gången han överspelades var då Pelle Svensson sköt i kryssribban och ut. Svensson jublade för mål, men fick lång näsa. Jag tror att Lahti gjorde rätt, men nog borde målkamera finnas även i Kvalserien.
Linköpings powerplay blev allt bättre, Stefan Pettersson fick mata slagskott från blålinjen. Hans sikte verkade dåligt justerat, för han sköt i princip varje gång ungefär en halvmeter till höger om kassen. Lite ändringar där så smäller det! Andra periodens enda mål kom från Emvalls klubba. Efter förarbete av Pelle och Musse fick Emvall öppet läge i slottet. Han väntade precis lagom länge så att Wennström gick ner på knä innan han snyggt drog upp pucken i högra krysset till 2-0 efter drygt sex minuters spel. Sett till hela perioden kunde Rögle knaprat ikapp eller till och med ha vänt med lite flyt, men Sperrle ville annat.
Domaren Robert Lahti gjorde en "Thomas Andersson", dvs fick pucken på handen och fick plåstras om i båset. Skönt nog fick han ingen cirkulationschock eller liknande, och kunde efter några minuter fortsätta matchen. När han kom in på isen efter omplåstringen möttes han av starka applåder från läktarplats och omklappningar från spelare.
Transportsträcka i tredje
Tredje perioden blev inte lika intensiv som de tidigare, Linköping ställde stundtals upp och väntade på Rögle, som gång på gång gick in i väggen. Rögle såg stundtals trötta ut, kanske inte så konstigt. De är antagligen inte vana med så tufft motstånd, för en vass offensiv, det har de.
Linköping utökade sin ledning till 3-0 efter knappt halva den tredje perioden. I en kontring i samband med att Eklunds utvisning fullgjorts kunde nämnde Eklund med en hel del tur tråckla in pucken bakom en överspelad Wennström och en uppgiven back som var nära att rädda pucken på mållinjen, men icke. Spiken i kistan, kändes det definitivt som.
Rögle gjorde vad de kunde för att knappa in på hemmalaget, men förgäves. Sperrle stod i vägen som en vägg och fick ärligt talat inte så tuffa skott i sista perioden. Fri sikt från blå var det vanligaste scenariot, eller så var skotten borttäckta, bl.a. av Lindström som fick ont efter att ha offrat sig och täckt med ryggen.
Linköping det bättre laget
LHC var bättre i det mesta denna kväll, faktiskt. Det var länge sedan jag var så nöjd med en match, det kändes tryggt i stort sett hela matchen. Visst, det finns alltid saker att gnälla på, men jag avstår i dag. Tre poäng innebär att Linköping bara är en poäng ifrån tvåan Skellefteå.
Det finns många spelare att framhålla i dag: Woodcroft, Eklund, Knold, Hurtig, Emvall, Bülow, Karlsson, Johansson... jag kan fortsätta länge. Lite synd att inte Sundin fick spela, men han var åtminstone med på bänken och vi kan nog förvänta oss inhopp framöver. Dagens stora namn är ändå Daniel Sperrle, vilken pondus, vilket självförtroende, vilken kyla! Imponerande! Han är fortfarande orutinerad, vilket märks ibland när han är ute och fladdrar, men i stort mycket kompetent. Ännu en nolla i protokollet för 20-åringen, hoppas det fortsätter!
Klackmatchen?
Två helt okej klackinsatser sett till en början, men allt eftersom matchen led tystnade som sagt bortaklacken allt mer. Så gjorde även hemmaklacken, som nu för tiden inte är van med framgångar, det verkade mest förvånat i tredje perioden. I de två första däremot, då det var jämnare, då var det hålligång. White Lions - motgångssupporters! ;)
SM-guld, SM-guld, SM-guld!
Oinvigda gäster i Stångebro trodde antagligen att hemmaklacken fått fnatt när den i mitten av andra perioden, vid en LHC-utvisning, började skandera "SM-guld"... Det hade dock sin förklaring. De nyblivna svenska mästarna, LHC:s U16-lag, gjorde sig beredda att ta emot hyllningarna som de fick mottaga under den andra periodpausen. Härligt, grabbar!
Nåväl, ny match på söndag mot AIK på Hovet. Jag kommer vara där. Kommer du?
