Krönika: Gräsrötterna protesterar
Engagerade fans på ståplatsläktaren fruktar att läktarkulturen kommer dö ut om LHC minskar ner ståplatssektionen i Cloetta Center. En protest kommer genomföras under måndagen eftersom fansen känner sig överkörda. Det viktiga är att dialogen fortsätter.
White Lions som förening har fått ta emot mycket stryk de senaste åren där olika medier turats om att hålla i slagträet. Till saken hör dock att linköpings supporters är indelade i ett flertal grupper numera och därmed blir det orättvist och elakt att lasta White Lions för allt negativt som händer. WL har agerat mot bråkmakare på läktaren men man har inte gjort medierna uppmärksamma på det.
En tydligare officiell linje där man tar avstånd från mindre lämpliga ramsor, precis som Clabbe Lindeblad gjorde i Corren i lördags, kommer gynna både fansen och framförallt WL. Då kommer man också åt problemet, man kan inte blanda ihop alla fans i samma smältdegel och sedan sätta etiketten "supporters".
Under måndagen samverkar de olika fraktionerna men så är det inte alla gånger, många har olika viljor och idéer och ju fler kockar desto sämre soppa som det brukar heta. Eller större soppa om man ska vara cynisk.
Ett annat ljus har fallit på LHC efter avancemanget till högsta serien och framgångarna där. Saker som sker inom klubben, vad fansen skriker eller gör, ges en mycket större uppmärksamhet än tidigare. Lite av förklaringen ligger nog i att föreningen har växt så mycket att alla kanske inte har hängt med.
Mike Helber och de andra i LHC.s ledningsgrupp känner sig nog frustrerade. Med all rätt. Å ena sidan har man några av Sveriges mest engagerade och hängivna fans som gör allt för sitt LHC, å andra sidan slår det ibland över eftersom de är just det. De vill ha saker att säga till om och känner de sig ignorerade kan det ta sig uttryck på negativa sätt som attacker på klubbdirektörens hus och tragiska försök till "kvartssamtal" med spelarna. Sådant är direkt förkastligt och ovärdigt mot Mike Helber personligen (som fått oförtjänt mycket skit av vissa) och föreningen. Hur ska man hantera det då? Jo genom en ständig dialog eftersom det är det bästa sättet att ta hand om sina supporters.
Alla som verkligen brinner för klubben vill självklart att Linköpings HC ska nå största möjliga framgång och vill jobba gemensamt mot det målet.
Ett annat begrepp, som förmodligen inte innebär samma sak i alla läger, diskuteras ofta och det är det berömda hatet på läktarna. Hat som tar sig uttryck i våld och främlingsfientlighet skall omedelbart bort, samtidigt som ett visst "hat" som går ut på att psyka motståndarna ska finnas kvar. Det tillhör det idrottsliga momentet, ungefär som när publiken visslar ut domaren eller en spelare som har gjort något fult på rinken. Det viktiga är att det inte går till överdrift.
Allt stöd på läktaren behövs, från såväl ståplats som sittplats. Ståplatsfolket står för mycket av stämningen i arenan och trycket i Linköping är välkänt runtom i landet. Det får inte försvinna.
Ståplats på en hockeyarena är stämningens själ. Det gäller att värna om den. Det är därför en dialog med fansen är så viktig.
