LHC vann tuff match mot AIK
I en tuff, tät och relativt jämn match på Hovet tog Linköping sin andra raka seger genom att besegra AIK med 6-3. Matchen var dock väldigt mycket mer spännande än slutresultatet ger intryck av.
LHC hyllas efter matchen och tackar sin publik
Det blev en tämligen stämningsfull söndagskväll i Stockholm. Upp emot femhundra Linköpings-anhängare fanns på plats och försökte göra sitt, men som vanligt på sistone var det lite så där med stödet. Nervositeten är tydlig, folk biter på naglarna, sliter sitt hår och vågar stundtals inte titta på matchen.
Nåväl, två medgångsklackar var det på Hovet i varje fall. Black Army hade tydligen inspirerats av Northbanks och släpat med sig ett par trummor till matchen. Jag trodde inte att BA sänkte sig så lågt... dags för lite matchrapport kanske?
LHC rivstartade
Det hann inte ens gå en minut innan första målet tillkom. Härligt nog för oss var det Franzén som lyckades tråckla in pucken efter att ha rundat AIK-kassen. Jag trodde först att Persson räddat pucken, men domare Andersson pekade för mål. En smakstart, minst sagt, ingenting vi är bortskämda med. Men säg den lycka som varar, för redan två minuter senare var det kvitterat. I en situation där Henrik Anderssons hjälm slogs av tvingades han åka och byta, vilket gjorde att AIK i praktiken var fem mot tre. Vackert spel gav Huokko öppet läge, 1-1.
Första perioden bjöd inte på fler mål, men nog fanns det lägen. Holmqvist fick t.ex. till ett skott som fick målställningen att sjunga till när pucken tog i kryssribban och Ahxner fick öppet läge för slagskott mitt i slottet, men Persson plockade skottet snyggt. AIK saknade definitivt inte lägen, powerplayspelet var riktigt bra stundtals. Sperrle fick göra skäl för lönen, mot sin egen moderklubbs A-lag. Sandberg var tillbaka efter sjukdom, men mycket korrekt fick Sperrle fortsätta och gjorde åter en bra match. Första perioden gick på poäng till AIK, som var snabbare i sitt spel än LHC, som dock glänste till ordentligt stundtals.
Linköping ryckte - AIK stretade emot
Det var inte långt ifrån att AIK hade fått en drömstart på den andra perioden genom ett ledningsmål, men i stället var det LHC som efter blott 2:25 fick in ledningspucken till 2-1. Målskytt var Johan Bülow som helt oattackerad fick gå in i slottet framför Persson i AIK-kassen och trycka dit pucken. Tre minuter senare var det Ragges tur att näta igen, han har blivit lite av en måltjuv i Kvalserien. Framspelad av Pettersson och Emvall fick han fritt skottläge till höger i anfallszonen, ganska nära Persson. Inget misstag, LHC hade ryckt till 3-1.
AIK replikerade omgående genom att ta tillvara på ett LHC-slarv vid egen blålinje och kontra. Två mot en, Jämtin åkte in i anfallszonen och drog på ett rejält slagskott som stänkte in till vänster om en lite snedplacerad Sperrle. Mycket vackert skott, onekligen.
Nu följde en stund där jag, och många med mig, blev väldigt irriterad på domaren Thomas Andersson. Han var fruktansvärt inkonsekvent i sina domslut, måste jag säga. Rejäla fasthållningar släpptes, småknuffar renderade i utvisningar. En otäck situation uppkom då AIK hade en avvaktande utvisning och Tim Eriksson, övertänd, tacklade AIK:aren som skulle ta pucken för att få till en avblåsning. Denne var inte alls beredd på tacklingen och stod farligt lågt med huvudet, en meter från sargen. Tims tackling fick AIK:aren att ramla in i sargen, men skönt nog klarade han sig oskadd. Tim fick 2+10 för tilltaget och bänkades därefter resten av matchen.
I ett fyra mot tre-läge för LHC lyckades man äntligen få dit pucken i nät igen. 4-2 kom efter skott av Eklund, returen gick till Woodcroft som lyfte in pucken bakom en liggande Persson. Det kändes som att LHC hade kontroll på matchen, men då gick man bort sig i försvaret igen. Kvällens snyggaste mål gjorde Andreas Pettersson, efter att ha åkt slalom i mittzonen, rundat en stillastående Knold vid offensiv blå och skjutit in pucken mellan benen på Sperrle. Ruskigt snyggt, men vad f-n gjorde Knold?!
Perioden slutade med ledning för Linköping, ganska rättvist efter periodens spel. Skrämmande dock hur enkelt AIK fick komma igenom stundtals, LHC-försvaret var stundtals obefintligt.
Onödigt spännande i tredje
Ett måls ledning är inte mycket. Inte alls. Sista perioden blev en ren pärs på läktaren, åtminstone i 18 minuter och 58 sekunder, men nu ska jag inte gå händelserna i förväg. AIK jagade givetvis kvittering och var ruskigt nära ett par gånger. AIK lyckades bl.a. missa öppet mål, träffade utsidan av målnätet och Sperrle tvingades ett antal gånger göra bra räddningar. Linköping hade sina chanser att utöka ledningen, t.ex. genom ett ribbskott av Stefan Pettersson.
Thomas Andersson var inte bra i tredje perioden heller. Konstiga utvisningar, åt båda håll, avlöste varandra. Den bästa "gratischansen" fick AIK när Franzén åkte ut efter en hopåkning med en AIK:are med 1:20 kvar. Det hade funnits klarare lägen för AIK att få powerplay i slutet, om jag säger så... men men, AIK fick chansen att plocka ut Persson och satsa sex mot fyra. Ett par halvlägen skapades innan kvällens store målskytt trädde in i handlingen igen. Emvall jobbade ut pucken längs högerkanten i mittzonen och Woodcroft skrinnade efter pucken. AIK-försvararen hann inte ikapp och Woody fick sätta pucken i tom bur, 5-3 och segern kändes klar med en minut kvar att spela.
Hemmalaget gav inte upp för det utan fortsatte att jaga mål. Lite tryck, ut med Persson i båset. Emvall fiskade tag på pucken, skickade pucken ut i mittzonen längs högersargen... och vem fanns på plats igen, om inte Woodcroft?! Han trippades på väg mot den tomma kassen, men både pucken och Woody letade sig in i kassen, i "rätt" ordning. 6-3 med sex sekunder kvar, stort jubel bland oss LHC:are på läktaren!
Se upp för AIK
Linköping var inte särskilt bra som helhet, men fortfarande tycker jag det var en någorlunda "rättvis" seger. Det ska dock sägas att AIK verkligen inte ska underskattas, det finns riktiga kvaliteter i laget som kan räcka en bra bit. Frågan är om det räcker till Elitserien? Första- och andrakedjan är riktigt bra och det finns några riktigt kompetenta backar i laget. Det kändes ändå som att LHC:s tyngd avgjorde matchen till slut, men se upp för AIK!
Linköping gjorde mål - och vann
Fyra mål på bortaplan, plus två i tom kasse. Med en sådan målskörd ska man helt enkelt vinna, och det gjorde LHC i dag. Andra raka segern, sist det hände var i September... den som väntar på något gott. Woodcroft, Emvall, Eklund, Pettersson, Bülow, Andersson, Sperrle, Johansson, Håkanson... många förtjänar beröm efter matchen, framför allt dessa. Däremot såg Knold och Casparsson ut som stora frågetecken bakåt stundtals.
Men, sammanfattningsvis, gjorde LHC en okej match och framför allt lyckades man vinna borta mot AIK, vilket är starkt. Jag hoppas att Sperrle får fortsätta i kassen på onsdag, då Brynäs gästar Stångebro ishall. Toppmöte, oerhört viktigt. Kan LHC ta tredje raka?! Den som lever får se.
