Gästkrönika: "Nu är vi här!"
Linköpings HC har denna säsong tagit sig till sitt första slutspel någonsin. Nu finns med anledning av detta en gästkrönika att läsa här på LHC-avdelningen.
Nu är vi här!
LHC står inför ett fantastiskt steg i föreningens histora, det första SM-slutspelet. Oavsett hur det går så har laget och ledningen stått för en enorm prestation. Visionären Christer Mård hade nog inte så fel då han efter förlusten i Globen säsongen 99/00 uttalade att LHC om 3 år skulle vara lika bra som Djurgården. Alla närvarande slog upp ett flatskratt, men det blev Christer som fick skratta sist. Det tog förvisso ett extra år men ta en titt i årets tabell. En fjärdeplats. Smaka på det!
Det är nu dagen efter slutspelslottningen, och givetvis pratar alla om vilken drömlottning LHC har fått. Timrå ska man väl kunna slå? Jodå, det har Cluben visat i 3 av 4 matcher i år, att det kan LHC visst göra. Men förväntningarna har plötsligt ökat, jämfört med om vi hade lottats mot Frölunda eller Djurgården. Det är bara att hoppas att Melin kan ingjuta lugn i grabbarna...
Som LHC-supporter så tycker jag att min bästa tid är nu. Supportrar till andra lag vill i diskussioner med LHC-supportrar nästan alltid framhålla att vi inte har "kultur" och "traditioner", vilket då alltid avser antalet år i högsta serien samt antalet SM-guld. Och det är ju sant. Där ligger vi efter.
Å andra sidan har jag fått vara med om något som jag inte skulle byta mot 10 historiska SM-guld, LHC's resa från ishockeyns bakgård upp i det verkliga finrummet. Eftersom man är så oerhört väl medveten om vad det innebär att åka ut ur Elitserien så tror jag man kan glädjas extra mycket åt varje framgång. Det var inte någon självklarhet för oss att gå till slutspel i år, medans många andra lags supportrar inte ens kan föreställa sig sitt lag utanför en slutspelsplats. Så länge man hållt på laget så har det ju alltid varit slutspel framåt vårkanten... Något annat känner man inte till.
Jag hoppas därför att vi alla, som slitits mellan hopp och förtvivlan dom senaste åren, aldrig ska glömma det stycke hockeyhistoria vi fått bevittna och varit en del av. På något sätt känns det som att man nu fått någon form av belöning för allt det som varit mörkt och tungt under tidigare säsonger, och med facit i hand så var det faktiskt värt alla kval(serier) och mardrömmar.
Min bästa tid är som sagt nu, men även framtiden ser ljus ut för LHC. Spelare efter spelare förlänger sina kontrakt. Till hösten är Cloetta Center klart för inflyttning. Antalet LHC-fans ökar stadigt, både i Linköping och ute i landet.
Slutsatsen kan bara bli en; framtiden tillhör Linköping Hockey Club.
Nu kör vi!
