Delad pott i toppmötet
LHC och Timrå bjöd på en målrik och svängig men inte särskilt underhållande match som till sist slutade oavgjort, 4-4. Kiprusoff i gästernas kasse var bäst på isen och motade hela 42 skott.
Två landslagsmän i duell: Henrik Tallinder och Yared Hagos
Ett på förhand intressant möte mellan tabelltvåan och tabelltrean blev inte lika intressant som jag hoppats på förhand. Visst bjöds det på många mål, stundtals bra spel och lagom mycket stök nere på isen, men matchen kom aldrig upp i en hög nivå. Det var på tok för mycket misstag från båda lagen, speciellt från LHC:s sida. Backspelet i hemmalaget var under all kritik stora delar av matchen, mer om det senare.
"Orättvis" ledning för gästerna i första
Linköping började matchen bäst och fick även chansen att spela power play flera gånger under perioden. Domare Rådbjer var stundtals petig i överkant, något som mest drabbade bortalaget. Å andra sidan var nivån ojämn, med tanke på att Kiprusoff i mittperioden efter avblåsning svingade och sopade till Mårtensson med sin klubba - helt utan åtgärd. Obegripligt.
Modin lyfter in 0-1 i powerplay.
Nåväl, LHC:s powerplay var tyvärr för dåligt och det var i stället gästerna som tog ledningen i just power play. Jakob Karlsson fick inte tag på Modin framför kassen, varpå den senare enkelt kunde lyfta in en målvaktsretur från Sperrle. Fredrik Norrena saknades i linköpingslaget, låt oss hoppas att hans sjukfrånvaro blir kortvarig. Sperrle är lovande och en duglig reserv men har tyvärr en tendens att sitta ner på tok för mycket, något som visade sig även senare i matchen.
Ojämn mittperiod
Knuble skymmer Kiprusoff, dock utan utdelning.
I andra perioden utökade Timrå sin ledning till 0-2 på en kontring genom Henrik Zetterberg efter klart bristande försvarsspel i LHC. Gahn på högerkanten fick alldeles för lätt in pucken till "Z" som bara petade till pucken och styrde in den mellan benskydden på en övergiven Sperrle.
I detta läge såg det ganska hopplöst ut för hemmalaget, som agerade slarvigt, håglöst och tamt. Timrå är spelmässigt inte direkt något Frölunda, utan baserar sitt spel mycket på fysik och vilja. Denna egenskap kommer att bli mycket viktig i det kommande slutspelet, men Linköping hittade faktiskt motmedel.
Kiprusoff slänger sig på fotbollsmanér...
1-2 kom efter en suverän styrpassning från Mikko Peltola som diagonalt med mållinjen serverade Mikael Håkanson öppet mål. Kiprusoff försökte förgäves slänga sig och täcka målet, utan lycka.
...men Håkansons 1-2 kunde han inte stoppa.
Knuble ser Välivaaras 2-2-puck i nät.
Blott två minuter senare kom Linköpings kvittering. 2-2 kom genom Välivaara som fick pucken under Kiprusoff och in i kassen. Två snabba mål gav LHC ordentlig kontakt och det var på vippen att man också kunde ta ledningen. Kraftig hemmadominans i skotten, 19-10.
Tarvainen farligt framme vid TIK-kassen.
LHC:s gigant denna dag - Mikko Peltola.
"Gubben" Peltola assisterade som sagt till Linköpings första mål och har därmed gjort poäng i imponerande tolv(!) matcher i rad. Gammal är äldst.
Svängigt värre i tredje
Modin snurrade stundtals vilt i LHC-försvaret...
...men Linköping gjorde 3-2.
Peltola såg också till att Linköping tog ledningen tidigt i tredje perioden, när han elegant rundade kassen och sköt på Kiprusoff. Framför kassen fanns Thomas Johansson påpassligt och kunde raka in 3-2. LHC hade därmed vänt 0-2 till 3-2 mot Timrå, klart imponerande. Matchen var dock inte slut på långa vägar än...
Målskytten Johansson med koll på pucken, åtminstone här.
Tråkigt nog råkade Kristian Huselius, LHC:s för kvällen sämste(!) spelare, bjuda Timrå på kvitteringen. I mittzonen styrde han vidare pucken till finspångssonen Magnus Nilsson. Nilsson drog på sig båda LHC-backarna och spelade snyggt fram till Krykov, som sköt högt på en sittande Sperrle. 3-3, på tok för billigt i mina ögon.
Krykovs 3-3 bakom Sperrle.
Jonssons 3-4 kom i plockhandskrysset.
3-4 kom bara minuterna senare. Med sex minuter kvar av perioden satte Lars Jonsson Timrås ledningsmål i Sperrles vänstra kryss. TIK hade tack vare en slående effektivitet i avgörande lägen vänt matchen på en femöring.
LHC såg inte ut att orka hämta in underläget, men Mike Knuble frälste hemmapubliken med sitt rungande slagskott från blålinjen. Kiprusoff hann inte reagera ordentligt och 4-4 satt med tre minuter kvar.
Timrå pressade och fick med sig en korrekt tvåminutare på Morrison med bara minuten kvar. Powerplayspelet blev dock resultatlöst för Timrå och när ordinarie matchtid var slut visade tavlan 4-4.
Mållös förlängning
Slutresultatet, kort och gott.
Timrå fick snabbt en utvisning i förlängningen, varefter det blev spel tre mot tre. Gott om ytor i det läget givetvis, men inget av lagen utnyttjade det ordentligt. Förlängningens hjärnsläpp kom från Tallinder, som med blott sex sekunder kvar slog en onödig icing. Tallinder var precis som Huselius riktigt dålig i matchen, tyvärr. Det märks att han saknar skadade Mange Johansson i spelet. Att placera namnen Thomas Johansson på Manges position har inte varit lyckat, däremot gjorde Peter Casparsson i tidigare matcher ett okej jobb.
Nåväl, matchen slutade 4-4. Sett till hela matchen rättvist i mitt tycke. Hemmalaget var något bättre i stort, men ineffektiva och slarviga. Timrå var desto effektivare, men hade inte den riktiga spelmässiga skärpan denna dag. En poäng till vardera laget gynnade LHC i kampen om andraplatsen, en förlust hade varit tung.
Ris och ros
Huselius och Tallinder har redan fått befogad negativ kritik, precis som Sperrle. Dock ska det sägas att han inte hade någon lätt match eftersom han fick stå overksam långa stunder och sedan frilägen emot sig. Otacksamt.
I LHC:s backuppsättning får Pihl och Välivaara väl godkänt, i övrigt såg det tveksamt ut. Här är lagets akilleshäl för tillfället. Framåt producerade flera formationer riktigt bra. I Timrå var Kiprusoff strålande och hade även tur. Zetterberg glänste stundtals, likaså Modin. Timrå har ett fysiskt tufft lag som kommer att gå långt i slutspelet i år igen. Möts lagen i final? Inte alls omöjligt.
