Premiären i Cloetta Center avklarad
LHC gjorde på söndagskvällen debut i nya hemmaarenan Cloetta Center. TPS Åbo besegrades med 5-2 i en underhållande och stundtals välspelad match.
Så var det då äntligen dags! Efter drygt ett års byggtid stod Linköpings nya "evenemangsarena" Cloetta Center färdig, på utsatt tid(!). Förväntningarna är stora, likaså de ekonomiska kraven. Denna söndagskväll var det upp till bevis som hockeyarena... Inför drygt 8000(!) personer tog sig LHC an finländska storlaget TPS Åbo.
Klassisk invigning
Invigningen bestod till mångt och mycket av ett ljusspel, att LHC visade upp sina juniorer och att några så kallade viktiga personer höll tal. En klasssisk invigning helt enkelt, inte så mycket mer. Mer tankar och funderingar om arenan kommer i en senare artikel.
Tafatt LHC-inledning
0-1 bakom Sperrle, ett klassiskt skitmål efter en retur...
Första perioden var inget vidare, sett med LHC-ögon. Det märktes klart och tydligt att laget spelade sin fjärde match på fyra dagar, det var sega ben inledningsvis. 0-1 var något av ett "skitmål" medan 0-2 pangades in i finländskt fem mot tre-läge. I övrigt bjöds det inte på mycket sevärt i den första perioden.
Sperrle räddade en del lägen i första perioden.
Vändning i andra
Johan Franzén blev förste LHC-målskytt i CC.
LHC rivstartade i andra perioden och efter blott 24 sekunder, i powerplay, kunde Johan Franzén från nära håll sprätta upp pucken i målvaktens högra kryss. Franzén blev alltså förste LHC-målskytt i den nya arenan. Bra början på perioden, och det skulle komma mer. Inom sex minuter hade först Christoffer Norgren, med historiens lösaste skott, och Pelle Eklund, från nära håll, också gjort var sitt mål och LHC hade vänt 0-2 till 3-2.
Norgren föser in kvitteringen till 2-2.
Defilering i sista
LHC spelade stundtals ut sina motståndare och kunde enkelt spela av matchen. 4-2 gjordes av Tim Eriksson, som gjorde en Norgren-kopia och sköt ett mycket löst skott(?) som smet in under TPS-målvakten Lassila. Siste målskytt blev Jussi Tarvainen, som dundrade in 5-2 i slutet av tredje perioden.
En, på det hela taget, bra match av LHC och när laget väl kom igång efter den inledande tröga perioden såg det lovande ut. Den kedja som överraskade mig mest positivt var den med Johan Andersson och Johan Bülow, tillsammans med Blomdahl eller Sundin. Stora, tunga, fysiska och oerhört jobbiga att möta. De skapade ordentligt med oreda i den finska försvarszonen och lär så göra även i Elitserien, hoppas jag. Kedjan med Eriksson, Franzén och Mårtensson lär oroa många försvar under säsongen, de såg ut att trivas fint ihop och tekniken saknas inte direkt...
Det jag saknade mest var det fysiska spelet, det vill säga tacklingar och hårda tag, men det kommer nog framöver. Pihl visade åtminstone vad han kan och agerade kraftfullt ett par gånger, minst sagt.
Mycket vill ha mer
Matchen gav mig mersmak och jag ser minst sagt fram emot säsongen som kommer. Både med tanke på laget och med tanke på arenan... Välkommen till Linköping och en kanonarena, Cloetta Center!
