Johan Bülow hjälte på Hovet
På hemmaplan i Johanneshovs isstadion lyckades Linköping mirakulöst nog plocka med sig två poäng i bagaget hem till Östergötland. Resultatet, 3-2 efter förlängning, speglade inte alls matchbilden, men hjälten Johan Bülow brydde sig inte om det, utan både kvitterade och avgjorde matchen.
Jag skulle kunna totalsåga det mesta från gårdagens match om jag så skulle önska, det var inte direkt någon underhållning det bjöds på under fredagkvällen. Jag vet inte riktigt var jag ska börja, så jag börjar där jag själv befann mig: på läktaren
Hemmaplan på bortaplan
Publikstödet var i varje fall Linköpings, under första halvan av matchen var det stundtals som att vara hemma i Stångebro. Dock märktes det på oss i klacken att vi inte är vana att vara så många, så utspritt, vilket drog ner betyget lite. Fem bussar, plus mängder av övriga från Linköping gjorde Hovet till hemmaarena. Enligt polisen uppskattade man antalet LHC-anhängare till 1200. Med tanke på publiksiffran 2008 säger det rätt mycket.
Bajen Fans och liknande konstellationer har antagligen ställt om till fotbollssäsong. Inte så oväntat kanske, med tanke på att HIF:s publikstöd följer resultaten och när det går lite knackigt... Dock fanns uppemot ett femtiotal(?) förvirrade hammarbyfans på plats med sina dödskallebanderoller och "Gnesta bajare" hade tydligen letat sig dit. Förvirrade SSK-supporters, månntro? ;) När Hammarby tog över matchen allt mer vaknade fansen till liv och efter ledningsmålet var det hålligång på hemmaklacken. När motgångarna kom i slutet av matchen var det tyst igen. Behöver jag ens säga ordet? Ni hittar det nog själva.
Jag glömmer första och andra perioderna
De två första perioderna var så usla, så jag vill knappt ta i dem med tång. Linköping började bäst, trots allt, och kunde med lite flyt snabbt fått ledningen. Klint höll tätt och Hammarby vaknade till liv. Ja, inte bara det, hemmalaget tog över och ägde matchen, men ändå presterades ingen vidare hockey från något av lagen. Bedrövligt, helt enkelt.
Andra perioden blev bättre spelmässigt, för hemmalaget. Lite missvisande tog LHC ledningen i powerplay genom ett slagskott av Thomas Johansson från blålinjen. Äntligen fick TJ utdelning på sitt skytte! Skottstatistiken i perioden, 15-5 till Hammarby, var i överkant eftersom Hammarby sköt ur både möjliga och omöjliga vinklar. Det var dock just ett skott ur en omöjlig vinkel som gick in bakom i stort duktige Sperrle i bortakassen. Skottet kom som sagt ur snäv vinkel och gick via stolpen och Sperrle in i röran, dock var det misstänkt offside i målgården av en hemmaspelare, men mål var det. Kvitteringen kom olägligt för LHC strax före pausvilan, men det var minst sagt välförtjänt.
Det var frapperande dåligt spel från Linköping, spelet från förra matchen var totalt bortblåst. Nerverna fanns inte ens utanpå spelarna, de befann sig en meter ifrån! Nervöst, ängsligt, vilset, tafatt...
Sågningarna fortsätter
Linköping var rent bedrövliga i två perioder. Om möjligt ännu mer bedrövlig var domare Patrik Sjöberg. Det var skrämmande att se hans feghet, inkonsekventa agerande och kompensationer. Där har jag stöd av bl.a. Hammarbys tränare Daniel Broberg som ansåg att Sjöberg var sämst på isen. Jag saknar ord för att beskriva saken. Det hela är tragiskt, var f-n är Peter Andersson? Ser han på matcher över huvud taget? Får domarna feedback? Får domarna stöd? Jag börjar undra. Linjemännen Dolk och Ulriksson däremot var åtminstone klart godkända, till skillnad från huvuddomaren Sjöberg.
Hammarby tog ledningen - LHC jagade kvittering
Till synes till skänks fick Hammarby ett fem mot tre-läge och utnyttjade detta på ett bra sätt, genom att sätta 2-1 med drygt fem minuter spelade av perioden. Visst var båda LHC-utvisningarna utvisningar som sådana, det sätter jag mig inte emot. Det jag protesterar mot är Sjöbergs nämnda inkonsekventa agerande: det som är tillåtet ena sekunden är förbjudet nästa sekund.
Hammarby kontrollerade matchen mer eller mindre tills det återstod fem minuter av perioden. Då började Linköping på allvar att spela ishockey, för första gången i matchen. Jösses vilka målchanser som radades upp, den ena mel solklar än den andra, men Klint i hemmakassen hade både kunnandet och turen på sin sida. Åtminstone tills 16 sekunder återstod av matchen... En, tveksam, hammarbyutvisning gav LHC powerplay med två minuter kvar av matchen. Sperrle, som åkt ut i båset under den avvaktande utvisningen, satt kvar i båset och LHC satsade med sex spelare mot fyra.
I början av powerplayspelet skapades inte särskilt mycket, Hammarby rensade flera gånger och fick dessutom hjälp av Holmqvist två gånger. Med en minut kvar började jättelägena komma, ett efter ett. Till slut, när Franzén rundade kassen och serverade Bülow öppet mål, satt kvitteringen. Glädjen på isen och på läktarna visste inga gränser. Känslorna svallade över rejält på vissa håll, tårarna kom för vissa, skrik- och kramkalaset var i full gång. Helvetet på Hovet var plötsligt förvandlat till Himmelen på Hovet.
"En Johan Bülow..."
Både spelare och supporters tillhörande Linköpings HC kraftsamlade inför sudden death. Klacken förflyttade sig nedåt på läktaren och drog sig närmare isen för att inte missa någonting. Det var en skön känsla, minst sagt, jämfört med förtvivelsen bara några minuter tidigare. Att det var knäpptyst mittemot gjorde inte saken sämre...
En öppen och relativt chansrik sudden death-period såg ut att gå mot sitt slut och övergå i straffläggning när kvällens store hjälte klev in i handlingen igen. med halvminuten kvar gjorde en hammarbyspelare ett korkat byte när han var på väg att få en passning. Påpassligt fanns Johan Bülow på plats vid offensiva blå, tog hand om pucken och bröt ensam in mot Klint. Publikens glädje visste inga gränser när pucken satt i nät och Bülow jublande gled förbi målet, fram till plexiglaset vid klacken. Johans ansiktsuttryck efter målet kommer jag aldrig att glömma!
Oförtjänt seger
LHC och dess fans ska vara oerhört nöjda med två poäng i går. Uselt spel mot ett taggat Hammarby borde inte ha räckt, men på något mystiskt sätt gjorde det det ändå. "Hammarby kan inte vinna"?! Jag måste ändå säga att jag imponerades av hemmalaget, med en bättre inledning på serien kunde de mycket väl varit med och slagits i toppen av serien, men nu är läget ett annat. Jag hoppas att Hammarby fortsätter i samma stil i avslutningen av serien och att publiken fattar att de faktiskt har något att gå och titta på. Publikstödet var rent pinsamt i går, kan inte vara kul att spela på hemmaplan under de förutsättningarna.
Det var inte många i LHC som kom upp till en vettig nivå. Frånsett Bülow, Sperrle, Franzén och Johansson låg samtliga spelare klart under sin kapacitet. Bättring krävs till på måndag, då ödesmatchen nummer ett väntar. Skellefteå på hemmaplan är så mycket måstematch som det nästan kan bli. En trepoängare där och det ska mycket till för att Linköping ska missa elitserieplatsen, en nolllpoängare och Skellefteå har allt i sina egna händer. Brynäs, Linköping och Skellefteå slåss om de två platserna, hur det slutar får vi veta de kommande veckorna...
