Linköping kvar i Elitserien!
Genom en komfortabel seger borta mot Rögle med 6-2 kunde Linköpings HC säkra en elitserieplats till säsongen 2003/2004. Som vanligt anfördes laget av Pelle Eklund, som själv stod för fyra poäng. Håkanson och Bülow gjorde två mål var.
Laget hyllas av och hyllar publiken - härligt grabbar!
Det var en härlig känsla att få stå i Ängelholm och skrika ut sin glädje över att den gångna säsongen i praktiken är över. Linköping är kvar i Elitserien, efter en helvetessäsong utan dess like. Nåväl, först och främst, till matchen:
Hyllningar
Före matchen avtackades Roger Hansson, som nu lägger av efter den här säsongen. En gammal trotjänare i Rögle, kul att få närvara faktiskt. Wennström fick någon form av pris också, dessvärre hörde jag inte för vad, eftersom högtalarsystemet i Ängelholm är om möjligt sämre än i Linköping.
Rögle dominerade - LHC ledde
Den första perioden karaktäriserades av ett piggt, snabbt och inspirerat hemmalag, som var klart bättre än gästerna. Hela 13-5 i skott till Rögle i perioden och ett stort antal rejäla målchanser, men ändå var det LHC som ledde med 2-1 efter första perioden. Linköpings första mål styrdes in av Pelle Eklund, som fick till en lobb av Håkansons skott, turligt seglade pucken in i kassen bakom Wennström.
Rögle kvitterade omgående, efter ett vackert samspel i anfallszonen av Löwgren och Svensson. Resten av perioden ägde Rögle i stora delar, Sperrle fick verkligen slita hund för att freda sitt mål. LHC spelade inte särskilt bra, men offrade sig i varje fall och i ett powerplay i slutet av perioden kunde man också, oförtjänt, ta ledningen. Denna gång var det Musse som fick sätta pucken i nät, efter att ha rundat kassen och skjutit på en Rögle-försvarare så att pucken lobbades över Wennström. Känns det igen? Två riktiga skitmål... Ahxner fick tyvärr utgå då han fick en puck i ansiktet, efter matchen såg han ut som Tyson.
Irritation på läktaren - från långt hålll
Matchen Skellefteå-Brynäs, som hade betydelse den också, stod vid det här laget 5-1. Irritationen och ilskan bland oss LHC:are var märkbar, vad i hela friden höll Brynäs på med? Nåväl, det var väl "bara" att ta tag i det själva...
Det gjorde spelarna. Det var ett helt annat "go" i LHC under den andra perioden, spelet hade kommit tillbaka. 3-1 satte Emvall, 4-1 satte Bülow i ett två mot ett-läge efter tio minuter av perioden. Det förstnämnda var ännu ett lite turligt mål såg det ut som, men jag såg det inte särskilt bra, tyvärr. Rögle reducerade till 2-4 via ett placerat dragskott från Josefsson vid blålinjen, Sperrle något skymd.
Thomas Johansson skickade upp en puck på läktaren, som oturligt träffade en liten kille, vad det verkade. Sjukvårdspersonalen tog väääldigt lång tid på sig att komma på plats, Rögles läkare var först fram efter att ha fått hjälp över isen. Skönt nog verkar det ha gått bra för grabben, som strax efteråt fick Thomas Johanssons klubba tillräckt sig över plexiglaset. Snygg gest, Thomas! Du är en förebild för många andra!
Farhågorna spred sig om att LHC kanske skulle komma in i en svacka efter Rögles snabba reducering, men icke. 7-1 till Skellefteå verkade sporra laget enormt, 5-2 satt inte ens en minut efter Rögles reducering. Håkanson satte sitt andra powerplaymål för kvällen, snyggare än det förra. Perioden slutade i 3-1-favör för Linköping, som var i tremålsledning inför den sista perioden.
Komfortabel avslutning
LHC kontrollerade spelet i tredje perioden totalt. Det kändes riktigt tryggt att stå på läktaren och se på, Rögle kom stundtals inte över halva plan i sina anfallsförsök, utan fastnade i den vita muren. När så Bülow fixade 6-2 med ungefär elva minuter kvar, då släppte det för oss på läktaren, vi började på allvar inse att det här skulle gå vägen! Underbart att få stå/hoppa där och vara glad, "nakentifo" sista tio minuterna var klart skoj.
Vid matchens slut ville vi, traditionsenligt, in på isen och hylla våra hjältar, som brukligt är. Först trodde jag inte det skulle vara några problem alls med den saken, eftersom inga vakter ens tenderade att stoppa oss på vägen ner i trappen från vår ståplatsläktare. Några hann in på isen innan vakterna tydligen skulle stoppa oss, vissa var minst sagt hårdhänta. Nåväl, firandet skedde så gott det kunde, med ett plexiglas mellan oss och spelarna.
Klubbor skickades ut till oss i publiken, medan hyllningarna fortgick. Jag hade enorm tur och lyckades få tag på den enda matchtröja som kastades ut till oss, TACK Martin Knold! Jag hoppas inte Slaka(materialaren) är alltför arg på dig, trots att han lät lite purken över tilltaget när jag pratade med honom vid hemkomsten till Linköping... ;)
ROS!
Underbart, LHC! Tack för att ni visade inställning. Musse gjorde en av sina bästa matcher i år, kanske den bästa. Eklund som vanligt kung, Bülow nätar igen! Jag saknar ord... härligt! Underbart! Wow!
Domare Lars-Johan Ryhed gjorde en kanoninsats, snudd på prickfri. Enda invändningen jag hade var att han kunde tagit ett par LHC-utvisningar till, men i stort var han riktigt bra. Bravo!
Firande
Jag tycker inte det var för mycket begärt av Rögle att få fem minuter till att fira med laget på is. Vi fick heller inte chansen att ropa in våra lirare igen, då vi motades bort från hallen. Olyckligt nog störde våra försök att få in laget en tack-ceremoni för RBK, tråkigt. Samtidigt så hörde vi ingenting av vad som sades i högtalarna, vi ville bara fira... men, gjort är gjort, tråkigt att det blev som det blev.
Matchrapport från rögleit talar om att en LHC-supporter ska ha slagit till en familjefar på läktaren efter matchen. Som jag uppfattade saken skedde det hela i en periodpaus och det var på intet sätt oprovocerat (om det nu är samma incident). Oberoende vittnen från Ängelholm talade med vakt och polis och intygade det hela, men det överlåter jag nu till berörda myndigheter.
Jag vill bara njuta, men jag har nog ännu inte riktigt insett att vi klarat kvalseriehelvetet. Det är så skönt, det känns som att jag äntligen kan andas ut ordentligt. En match kvar, mot AIK på lördag, då jäklar ska det hyllas!
Tack tränare och ledare, tack laget, tack WL! Elitserien, vi är tillbaka!
