Två snabba mål avgjorde för LHC
Matchen mellan LHC och Södertälje var länge en jämn och oviss tillställning. Avgörandet kom med tre minuter kvar, då LHC på mindre än 30 sekunder gick från 2-2 till 4-2.
Daniel Sperrle vaktade LHC-kassen och gjorde det suveränt.
Matchbilder hittar du här. Nedan följer ett matchreferat:
Södertälje var i stort poängbehov i kvällens match, med tanke på att man jagade Luleå på den så åtråvärda platsen ovanför slutspelsstrecket. De fick dessutom hjälp av HV71 som besegrade just Luleå, men själva kunde inte SSK knyta ihop säcken ordentligt. De kunde nämligen mycket väl ha fått med sig både en, två eller tre poäng hem från Linköping, men två snabba mål från hemmalaget avgjorde i matchens slutskede.
Stabil SSK-insats
Av det tidigare katastrofalt dåliga SSK syntes ingenting denna kväll. Laget spelade bra både defensivt och offensivt och spelare som Zetterberg, Lind och Eriksson är flera klasser bättre än tidigare under säsongen, plus att slovakerna Döme och Sekeras i kombination med Riihijärvi har gett lagets spel en extra dimension.
Magnus "tomten" Lindqvist i kassen gjorde en bra insats, men hade inte det där riktiga flytet som SSK hade behövt. Han tog flera frilägen, men kunde inte stå emot alla gånger då LHC fick lägen och tvingades släppa fyra puckar bakom sig. Slutspelschansen finns hur som helst fortfarande kvar för SSK, men det ska väldigt mycket till för att det ska gå vägen, i praktiken betraktar jag det som avgjort.
Hemmalaget vaknade till liv efter hand
Linköping gjorde också en godkänd insats, om än utan att briljera på något sätt. Tidigare under säsongen hade inte LHC lyckats ta någon trepoängare av SSK, men bland annat tack vare två mål av Johan Bülow och effektivitet i powerplay lyckades man knipa segern.
En annan stor förklaringsvariabel till de tre poängen var Daniel Sperrle, som vaktade kassen i stället för Norrena. Sperrle visade verkligen vad han gick för och gav belackarna på nöten ordentligt med ett antal fenomenala räddningar av högsta klass. Hans sidledsförflyttning i tredje perioden när han med benskyddet räddade ett skott i öppet läge efter en sidledspassning precis framför kassen imponerade enormt. Det finns stor potential i Sperrle och jag hoppas verkligen att han stannar kvar i LHC. Daniel utsågs till LHC:s bäste spelare i matchen och lyste av självförtroende efter matchen, inte så konstigt kanske med tanke på att han äntligen fick visa upp sig på allvar för hemmapubliken igen.
Två av LHC:s mål kom i powerplay, kanske var detta en följd av att man tränat lite extra på just den biten på sistone. Två mål kom som sagt från Johan Bülows klubba. Det är något som inte hör till vanligheterna, men det här var en sådan match som Johan gillar; tufft, tätt och kampfyllt.
Stundtals grinigt
Ovan nämnde Bülow provocerades ordentligt av Robertsson i SSK i mittperioden, men efter lite bufflande utanför själva spelet skildes de båda åt. Några som inte skildes åt lika snabbt var Tarvainen och Back, som hade en brottningsmatch vid Sperrles kasse. SSK:s lagkapten kallade Tarvainen för feg, eftersom han gav sig på "den minsta spelare du kunde hitta", men Back var knappast någon oskyldig ängel i sammanhanget... Men ändå, nog kunde domare Ryhed ha gett Jussi 2+2 och Back 2 minuter utan att jag hade protesterat.
Sex mål i matchen
0-1 var ett äkta, klassiskt, skitmål. I slutet av första perioden studsade pucken fram och tillbaka i röran framför Sperrle, och till slut kunde Zetterberg påpassligt fösa in pucken i LHC-kassen.
1-1 kom på ungefär samma sätt, efter bök framför Lindqvist denna gång. Johan Bülow försökte både en, två och tre gånger innan han till slut fick in pucken under Lindqvist, som förgäves försökte få kontroll på pucken.
Viktiga 2-1 kom tidigt i tredje perioden i ett LHC-powerplay där Mikko Peltola fick avsluta med att sätta pucken i nät, assisterad av sina finska kompanjoner Tarvainen och Välivaara. Peltolas glädjeyttring efter målet hör inte till vanligheterna, han var märkbart glad.
Kvitteringen till 2-2 kom rättvist tio minuter senare efter att SSK skapat många vassa chanser mot Sperrle. Till sist var det åter igen Zetterberg som fick göra målet, denna gången med ett dragskott från en position i slottet.
LHC:s nästa mål kom även det i powerplay, med knappt tre minuter kvar av tredje perioden. Framför kassen styrde Fredrik Emvall in 3-2 förbi Lindqvist, efter en elegant passning från Johan Franzén.
Bara 28 sekunder senare satte Johan Bülow 4-2 mellan benen på Lindqvist och matchen kändes avgjord. SSK pressade mot Sperrle för reducering, men utan framgång. LHC höll undan och vann med just 4-2.
Klackmatchen kom av sig
I säsongens grundseries sista hemmamatch kom det åter igen en bortaklack på besök. Uppträngda i ena hörnet på långsidan gav SSK-klacken Blue Lightnings en hel del ljud av varierande kvalitet och intelligensnivå ifrån sig. I stort var det en stark insats, men deras "varför sjunger inte ni" i mitten av matchen fick de äta upp ordentligt i slutet av matchen, då det blev knäpptyst efter 3-2 och 4-2. Och förresten, vita lejon finns i allra högsta grad.
Hemmaklacken White Lions gjorde ett "så där" intryck. Själv bidrog jag ingenting just denna kväll, så jag ska inte säga så mycket, men det var rätt tamt stundtals. Det kommer att bli bättre till slutspelet, det vill jag lova! Att ropa in "vårat slutspelslag" efter matchen förtjänar lite extra beröm.
Slutspel nästa!
Nu återstår blott en match av årets grundserie, en grundserie som LHC har klarat med bravur. Leksand borta på torsdag, sedan är det dags för lottning. Det kommer onekligen att bli spännande att se, betydligt mer spännande än vanligt. Vi ses i slutspelet!
